Fru talman! Flera viktiga frågor har diskuterats
här. Jag tänker ta upp framför allt frågan om medde-
larfriheten, som jag inte tycker har behandlats på ett
riktigt bra sätt.
Gun Hellsvik tycker att det är roligt att Modera-
terna har drivit integritetsfrågan i detta sammanhang.
Såvitt jag förstår har hon saknat Miljöpartiet där. Vi i
Miljöpartiet har ju drivit sådana frågor ganska länge.
Det har vi gjort bl.a. när departementsfolk har funnits
med vid förhandlingar i konstitutionsutskottet. Vi har
också tagit upp dessa frågor i EU-nämnden, men
kanske framför allt i konstitutionsutskottet när vi haft
särskilda möten och diskuterat dessa saker.
Innan Sverige blev medlem i EU sade svenska re-
geringsföreträdare - detta gäller också i förhandling-
arna med EU - att meddelarfriheten är en omistlig
hörnsten i den svenska offentlighetsprincipen.
Nu har vi fått en konvention. Sverige har varit
med vid framförhandlandet av innehållet. Det här
innebär att vi får en tystnadsplikt som går på tvärs
med den svenska meddelarfriheten, alltså med vad
som är en hörnsten i den svenska grundlagen. När
detta skall behandlas i Sveriges riksdag säger rege-
ringen: I och för sig går det här på tvärs och det blir
ett problem, men vi skall försöka lösa det i något
annat sammanhang, någon annan gång. Om man ring-
er till departementet för att kontrollera när "någon
annan gång" är, ges det inget svar. Det här finns näm-
ligen inte inlagt i någon tidsplan. Det finns egentligen
inga planer på att försöka lösa problemet. Först vill
regeringen föra i land Europolkonventionen. Sedan,
när det är för sent, skall man eventuellt ta upp frågan
om meddelarfriheten. Möjligen kan man tänka sig att
vänta till dess att EG-domstolen fäller Sverige i det
sammanhanget. Det är ett alternativ till att verkligen
göra något här.
Jag tycker att det är ett märkligt sätt att hantera en
viktig fråga. Göran Magnusson sade här i talarstolen
att frågan har en mycket vidare effekt. Den har alltså
mycket stor betydelse för svensk grundlag. Eventuellt
skall detta, som sagt, senare på något sätt lösas.
Faktum är att Sverige i förhandlingarna inte har
drivit kravet om att värna den svenska meddelarfrihe-
ten. Faktum är att man så att säga har valt att mörka.
Svenska regeringen har liksom ställt sig i ett hörn i
hopp om att ingen skall se den. Detta kommer dock
inte att fungera. Detta är ingen bra strategi om man
verkligen vill värna en, som man säger, omistlig del
av den svenska grundlagen.
I konventionen står det i sista stycket i artikel 32:
"I förekommande fall skall varje medlemsstat se-
nast vid ikraftträdandet av denna konvention anta de
nationella lagregler eller bestämmelser som krävs för
att kunna beivra en överträdelse av diskretions- eller
tystnadsplikten som avses i punkterna 2 eller 3. Den
skall tillse att dess regler och bestämmelser är till-
lämpliga på dess egna tjänstemän som i samband med
sin tjänsteutövning har kontakt med Europol."
Det räcker, som Kia Andreasson bl.a. nämnde,
med att Europol framställs i dålig dager för att tyst-
nadsplikten skall kunna slå till. Det räcker alltså med
att man säger att Europol inte är tillräckligt effektivt
eller att en enskild svensk tjänsteman avslöjar att
oegentligheter förekommer eller att det kanske begås
brott inom Europol. Då skall man fällas enligt svensk
lagstiftning. Sveriges riksdag och den svenska rege-
ringen hukar dock. På något sätt låtsas man att man
inte syns. Jag tycker att detta är illa och väldigt tra-
giskt för alla dem som kanske känner att det här är
viktigt, att den svenska offentlighetsprincipen var en
avgörande fråga då vi gick in i EU och att meddelar-
friheten var en omistlig hörnsten i den svenska of-
fentlighetsprincipen.
Ytterligare ett problem har uppkommit i samband
med hanteringen under processen här i riksdagen. När
regeringen lägger fram sin proposition om Europol
finns inte den formulering med som jag nyss har läst
upp. När regeringen lägger fram ett förslag i Sveriges
riksdag, utifrån vilket vi i riksdagen sedan skall skriva
motioner och reagera, finns inte formuleringen med
om att det här måste kunna beivras, att svensk lag
måste ändras.
Naturligtvis är effekten av detta att svenska riks-
dagsledamöter inte haft fullt grepp om vad konventio-
nen innebär. Konstitutionsutskottet har därefter be-
handlat ett yttrande till justitieutskottet som gäller just
meddelarfriheten. Inte heller när konstitutionsutskot-
tet, Sveriges högsta organ för behandling av just
grundlagsfrågor, för några veckor sedan hade sin
behandling fanns texten med om att svensk lag måste
ändras för att vi skall kunna följa 32 § i Europolkon-
ventionen som handlar om tystnadsplikten.
Konstitutionsutskottets yttrande var skrivet innan
man kände till att den formuleringen var med. Rege-
ringens proposition saknade en viktig del av konven-
tionen.
Sedan har justitieutskottet tagit reda på detta. Det
var fel, det fattades viktiga saker. Men vårt grund-
lagsutskotts, konstitutionsutskottets, yttrande har
justitieutskottet följt. Det borde göras ett nytt yttrande
där alla fakta finns med. Jag tycker att det är en
självklar anständighetsfråga, om man tar på allvar den
demokratiska frågan om tystnadsplikten och medde-
larfriheten.
Jag yrkar mycket bestämt på en återremiss. Kon-
stitutionsutskottet får göra om sitt yttrande då alla
fakta finns på bordet och hela konventionstexten finns
med. Därefter kan rimligen riksdagen återigen ta
ställning till frågan.