Fru talman! Dagens första betänkande från skat-
teutskottet behandlar anslagen till skatteförvaltningen
och tullen, samt även frågan om regionalisering av
skattemyndigheterna och vissa motioner med anknyt-
ning till tullens verksamhetsområde.
Jag avser att i det här anförandet i första hand be-
röra regionaliseringen av skatteförvaltningen.
Till att börja med finns det anledning att påpeka
att den formella hanteringen av ärendet i den delen
har varit något märklig. I propositionen står det vis-
serligen under rubriken förslag från regeringen att det
skall bildas nya skattemyndigheter. Det har dock
vållat viss förvirring genom att det inte finns någon
hemställanspunkt eller antydan till hur regeringen
formellt avser att slå fast sina intentioner i denna del,
med undantag för lagförslaget om Västra Götalands
län. Många har säkert haft uppfattningen att riksdagen
i dag skall fatta ett slutligt beslut i frågan. Så är nu
inte fallet, utan regeringen får göra det något längre
fram. Vi får således avvakta regeringens ställningsta-
gande, även om vi har anledning att tro att det kom-
mer att överensstämma något så när med det som
riksdagen också uttalar.
Enligt den moderata uppfattningen är det viktigt
att den statliga verksamheten styrs med tydliga mål-
sättningar, som riksdagen skall ställa upp. Därefter är
det myndigheternas sak att bedriva verksamheten på
ett sådant sätt att medborgarperspektivet kommer i
centrum och att de uppställda målen uppnås. Riksda-
gen har därefter att kontrollera att målen förverkligas i
enlighet med de intentioner som man har fastslagit.
När det gäller utvecklingen av de statliga regiona-
la förvaltningarna upplever jag att det just saknas
målstyrning. I stället är det ofta myndigheterna själva,
som t.ex. i fallet med Riksskatteverket, som på eget
initiativ föreslår ett nytt sätt att organisera sig på. Det
är naturligtvis bra att myndigheterna är aktiva om man
upplever att någonting behöver ändras. Men det vore
ännu bättre om regeringen hade haft en övergripande
idé kring utformningen av den statliga regionala för-
valtningen.
Nu går man fram steg för steg, utan att helheten
fått spela någon framträdande roll. I Västsverige har
det bildats ett nytt län, liksom i Skåne. I andra län
förekommer försök av olika slag avseende ändrad
ansvarsfördelning mellan stat och län/landsting. Sam-
tidigt påbörjas en statlig utredning, som skall utvärde-
ra försöksverksamheten och som dessutom har rätt
fria mandat att överväga den framtida regionala or-
ganisationen. Bilden för medborgaren blir naturligtvis
minst sagt otydlig.
Jag är medveten om att det finns önskemål, fram-
för allt från ledningen inom Riksskatteverket, om att
regionalisera skatteförvaltningen. Man pekar på flera
säkert välgrundade skäl till detta. Man vill t.ex. uppnå
bättre ledning och styrningsförhållanden, bättre flex-
ibilitet och anpassningsförmåga, bättre förutsättningar
för kompetensförsörjning.
Riksskatteverket och skattemyndigheterna är en
stor organisation vars verksamhet i princip påverkar
alla medborgare och företag i landet. Ett stort antal
anställda berörs dessutom. Kontaktytorna mellan
skattemyndigheterna och andra myndigheter är omfat-
tande. I ett sådant läge tycker jag att det finns anled-
ning att gå varsamt fram vid förändringen.
I direktiven till den utredning om den regionala
samhällsorganisationen som började sitt arbete tidiga-
re i år står det bl.a.:
"Kommittén bör särskilt uppmärksamma de pro-
blem - inte minst för länsstyrelserna - som följer av
att det inom förvaltningarna finns ett stort antal regio-
nala indelningar, vilket bl.a. påverkat möjligheterna
att samordna och samutnyttja statliga resurser."
I direktiven säger regeringen vidare att man senare
tänker ta ställning till den statliga förvaltningsstruktu-
ren i sin helhet, bl.a. i samband med beredningen av
den förvaltningspolitiska kommissionens betänkande.
Den slutsats jag drar av detta är att det just nu på-
går en hel del arbete på olika håll, som kommer att
påverka skattemyndigheterna. Det kan säkert finnas
skäl att tro att det i framtiden kan finnas fördelar med
regionalisering. Det finns dock lika starka skäl att tro
att ytterligare fördelar kunde ha vunnits om erfarenhe-
terna av pågående försöksverksamhet och utrednings-
arbete kring de här frågorna hade tillvaratagits. Då
hade man också haft anledning att avvakta utredning-
ens slutbetänkande.
