Fru talman! Jag vill börja med att i huvudsak in-
stämma i invandrarministerns beskrivning av hur den
framtida flykting- och invandringspolitiken bör ut-
formas.
Den 22 januari hade Dagens Nyheter en intresse-
väckande ledare under rubriken Den omöjliga flyk-
tingpolitiken. Dilemmat beskrivs väl i ledaren. Får
inte de människor i flykt som ber om inträdesbiljett
till vår värld uppehållstillstånd löper de risk att gå ett
förfärligt öde till mötes. Då har svenska myndigheter
och politiker ett plötsligt medansvar. Får de stanna
blir det en signal som kan omfattas i omvärlden och
locka många fler att komma till Sverige. Det är i ett
nötskal vårt dilemma.
Vi har i Sverige en reglerad invandring därför att
vi annars skulle få ett större invandringstryck än vad
vi orkar med. Dessa enkla sanningar tycks glömmas
bort när känslorna svallar. Alla som inser att en regle-
rad invandring är nödvändig tvingas hantera den
gråzon som finns i konflikten mellan helhetsperspek-
tivet och de enskilda asylsökandes öden.
Fru talman! I vårt relativa närområde - västra
Ryssland, Ukraina, Vitryssland - finns mellan en halv
och en miljon människor som önskar emigrera till
väst. Många av dessa är barn som naturligtvis far illa.
Vi ser dem inte, och därför berörs vi inte. Men det är
ett humanitärt och moraliskt dilemma att veta att de
finns och att de vill komma till väst och också till
Sverige.
Flyktingsmuggling är en lukrativ business, snart i
klass med knarkhandeln. Smuggling i större skala hit
kan bli verklighet, och vi har redan sett tecken på
detta. Vi kan inte i Sverige tänka bort detta faktum. Vi
måste vara realister. Vi måste vara noga med vilka
signaler vi sänder ut.
Moderata samlingspartiet vill föra en realistisk
flykting- och invandringspolitik, men den måste också
vara human. De som har behov av skydd skall erhålla
det. Skydd och återvändande måste vara huvudspåret.
En tydlighet om vad skyddsbegreppet skall innehålla
måste eftersträvas. När barn är involverade i asylpro-
cessen måste särskilda hänsyn tas. Barnkonventionen
är ett mycket viktigt instrument för att tillgodose
barnens intressen. Men barnkonventionen kan ju inte
tolkas absolut. Barns intressen kan ibland behöva stå
tillbaka för ett samhällsintresse att upprätthålla en
reglerad invandring.
Om barnkonventionen skulle tolkas maximalis-
tiskt, nämligen så att det alltid är bättre för barn att få
stanna i Sverige än att återvända till hemlandet obero-
ende av föräldrarnas asylskäl, kan vi lika gärna lag-
stifta att alla barnfamiljer automatiskt skall ges rätt till
uppehållstillstånd.
Men om barnkonventionen i stället tolkas så, att
barn och deras familjer får stanna om de har rotat sig
eller mår psykiskt dåligt kommer man in i en gråzon.
Många asylsökande som inte har tillräckliga asylskäl
och som fått avslag i sista instans väljer att gömma
sig. Det är ett val som föräldrarna gör i sin upplevda
förtvivlade situation. Det är inte ett val som barnen
gör, men de far oftast mest illa. De gömda barnen har
det kanske sämst av alla barn i Sverige. Det får inte
finnas en risk för att barn utnyttjas i syfte att få av-
visningsbeslut ändrat. Om långa handläggningstider
beror på myndigheternas ineffektivitet skall barn inte
få lida för det, men beror en lång vistelsetid på att de
asylsökande inte godtar myndigheternas beslut utan
från sina gömställen kommer in med upprepade an-
sökningar åberopande barnens psykiska situation blir
frågan mer komplicerad.
Här måste de enskilda barnens intressen vägas mot
intresset av att förhindra att flyktingbarnen utnyttjas
som brickor eller som medel att få uppehållstillstånd.
Det får inte bli så, att ju sämre barnen behandlas, ju
sämre de mår, desto större chans har de att få uppe-
hållstillstånd. Sådana svåra avväganden måste ju
göras och blir alltid känsloladdade.
Rädda Barnen, Caritas, Röda korset, Barnom-
budsmannen och andra har framfört sin syn på hur
barnkonventionen går att tolka, och det skall nu bli
föremål för en utredning och diskussion. Det skall bli
intressant att få veta hur dessa organisationer ser på de
komplicerade målkonflikter som varje seriös och
intellektuellt hederlig debattör måste erkänna finns.
Vi moderater vill ha en politik som präglas av
tydlighet, sans och rättssäkerhet. Vi tror att de flesta
svenskar vill ha det så. Vi tror att de flesta ställer upp
på en human flyktingpolitik som bygger på att männi-
skor som har skyddsbehov ges skydd. Vi tror också att
många upprörs när avvisningar inte sker på ett värdigt
sätt, men också att de flesta inser dilemmat mellan
helhetsperspektivet och den enskilde flyktingens öde.
Det är nödvändigt, fru talman, att politiken har en
förankring i folkdjupet, hos den stora majoriteten av
svenskar, hos den del av Sverige som inte har fått
komma till tals i massmedierna och fått delta i den
offentliga debatten och som känner sig lätt främman-
de inför de känslomässiga övertoner och överdrifter
som kommit till uttryck den senaste tiden.
Om denna förankring och legitimitet inte finns
ökar dess värre intoleransen. I Åsele blev alla förlora-
re, men det får inte innebära att en nyanserad och
balanserad debatt inte kan föras om den framtida
flykting- och invandringspolitiken.