Herr talman! Jag skall bara ge några korta svar. Jan
Jennehag har många åsikter som inte riktigt
stämmer överens med mina, men det är ingen
mening med att gå i polemik här.
Vi skall inte behöva ge vapen i handen som bistånd,
herr Jennehag. Det gör vi redan i dag genom en
ineffektiv biståndpolitik, som ofta leder till att
dessa länder får vapen i sina händer i alla fall. Om
vi t.ex. ger 1 miljon kronor till ett land, så säger de
att de inte köper vapen för pengarna. Nej, det
kanske de inte gör; de kanske köper torrmjölk för
dem. Men vapenpengarna tas i stället ur den andra
byrålådan!
När det gäller hela den här frågan om export, till
vilka länder, osv., vill jag bara säga att alla länder
naturligtvis har rätt att försvara sin suveränitet,
oavsett var de köper sina vapen. Skall Jan Jennehag
sitta till doms över vilka länder som skall få
rättigheten att försvara sin territoriella gräns t.ex.?
Jag kan hålla med om att man kommer in på svåra
bedömningar av vissa länder som håller på med vad
en del kallar för inbördeskrig i mindre omfattning
och andra kallar för lokala skärmytslingar. Man kan
dra gränser och rågångar i princip hur som helst.
Jan Jennehag menade att vi har brist på regler. Jag
tycker att det vi föreslår innebär självklara regler
som är mycket enkla att följa. Man behöver inte
hålla på och hyckla. Vapen får ej säljas till
krigförande land. Handel med försvarsmateriel får
ej bedrivas på sådant sätt att Sveriges säkerhet och
svenska intressen uppenbart hotas. Om det
förekommer konfrontationer i vår direkta omvärld
skall vi naturligtvis inte ge de länderna vapen. Det
kan utvecklas till någonting som hotar oss. Det är
en självklarhet.
Vi säger också att handel med stater som grovt
förbryter sig mot de mänskliga rättigheterna skall
vara förbjuden. Här kan man lägga in vissa
bedömningar. Ett inbördeskrig, innebär det brott
mot de mänskliga rättigheterna? I de flesta fall är
svaret ja. Om Jan Jennehag ser litet logiskt på detta
är det klart utsagt vad som är moral och etik. Visst
kan man lägga in vissa bedömningar.
Jan Jennehag frågade mig vilka länder som
förbryter sig mot de mänskliga rättigheterna.
Tyvärr är min hjärna inte konstruerad som en
datamaskin, med inbyggd karta och register över
alla världens statsbildningar. De förändras ju rätt
flitigt nu för tiden. Jag tror säkert att Jan Jennehag
skulle kunna få en lista från Amnesty eller något
FN-organ över de länder som förgriper sig mot de
mänskliga rättigheterna. Det är säkert åtskilliga,
och det är synd. Det har jag inte förnekat.