Fru talman! Vi i Miljöpartiet har ställt oss bakom
det här betänkandet om anslagen till skattemyndighe-
ten och Tullen. Det gäller även det förslag till regio-
nindelning som finns med i förslaget.
Vi menar att det är viktigt med en effektiv skatte-
förvaltning. Det har under de senaste åren genomförts
stora förändringar på det här området, som andra
talare har vittnat om. Man kan t.ex. nämna den för-
enklade deklarationen, som har lett till väldigt mycket
annorlunda rutiner och mindre arbetsuppgifter på
vissa håll för skattemyndigheternas del. Det kommer
ytterligare förändringar inom skatteområdet, det vet
vi. Förändringens tid är inte slut för det hårt prövade
skattefolket i landet. Vi får ett skattekonto, som
kommer att innebära stora uppoffringar för skatteför-
valtningarna bl.a. när det gäller utbildning. Det gäller
också skattebrottsbekämpningen, som nu skall inten-
sifieras.
Det här är viktiga och bra åtgärder. Vi har fått sig-
naler om att det finns stora påfrestningar ute på de
lokala skattekontoren, och det tycker jag man måste ta
på allvar. Genom kontakter med Riksskatteverket och
länsskattemyndigheter har vi också sett att man där
har klarat av förändringarna och påfrestningarna på
ett alldeles utmärkt sätt.
Miljöpartiet menar att det nu, med tanke på det
stora förändringsarbete som fortfarande pågår, finns
anledning att titta närmare på resurstilldelningen i
fortsättningen. Det kommer vi också att göra i näst-
kommande budgetomgång.
Skälet till att vi har ställt oss bakom förslaget till
regionalisering - som ju egentligen inte är så våld-
samt dramatiskt, utan genomsnittligt räknat innebär
att två län blir en region - är att vi tror att det är väl-
digt viktigt att just de lokala skattemyndigheterna och
den operativa verksamheten skyddas så långt det går.
Vi tror att det här är ett bättre sätt att klara de bespa-
ringar och rationaliseringar som har skett inom skat-
teväsendet. Det här ger, som vi har sett, effektivitets-
vinster och möjlighet att samla kompetens, vilket gör
det möjligt att effektivisera skattebrottsbekämpningen
och se till att man får en likformig beskattning över
landet. Det har kommit signaler om att det förekom-
mer väldigt stora skillnader mellan olika län i hur man
hanterar skattelagstiftningen.
Som också har nämnts är samverkan med krono-
fogdemyndigheten ett viktigt skäl till att vi ställer upp
på regionaliseringen, i och med att den i allt väsentligt
överensstämmer med den regionalisering som riksda-
gen har fattat beslut om vad gäller just kronofogde-
myndigheten. Den stod vi också bakom.
Det var några av argumenten för att vi i allt vä-
sentligt har ställt oss bakom förslagen i betänkandet.
Jag vill ge några kommentarer vad gäller regionalise-
ringen, framfört allt i fråga om Hallands län, som
också har tagits upp tidigare i debatten.
Hallands län har, som flera talare har vittnat om,
varit föremål för en väldigt intensiv diskussion och
behandling. Det kan vara svårt att vara objektiv i den
här frågan, i synnerhet för delegater från Halland - vi
har ju gubevars personvalskampanjer att tänka på i
framtiden. Då är det förstås viktigt att slåss för sitt
Halland om man bor där nere, vilket jag vet att Carl
Fredrik Graf och Rolf Kenneryd gör. Det har jag full
respekt för. En någorlunda objektiv bedömning är väl
ändå att det inte har funnits någon självklar lösning på
regionaliseringsproblemen i den delen av landet.
Alla som har varit med vid de uppvaktningar som
skett och följt diskussionen vet att man inom Hallands
län drog åt olika håll. De första som uppvaktade oss
var skattemyndigheten i Kungsbacka. Man sade att
förslaget var jättebra, att man ville att det skulle ge-
nomföras och att man i Kungsbacka ville tillhöra
Västra Götalands län.
Om man tittar på remissvaren på det förslag som
lades fram av Riksskatteverket kan man konstatera att
Länsskattemyndigheten i Hallands län förordade att
hela Hallands län skulle gå till Västra Götalands län.
