Fru talman! När riksdagen skärpte lagen och skrev
"skall" återkallas i stället för "får" återkallas hade
Miljöpartiet och några andra partier en avvikande
uppfattning i utskottsbehandlingen. De reservationer-
na fullföljdes aldrig vid riksdagsbeslutet, vilket inne-
bar att man fattade ett enigt riksdagsbeslut.
Det är viktigt att peka på det. Skall de inom det
här politikområdet eller andra försöka komma ifrån
ett beslut de själva har varit med om att fatta är vi
faktiskt på väg att kraftfullt underminera demokratin.
Så blir det när man inte är beredd att stå upp för det
beslut man själv har tyckt vara bra i den här kamma-
ren. Det tillhör demokratins grundregler att man själv
tar det ansvaret för besluten och inte lägger över det
på en enskild tjänsteman eller någon annan som får
stå vid skampålen.
För att klara ut en detalj i helheten när det gäller
Lidköpingsärendet vill jag säga att Utlänningsnämn-
den fattade ett beslut om avvisning 1993. Men alla vet
att det har varit verkställighetshinder beträffande
Eritrea, därför att eritreanerna sade att man inte tog
emot sina egna medborgare. Det var det senaste till-
fället då Utlänningsnämnden handlade ärendet. I dag
är det möjligt att skicka tillbaka människor dit. Man
kan ju säga att det har hänt en del sedan dess, bl.a. har
det gått lång tid.
Jag vill bara klargöra att om Utlänningsnämnden
till regeringen överlämnade något fall som liknar det
som nu uppmärksammas i Lidköping, med de två
pojkarna från Eritrea, skulle jag rekommendera rege-
ringen att fatta beslut om att ge dem permanent uppe-
hållstillstånd.
Flyktingpolitiken måste inriktas på att förebygga
konflikter, att ge hjälp i form av bistånd och att erbju-
da skyddsprövad hjälp. Inget land klarar att ensamt
lösa problemen kring flyktingskap och migration. Ett
ökat internationellt samarbete är därför nödvändigt.
Vi har kommit en bit på väg, men ännu återstår
mycket att göra. Jag vill att Sverige, bl.a. i kraft av
vårt medlemskap i EU, skall spela en stor roll i detta
arbete även i framtiden.
Det är dock ett faktum att vi inte kan hjälpa alla.
Min uppfattning är att vi skall hjälpa dem som är i
störst behov av skydd. Jag vet också att det är en
uppfattning som har stort stöd hos folket. Jag har
träffat människor i många olika sammanhang - på
arbetsplatser, i skolor, på sjukhus. Jag tror inte att det
finns någon som inte ställer upp på att vi skall hjälpa
dem som behöver skydd, trots att vi har en ansträngd
ekonomi. Trots att våra insatser inte ensamma kan
uträtta underverk finns det en stor uppslutning kring
solidariteten för dem som har det svårt. Vi måste
alltid värna asylrätten.