Fru talman! På ett mycket skickligt och retoriskt
sätt undvek invandrarministern att över huvud taget ta
upp de frågor som har varit föremål för debatt de
senaste dagarna. I stället uppehöll sig invandrarminis-
tern vid den mer långsiktiga invandrarpolitiken och
talade i svepande ordalag om internationell solidaritet
och behov av förebyggande verksamhet, något som
jag tror att vi alla ställer oss bakom.
Det var kanske inte det jag ville ha svar på i dag
utan snarare det som berör de invandrare som finns
här i landet nu och som på olika sätt hotas av utvis-
ning. Weibo anser att det inte skall ges någon allmän
amnesti för invandrare. Han anser att det vore att
premiera lögnen. Därmed kommer man förmodligen
att fortsätta den diskussion som vi hört de senaste
dagarna, såvida inte invandrarministern kan komma
med något bättre här under debatten. Det finns de som
säger att man skall ompröva ärenden för människor
som har varit här i flera år - en del har arbete, bor här
och känner sig hemmastadd i landet. Det vore
omänskligt att genomdriva den här politiken i det
nuvarande läget. Vi har faktiskt råd att visa solidaritet
med dem som redan finns i landet trots att vi också
skall visa solidaritet med dem som bor i andra länder
och som behöver vår hjälp.
Det finns en fråga som jag oundvikligen kommer
till när jag funderar över de signaler som har givits
genom flyktingpolitiken den senaste tiden. Det gäller
Schengenavtalet och de förhandlingar som nu pågår
mellan regeringen och Schengenländerna och som
också berör vår flyktingpolitik. Kan det månntro vara
på grundval av den nu pågående förhandlingen som
man vidtar de här inhumana åtgärderna mot de män-
niskor som har kommit för att de behöver vårt stöd
och vår hjälp?
Invandrarministern sade att han skulle följa barn-
konventionen. Men om man läser artikel 2 och tittar
på de fall som är aktuella undrar man om det ligger
någon sanning i det. Där står det nämligen att vi skall
tillförsäkra varje barn inom vår jurisdiktion de rättig-
heter som anges i konventionen utan åtskillnad av
något slag och säkerställa att barnet skyddas mot alla
former av diskriminering eller bestraffning på grund
av föräldrars, vårdnadshavares eller familjemedlem-
mars ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro.
Jag antar att man med vårdnadshavare avser dem som
har hand om barnen. I t.ex. Lidköpingsfallet har bar-
nen bott i en fosterfamilj i fyra år. Det måste väl ändå
vara den familjen som anses som vårdnadshavare och
inte den mamma eller pappa som barnen inte har haft
någon som helst kontakt med; barnen vet inte ens var
de finns.
Jag vill säga något om Weibos uttalande om att
det inte kan ges någon allmän amnesti utan att varje
fall skall prövas igen därför att beslutet bygger på en
lögnaktig ansökan. Man måste fråga sig vem det var
som en gång bedömde ansökan och avgjorde att den
inte var lögnaktig och hur det kommer sig att den i
dag eventuellt kan bedömas annorlunda.
Det som vi har hört de senaste dagarna, nämligen
att flyktingar inte får ljuga för sina barns skull och att
de då skall straffas, är märkligt. Samtidigt får rege-
ringen uppenbarligen ljuga för att rädda sitt eget skinn
och skicka ut falsk information om att Åselefamlijer-
na hade pengar med sig som de i verkligheten inte
hade. Vi har inte hört en enda ursäkt från regeringen
när det gäller det fallet.
Jag tycker att vi måste få ett svar på dessa frågor.
Den långsiktiga invandrarpolitiken, med stöd i länder
runt om i världen, har vi diskuterat i andra samman-
hang. Det är inte den som är aktuell i dag. Den dis-
kussion som nu pågår handlar i stället om huruvida vi
följer barnkonventionen och om vi hanterar de männi-
skor som finns i vårt land utifrån Genèvekonventio-
nen och barnkonventionen, som vi ändå har ställt oss
bakom. Sverige har i internationella sammanhang ofta
påpekat att de är så viktiga. Sverige är också pådri-
vande och har sagt sig vilja göra så mycket för att
uppfylla villkoren i konventionerna.
Ett svar på dessa frågor i den dagsaktuella politi-
ken - hur regeringen ser på dem och om man tänker
agera - vill jag ha i invandrarministerns nästa inlägg.
Likaså vill jag ha svar på frågan vad Schengenavtalet
innebär för flyktingpolitiken. Den debatten har vi i
stort sett inte hört någonting om, trots att jag antar att
den finns med i förhandlingarna, eftersom frågan
finns med i Schengenavtalet.
Det är viktiga frågor som vi behöver få svar på,
samtidigt som våra invandrare och flyktingar behöver
mötas av en större solidaritet än den de nu kan se från
regeringen.