Fru talman! Jag är något förvånad över invand-
rarministerns förklaring av Schengenavtalet. Enligt
avtalet, som jag har läst, ingår en gemensam invand-
rar- och flyktingpolitik, och från solidaritetsgrupper
från t.ex. kyrkor har just kritiken av Schengenavtalet
kommit utifrån att man tycker att murarna för om-
världen och för flyktingar höjs. Att Sverige skulle få
vara med i Schengenavtalet utan att anpassa sin in-
vandrar- och flyktingpolitik till övriga länders tror
inte jag på, och jag tror inte att invandrarministern
tror på det heller. Det här var säkert bara en undan-
flykt för att slippa tala i klarspråk om vad som ingår i
Schengenavtalet.
Man har ingen rättighet att spåra läckan, säger in-
vandrarministern. Nej, det kanske kan vara sant att
man inte har det enligt svensk lag. Däremot kunde
man förvänta sig att regeringen bad om ursäkt för att
detta hade kommit ut.
Jag antar att det hela ändå grundade sig på det som
ambassadören hade framhållit i en skrivelse till rege-
ringen och att läckan inte grundade sig på några andra
rykten. Jag tycker att man åtminstone kunde ha för-
väntat sig en ursäkt. Läckan kom ju exakt i ett läge
när man ville skapa ett annat intryck än att regeringen
var inhuman och intolerant och att den bar sig illa åt
mot flyktingar i Sverige.
Självklart är barnkonventionen en viktig del i det-
ta, och den behöver vi alltid ha i åtanke. Det är bara
litet konstigt att man nu skall göra en översyn utifrån
att man inte följer den samtidigt som man hävdar att
man följer den.
Statsministern sade att han i Åselefallet ville sta-
tuera ett exempel och att man därför måste utvisa
dessa barnfamiljer. Men är inte det som Åseleborna
står för just ett sådant exempel som vi har sökt efter?
Här har vi en by där man visar tolerans, integrerar
flyktingar och jobbar för solidaritet med flyktingar. Vi
har i åtskilliga debatter tagit upp detta behov av integ-
ration, behovet av att närma svenskarna och invand-
rarna till varandra. Men när regeringen nu hade fått ett
ypperligt exempel på att så skett, vad gör den? Jo, den
slår emot de ungdomar som jobbar för att faktiskt ta
hand om våra flyktingar. Jag tycker att det är ganska
skrämmande, eftersom vi hade behövt just ett exem-
pel på att engagemang lönar sig.
Hur tror invandrarministern att våra ungdomar
upplever sin roll i samhället när de följer det som vi
säger - nämligen att de skall engagera sig mer, jobba
tillsammans med flyktingarna och arbeta för ett
mångkulturellt samhälle där alla människor får plats -
men sedan inte ens får ta farväl av sina kompisar när
regeringen beslutar att dessa skall ut ur landet?
Det finns mycket att säga om regeringens flyk-
tingpolitik och den kantring som jag tycker att man
tydligt kan se att den har fått. Vi har inte samma soli-
dariska flyktingpolitik som vi hade tidigare. Jag und-
rar litet över vad Invandrarverket skulle ha gjort om vi
nu hade haft en flyktingtillströmning motsvarande den
som vi hade när den var som störst. Skulle man också
då ha använt sina resurser till att jaga efter dem som
har bott här i fyra, fem år? Nej, då hade man förmod-
ligen använt resurserna till något helt annat, nämligen
till att ta hand om dem som just kommit in.
Vi borde kanske ändra flyktingpolitiken så att det
kommer in fler. Då skulle måhända de som redan
kommit kunna få ett värdigt liv här i Sverige.
Vad gäller att ompröva ärenden utifrån att flyk-
tingar har ljugit vill jag fråga: Vem har bedömt att de
har ljugit? När de fick stanna bedömdes de ju ha talat
sanning. Plötsligt sägs det att de har ljugit och att
ärendena därför skall omprövas. Jag kan inte förstå de
här dubbla budskapen från regeringen.
Jag är mycket oroad över det agerande som jag har
sett från invandrarministern. Jag tycker inte att det
bygger på den solidaritet, medmänsklighet och hu-
manitet som vi behöver i vårt svenska samhälle. Jag
hoppas verkligen att invandrarministern kan lova att
man upphör med att jaga dem som har varit här i flera
år. Det finns ingen som helst anledning att göra det.
Se till att de som vill vara kvar hos oss trivs och mår
bra! De som frivilligt vill lämna landet skall natur-
ligtvis få stöd för att göra det.
Invandrarministern talade vidare om att använda
resurserna på bästa sätt. Jag tvivlar på att det bästa
sättet är att till stora kostnader skicka ut människor
som trivs här och vill vara kvar i landet. Jag tror att
resurserna kan användas på ett betydligt bättre sätt.