Som ett andrahandsalternativ kunde man tänka sig att
hela Hallands län slogs ihop med Jönköpings län, och
som ett tredjehandsalternativ kunde man till nöds
tänka sig att Hallands län, Jönköping och Östergöt-
land fick utgöra en region. Några andra förslag har
inte framförts förrän i ett senare skede av diskussio-
nen, då man kom fram till att Halland kunde slås ihop
med Kronoberg, Blekinge och Kalmar län. Också det
skulle alltså bli en ganska stor region.
Så såg läget ut när vi började diskutera saken. I
Miljöpartiet drog vi efter en del diskussioner med vårt
folk i Halland slutsatsen att den här uppdelningen
kanske kunde accepteras.
Vi anser att det inte går att förhindra en organisa-
torisk förändring bara därför att det sitter en utredning
och jobbar med frågan. Även om jag inte har varit
med i riksdagen så länge vet jag att vi här använder
tricket att hänvisa till en pågående utredning vare sig
vi vill något eller inte vill något. Det är ingen nyhet
att vi använder det som ett argument för att inte göra
något. Genom att fatta ett beslut om en regionalisering
nu får skattemyndigheterna ett år på sig att förbereda
sig. Då blir det inte så relevant att säga att man skall
vänta till år 2000. Ingen vet ju heller vad den utred-
ningen kommer fram till - om den kommer fram till
något i rätt tid, om den blir försenad eller om man inte
får igenom de förslag som kommittén kommer fram
till. Att avvakta en sådan utredning är alltså att dra det
hela för långt. Vi har inte sett det som angeläget att
förhindra det förslag som Riksskatteverket har lagt
fram utifrån regeringens förslag.
Vårt ställningstagande i samband med det prelimi-
nära beslutet var att vi stödde en delning av Hallands
län. Med anledning av det vill jag vända mig till Rolf
Kenneryd och Per Rosengren, som har haft synpunk-
ter på Miljöpartiets sätt att agera.
Rolf Kenneryd är en politiker som jag har haft och
har väldigt stor respekt för. Han är en kunnig och
nyanserad politiker, som, det vill jag erkänna, jag har
lärt mig en del av. Men i och med den typ av uttalan-
den som Rolf Kenneryd gjorde från talarstolen får sig
det förtroendet naturligtvis en viss törn. Det kan jag
inte förneka. Rolf Kenneryds påstående att vårt sätt
att agera skulle vara en signal om att det inte går att
samarbeta med Miljöpartiet är något häpnadsväckan-
de, speciellt när det kommer från Rolf Kenneryd.
Jag vet att Rolf Kenneryd vet att det inte fanns
några självklara alternativ i början och att det inte alls
var så klockrent självklart som Rolf Kenneryd här
försöker framställa det att man inte skulle dela Hal-
land. Inte heller de uppvaktningar från länet som vi
tog emot i skatteutskottet hade några förslag. De om
några borde väl ha haft förslag att komma med. När
man sedan slutligen hade lyckats enas om att länet
inte skulle delas sade man att det borde ingå i anting-
en Jönköpings eller Kronobergs län.
Rolf Kenneryd brukar hänvisa till att vi skall tjäna
allmogen. Det är ett bra riktmärke för honom. Nu
kritiserar han mig för att jag har tagit intryck av och
fortsatt att lyssna på människor som kommit med
synpunkter ända tills beslutet fattats. Ändå var Rolf
Kenneryd kanske en av de flitigaste när det gällde att
försöka påverka just mig. Nu vill jag betona att det
inte är jag ensam som har beslutat att vi skulle ändra
vårt preliminära ställningstagande i utskottet till det
definitiva. Det är ett ställningstagande som hela vår
partigrupp står bakom och som har skett i samförstånd
med Miljöpartiets lokala representanter i Halland.
Den här kritiken framstår därför som märklig.
Först lägger man ned oerhört mycket kraft på att på-
verka vårt beslut och få oss att ändra oss. När vi sedan
gör det säger man med samma ackuratess: Det här var
allvarligt. Ett sådant parti kan man inte samarbeta
med - ett som lyssnar på allmogen, som lyssnar på
åsikter ända in i det sista och är berett att ändra sig.