Ett viktigt skäl för regionalisering anses vara öka-
de möjligheter att få en bättre likformighet över riket
när det gäller bedömningen av deklarationerna. In-
dustriförbundet har i en skrivelse till skatteutskottet
fört fram tanken på en för hela landet gemensam
myndighet för de större företagen. Syftet skulle vara
att få till stånd en enhetlig taxering. Denna tanke har
prövats av Riksskatteverket. Regeringen kommenterar
den inte i propositionen. Hade man inte gått så fort
fram som nu blir fallet, hade det kanske varit möjligt
att ytterligare analysera konsekvenserna av en sådan
lösning.
Förändringstrycket inom skatteförvaltningen har
varit mycket starkt under hela 90-talet. Personalen har
fått hantera ny lagstiftning och nya organisationsfor-
mer. Nästa år kommer skattekontot att börja verka.
Det är en av de största reformerna på länge och berör
väldigt många. Denna reform kommer att påverka ett
stort antal medborgare.
Detta kommer nu att kollidera med förberedelser-
na för regionaliseringen.
Fru talman! Sammantaget anser vi således att det
finns flera goda skäl att nu avslå förslaget om regio-
nalisering av skatteförvaltningen. Jag yrkar därför
bifall till reservation 4 under mom. 4.
I enlighet med vårt särskilda yttrande under mom.
1, 5 och 6 kommer vi att avstå från ställningstagande
till sätesorterna.
Det finns emellertid anledning för mig att kom-
mentera ett av delförslagen i propositionen. Regering-
en hade föreslagit en delning av Hallands län på så
sätt att de tre nordligaste kommunerna skulle föras till
Västra Götaland och de tre sydligaste till Skåne. Det
var det enda fallet där regeringen valde att göra en
förändrad länsdelning. Det är bra både för hallänning-
arna i allmänhet och personalen vid Skattemyndighe-
ten i Halland att skatteutskottet till slut kom till den
slutsatsen att Hallands län skall behållas helt i den nya
organisationen.
Risken hade annars funnits att kompetens hade
tappats helt i onödan. Vidare är det så att de kontakter
som regeringen påstår finns mellan södra Halland och
Skåne inte till närmelsevis är lika tydliga som de som
finns i den norra länsdelen i förhållande till Göte-
borgsområdet. Ett sammanhållet län utgör därför en
bra grund för det fortsatta arbetet och de fortsatta
kontakterna mellan myndigheterna och de skattskyl-
diga. Det är därför med tillfredsställelse jag noterar
att utskottet har ändrat i propositionen och i sak till-
mötesgått motioner bl.a. av mig själv.
I betänkandet behandlas också en moderat motion
om samarbetet mellan tull och polis. Vi har liksom
vid tidigare riksmöten föreslagit att riksdagen skall
uttala att regeringen bör inleda en försöksverksamhet
med ökad myndighetssamordning mellan Tullen och
Polisen. Majoriteten avvisar åter denna tanke, med
hänvisning till pågående utredningsarbete.
Jag hoppas att det när denna utredning presente-
ras, vilket förmodligen sker ganska snart, kommer att
finnas möjligheter att öppna vägen för ett fördomsfritt
övervägande av de lösningar som är bäst lämpade för
att bekämpa framför allt narkotikabrottsligheten. Vi
kommer i det sammanhanget naturligtvis att på nytt
återkomma med våra förslag.
När det gäller kontrollen av punktskattepliktiga
varor har vi föreslagit ett tillkännagivande om en
utredning avseende ökad samordning av uppbörds-
funktionerna mellan skatte- och tullmyndigheterna.
De tankar som finns om att bygga upp en ny funktion
inom skatteförvaltningen för att bekämpa skatteun-
dandragande för ett antal punktskattepliktiga varor
kan framstå som resursslöseri. Kompetensen finns
redan inom tullen. En utredning om på vilket sätt
denna kompetens bäst tillvaratas av skattemyndighe-
ter och tull gemensamt bör därför påbörjas.
Fru talman! Vi står naturligtvis bakom alla de re-
servationer vid betänkandet där det förekommer mo-
derata namn, men jag nöjer mig med att yrka bifall
endast till reservation 4, i enlighet med vad jag tidiga-
re anförde.