Herr talman! Det vore naturligtvis mycket bättre
om vi levde i en fredlig värld och om vi inte behövde
ha något militärt försvar. Men som vi vet är
verkligheten inte sådan. Det är ett beklagligt
faktum att vi måste vara beredda att försvara oss.
Vi behöver ett militärt försvar.
I och med att vi behöver ett militärt försvar behöver
vi också vapen till det. Vår ambition är att vi skall
tillverka så mycket som möjligt av de vapnen själva,
för att inte vara beroende av utlandet för vår
vapenförsörjning. Därför vill vi ha en vapenindustri
i Sverige. Samtidigt är det helt klart att vi inte själva
kan tillverka alla vapen och vapendelar som vi
behöver. Vi behöver också importera från utlandet.
Nu kommer den intressanta frågan. Vi anser att vi
behöver ett militärt försvar och vapen och
krigsmateriel till det. Vi har själva en
försvarsindustri. Skall vi då exportera till andra
länder? Personligen tycker jag att det vore höjden
av hyckleri att hävda att vi skall ha rätt att ha ett
försvar, att ha krigsmateriel och t.o.m. rätt att köpa
krigsmateriel från andra länder, men av moraliska
skäl kan vi inte själva sälja till andra länder. Det är
dubbelmoral.
Vi måste givetvis vara beredda att från vår
krigsmaterielindustri sälja produkter till andra
länder som håller sig med ett försvar av samma skäl
och på samma grunder som vi själva. Däremot är
det viktigt att vi har begränsningar av exporten, så
att inte svensk vapen- och krigsmaterielexport
bidrar till att underblåsa konflikter i andra delar av
världen, stödja aggressiva regimer eller regimer
som utövar förtryck mot mänskliga rättigheter. Det
är därför vi har det regelsystem som vi har.
Den lagstiftningsteknik som använts då man skapat
detta regelsystem förbryllar tydligen Ny demokrati
en del. Det kanske beror på ovana vid hur
lagstiftning sker. Man har här valt tekniken med ett
generellt förbud och möjligheter till undantag från
förbudet. Detta är ingen ovanlig teknik. Den finns
på många områden. Det är alltså ett generellt
förbud och dispensmöjligheter. Det är ingen
dubbelmoral. Det innebär, klart och tydligt, att
man inte får göra en viss sak om man inte har fått
särskilt tillstånd till det. Det gäller också t.ex. privat
vapeninnehav i Sverige. Man får inte ha privata
vapen i Sverige om man inte har licens, som alltså
innebär ett undantag från det generella förbudet.
Det finns också på många andra områden.
Det är inte som Robert Jousma säger, att man
bryter mot förbudet. Han man fått ett tillstånd, är
man undantagen från förbudet. Det är ett naturligt
och normalt sätt att stifta lagar på. Det vållar nog
inte bekymmer för några andra än
nydemokraterna.
Det finns en logik i att ha det regelsystem vi har.
Sedan kan man alltid diskutera enskilda länder. Det
gör vi också i detta utskottsbetänkande. Riksdagen
är inte det organ som tar ställning till enskilda
tillståndsärenden. Det är regeringen som gör det,
efter hörande av den särskilda nämnden och i vissa
fall också av utrikesnämnden. Vi betonar dock
vikten av att man håller sig till det regelsystem vi
har för att se till att svensk krigsmaterielexport inte
missbrukas, att vi inte bidrar till att underblåsa
konflikter, stödja regimer som utövar förtryck mot
mänskliga rättigheter eller regimer som för en
aggressiv politik.
Ett problem vi uppehåller oss vid mycket är
Indonesien. Det råder tydligen enighet även mellan
extremerna här i kammaren, Ny demokrati och
vänstern, om att det finns skäl till betänkligheter
när det gäller Indonesien. Det framgår också av
utskottets betänkande att vi ser dessa
betänkligheter. Vi betonar att regeringen i
bedömningar när det gäller Indonesien skall väga in
det uttalande som Europarådets
parlamentarikerförsamling har gjort om stopp för
vapenexport till Indonesien. Vi utesluter inte heller
möjligheten att driva kravet på ett vapenembargo i
FN, om det skulle visa sig finnas
framgångsmöjligheter. Det måste naturligtvis vara
regeringen som gör bedömningen om detta är en
framkomlig väg. Våra betänkligheter har utan
tvivel stärkts efter de rapporter vi har fått av de
riksdagsledamöter som nyligen har besökt
Indonesien och östra Timor.
Herr talman! Det finns naturligtvis också
sysselsättningsmässiga aspekter på frågan om vår
vapenindustris framtid. Men det får inte vara så att
vi har en vapenindustri framför allt av ekonomiska
skäl, utan syftet med att ha en inhemsk
vapenindustri är att minska vårt beroende av
utlandet för krigsmaterielförsörjning och därmed
stärka den svenska alliansfria politiken.
Därför kan vi naturligtvis inte stödja Ny demokratis
tankar om att man skulle ha en
krigsmaterielproduktion enbart riktad mot export.
Det finns inga som helst svenska säkerhetspolitiska
intressen som talar för en sådan
krigsmaterielproduktion, och det finns ingen
anledning att bygga upp ett svenskt ekonomiskt
beroende av en sådan export.
Därför bör vi vidhålla den grund som vi har för vår
krigsmaterielproduktion, att den i första hand skall
tillgodose svenska säkerhetspolitiska och
försvarspolitiska intressen.
Herr talman! Jag vill med det yrka bifall till
utrikesutskottets hemställan i alla dess delar.