Fru talman! Nu när regeringen har visat musklerna
och brännmärkt lögnen väller de anonyma angiveri-
breven in till Statens invandrarverk. För samtidigt
passar verket lägligt på att gå ut i offentlighetens ljus
och berätta om sitt s.k. återkallandeprojekt. Andra
kallar det klappjakt. Offentliggörandet och den siffra
som man har gått ut med förtjänar att brännmärkas.
Dessutom kan man konstatera att det här kommer
samtidigt som fullt av lögner och fiffel i det offentliga
livet avslöjats.
Genom att gå ut på det här sättet skapas onödig
oro hos en mängd barn i vårt land och i många fast
rotade familjer. Genom att dra i gång återkallandepro-
jektet betygsätter Statens invandrarverk sin egen dåli-
ga utredningsverksamhet.
Nu, statsrådet Blomberg, bör regeringens uppma-
ning till verket vara att satsa på att trimma verksam-
het, höja kompetensen och se till att de gör ett bra
jobb i de aktuella ärendena och i den nya som kom-
mer in. Det är ohållbart att hela tiden hålla på och
retroaktivt rätta till verkets brister.
Nu skall man gå tillbaka ända till 1989. Det rör sig
om sju åtta år. Vi kristdemokrater kräver i det här
sammanhanget amnesti för de barnfamiljer som varit
här en längre tid. Vilken är statsrådets reaktion på
det?
Även i andra orimliga fall måste återkallandena
stoppas. Ett exempel är den 23-åring i Södertälje som
har bott i Sverige i sju år. Han har fast arbete och han
är integrerad i Sverige. Han har bott i Libanon i näs-
tan hela sitt liv innan han som 16-åring kom till Sve-
rige. Nu skall han kastas ut till Syrien, där han vista-
des som spädbarn. Var har vanlig medmänsklighet
tagit vägen?
Åseleandan är ett strålande uttryck för det med-
borgarengagemang som vårt land behöver. Skall vi se
denna anda som en välkommen motpol till Sjöboan-
dan? Vad anser statsrådet Blomberg? Har vi råd att i
Sverige dämpa engagemanget mot främlingsfientlig-
het och rasistiska tendenser? Vilka stämningar i sam-
hället vill regeringen förstärka? Om det är Åseleanda
snarare än Sjöboanda är misslyckandet stort i dagslä-
get.