Europol

Fru talman! Det var skakande att lyssna på hu-

vudanförandena från Vänsterpartiets och Miljöpartiets

företrädare. Det värsta är att jag tror att de har rätt i

det allra mesta som de säger - även om jag också är

något förvånad över utfallet mot bönderna. Det tycker

jag är en perifer debatt som vi inte skall ta upp här.

Men vad Vänstern och Miljöpartiet har framfört här

är en analys av Europol som vad jag förstår är sakligt

riktig. Det är skakande och märkligt att inte fler har

trängt in i det här och att inte fler faktiskt säger: Det

här vill vi inte ratificera i Sveriges riksdag.

Jag har strukit mycket i mitt anförande, eftersom

jag tycker att Vänsterpartiets och Miljöpartiets före-

trädare har tagit upp mycket av det som jag hade tänkt

säga. Jag kommer i stället att i huvudsak ägna mig åt

riksdagens möjligheter att påverka EU. Det sades ju

att vi gick med i EU för att kunna påverka. Man kan

verkligen fråga sig vem det är som skall påverka. Inte

verkar det vara riksdagen i varje fall.

Konstitutionsutskottet har yttrat sig till justitieut-

skottet i frågan om Europol, därför att mänskliga

rättigheter och liknande frågor ingår i konstitutionsut-

skottets arbete. Det borde vara självklart att fackut-

skotten blir informerade och rådfrågade när det gäller

EU-konventioner medan vi fortfarande kan påverka

regeringens ställningstaganden.

Konstitutionsutskottet beslöt på ett mycket tidigt

stadium att följa regeringens förhandlingar med EU-

länderna om just Europol, som vi tycker är en mycket

viktig fråga med tanke på mänskliga rättigheter och ur

integritetssynpunkt. Men konstitutionsutskottet har

inte lyckats. Vi fick en första redogörelse där alla

eventuella problem undveks. Därefter har vårt kansli

kontaktat Justitiedepartementet för att be om infor-

mation, så att vi skulle kunna påverka de tjänstemän

som förhandlat för Sverige. Vi fick reda på att det

ännu inte fanns något att säga till konstitutionsutskot-

tet. Och så plötsligt är ärendet avslutat, och proposi-

tionen ligger där.

Justitiedepartementet har ju hållit sig underrättat

med justitieutskottet som ju har huvudansvaret för

ärendet. Men den speciella mänskliga rättighets-

aspekten är i detta sammanhang enligt min mening

osedvanligt viktig och borde ha diskuterats ordentligt

mellan konstitutionsutskottets ledamöter och förhand-

larna.

Jag tänker närmast på det analysregister som nu

kommer att datoriseras i Europol. Även om vi bara

har ett manuellt register i Sverige blir det datoriserat

när det kommer till Europol. Det kommer att finnas

tillgängligt för alla stater. Känsliga personuppgifter,

såsom politisk åsikt, ras, etnisk grupp, religion, häl-

sotillstånd och sexuell läggning skall kunna registre-

ras inte bara om brottslingar och misstänkta utan även

om helt oskyldiga, nämligen brottsoffer och vittnen.

Riksdagen är van vid att utan större åthävor god-

känna och ratificera konventioner som regeringen

förhandlat fram med andra länder. De brukar inte ha

någon större eller i varje fall inte någon särskild kon-

troversiell påverkan inne i vårt land utan mest handla

om våra relationer till andra länder. I och med att vi

nu är anslutna till EU blir allt annorlunda. Nu sker

den största delen av lagstiftningen inte i detta hus utan

i EU. EU:s beslut blir inrikespolitik, och de lagar som

vi har att rätta oss efter i Sverige kan i någon mån

fortfarande påverkas av regeringen, eller snarare av

de tjänstemän som finns i myndigheter och departe-

ment och som förhandlar, samt av diplomaterna i vår

representation i Bryssel.

Tillsammans med alla andra i konstitutionsutskot-

tet har jag arbetat träget för att riksdagens sakutskott

skall engagera sig på ett så tidigt stadium i EU-

frågorna att vi fortfarande kan påverka förhandlingar-

na. Ändringar i riksdagsordningen har kommit till

stånd, och talmanskonferensen låter just nu utreda nya

former för påverkan. Men jag inser numera att det

faktiskt är rätt hopplöst. Vi kommer alltid på efterkäl-

ken. Det mesta som vi kan hoppas på om vi arbetar

hårt är att påverka våra egna förhandlare, som i sin tur

blir överkörda i Bryssel om de skulle ha en avvikande

åsikt.

Fru talman! Det finns emellertid ett oerhört effek-

tivt sätt för riksdagen att sätta sig i respekt och påver-

ka. Vi kan faktiskt låta bli att ratificera de avtal som

regeringen har skrivit under. Det var det som Dan-

mark gjorde med Maastrichtfördraget, vilket skakade

om hela EU. Alla länders parlament måste nämligen

godkänna när EU flyttar fram sina positioner till ett

allt närmare samarbete, som det står i Romtraktaten,

eller med andra ord till att ta över alltmer av de ingå-

ende staternas befogenheter för att göra EU till en

federativ stat. Detta skulle verkligen ge Sveriges för-

handlare råg i ryggen. De kunde hänvisa till att detta

kommer folket i Sverige inte att gå med på och där-

med kunna få andra länder att fundera på och modifi-

era sina positioner.

Vi har ovanligt goda skäl att avslå propositionen

om Europol. Internationellt polissamarbete sker re-

dan, som har påpekats här, bl.a. i Interpol. Vi behöver

inget poliskontor med välavlönade, skattefria tjänste-

män som står över lagen och som inte kan kontrolle-

ras. Det är farligt att skapa sådana organ. Vi kommer

snart att diskutera regeringens förslag att vi skall

godkänna ett protokoll om immunitet och privilegier

för dessa tjänstemän. Immuniteten betyder bl.a. att

tjänstemännen kan bryta mot alla de restriktioner som

vi i dag tänker oss skall gälla för Europol utan att

ställas inför domstol. Det gäller bl.a. förbudet att

använda t.ex. politisk åsikt eller religion som sökbe-

grepp i dataregistren. Det faktum att man säger att

man inte får inrätta registren så att det skall gå att

söka på ett sådant sätt vet alla som är kunniga i data-

teknik att det inte går att förhindra. Om uppgifter

finns där kan man alltid göra ett sökregister. Då kan

man inte anklaga någon tjänsteman som använder sina

register på ett annat sätt än han har rätt att göra.

Fru talman! Polisen i Sverige har för små resurser.

I Dalarna klagar man på att polisen inte har möjlighet

att göra det som den skulle vilja göra och det som

medborgarna har rätt att kräva av den att göra. Staten

bör, enligt min mening, inte satsa begränsade medel

på denna avlägsna organisation av tvivelaktig nytta

och potentiell farlighet utan i stället förstärka vår egen

polis, så att den får möjlighet att skapa förtroende och

laglydnad genom närhet till människorna.

Fru talman! Tillsammans med Sven Bergström

och Rigmor Ahlstedt har jag motionerat om avslag på

propositionen, åtminstone tills riksdagen har tagit

ställning till vilka regler som skall gälla för polisens

underrättelseregister. Jag har anmält en avvikande

mening beträffande detta avslagsyrkande i konstitu-

tionsutskottets yttrande. Men Centerpartiet har inte

följt upp min mening i justitieutskottet. Därför har jag

inget yrkande nu. Jag kommer att yrka bifall till reser-

vation 1, som innebär bifall till vår motion Ju40, och i

övrigt avstå från att delta i beslutet.