Vi i Miljöpartiet är beredda att ändra oss om det
finns skäl. Jag står för det. Vi står för det från Miljö-
partiets sida. Vi kan inte ha den inställning som jag
tycker mig kunna tolka in i Rolf Kenneryds inlägg,
nämligen att när vi har bestämt oss slutar vi lyssna.
Då kan inga sakargument i världen förändra vår upp-
fattning. Det är en livsfarlig inställning. Har man den
tycker jag inte att man skall vara politiker.
Sedan hakar Per Rosengren på litet grand, och det
får han väl gärna göra. Det kan väl vara kul med litet
gnabb i debatten mellan oss också ibland. Han säger -
litet grand i stundens ingivelse, tyckte jag det kändes
som - att så här får det inte gå till. Jo då, Per Rosen-
gren, precis så här får det gå till, av de skäl som jag
nyss angett.
Däremot skulle jag vilja tacka Michael Stjern-
ström för hans kloka inlägg. Han sade: Vi skall väl
vara glada över att Miljöpartiet lyssnar och är berett
att ompröva beslut. Det tycker jag var ett mycket
förnuftigt inlägg i den här delen.
Låt oss lämna Halland - fast kanske inte helt. Låt
oss gå över till Tullen, eftersom jag ändå talar med
Michael Stjernström. Michael Stjernström har syn-
punkter på att utredningen inte har kommit fram till-
räckligt snabbt. Jag menar att den har kommit fram
precis så snabbt som den kunnat. Vi skall komma ihåg
att det var tre förändringar som inträffade ungefär
samtidigt - inte bara en förändring, som Michael
Stjernström antyder. För det första ändrades regio-
nindelningen för tullmyndigheten. Detta hade rätt
stora konsekvenser när det gällde lokalisering av
personal och annat. För det andra fick vi ett EU-
medlemskap, vilket innebar drastiskt minskade ar-
betsuppgifter när det gällde klarering i och med den
fria rörligheten av varor. Det gav också en hel del
merarbete när det gällde den nya tullnomenklatur som
då infördes. För det tredje anpassade man resurserna,
riksdagens anslag till tullmyndigheten, till den nya
förväntade arbetsbelastningen och nivån.
Vi ställde upp på det här, inte därför att vi trodde
att det ursprungliga förslaget var bra utan därför att vi
trodde att det behövdes mer resurser. Därmed tillska-
pades också resurser så att ytterligare 250 tjänster
kom till utöver det förslag regeringen hade lagt fram.
De flesta i den här kammaren var då överens om att
den nivån, 250-300 tjänster extra, var riktig. Vi var
de enda som ställde upp på finansieringen av denna
förändring. Vi krävde också att man skulle göra den
utredning som nu börjar bli klar.
Eftersom vi har haft möjlighet att följa den utred-
ningen kan jag se att det var klokt att inte göra den
snabbare. Den ligger helt rätt i tiden. Den kommer att
visa på rätt stora skillnader i fråga om hur man arbetar
i olika delar av landet.
Jag håller med Michael Stjernström om att vi skall
vara noga med att se hur resurserna och nivån på
resurserna till tullmyndigheten ser ut. Vi ser nu ett
ökat inflöde av sprit, tobak och narkotika. Men detta
är inget unikt svenskt problem. Anita Gradin har
vittnat om att detta är ett problem som gäller i hela
EU. Det väller in illegala varor. Smugglingen är näs-
tan värst i fråga om tobak, där skatten är som lägst.
Där finns det alltså ingen direkt koppling. Men det
här är ett stort problem för oss, och det är klart att det
finns anledning att se över nivån även för tullmyndig-
heten i framtiden. Men då skall vi veta var vi skall
sätta in resurserna och på vilket sätt vi skall göra det.
Jag kan bara instämma i att vi måste se till att
Tullen får de resurser man behöver för att i framtiden
klara de uppgifter som står framför oss. Vi är alltså
inte främmande för att man skjuter till de här ytterli-
gare resurserna i framtiden, men då skall vi veta hur
vi skall göra det och var vi skall sätta dem.