Herr talman! Beträffande Miljöpartiets hantering
av den här s.k. Hallandsfrågan, är det naturligtvis lätt
att hålla med Michael Stjernström och andra om att
om slutet nu är gott - och det är det - så är väl allting
gott. Vad jag fann angeläget att påpeka var att vägen
dit, till det goda slutet, ger anledning till en del slut-
satser som jag tycker att det är ärligt att redovisa.
För det första vill jag korrigera Ronny Korsberg
på en punkt. Jag har inte påstått att det är omöjligt att
samarbeta med Miljöpartiet. Jag har påstått att detta
för min del leder till försiktighet när det gäller samar-
bete med Miljöpartiet. Det grundar jag i första hand
på första ledet i mitt anförande på denna punkt. Där
pekade jag på bristande vilja att lyssna.
Jag anser mig nämligen ha goda grunder att påstå
och anta att Ronny Korsberg medvetet gjort sig oan-
träffbar för dialog och argumentationsutbyte före det
första ställningstagandet. Det var precis samma argu-
ment som jag då försökte framföra som senare använ-
des för att vända Ronny Korsberg. Jag har tyckt att
det är ärligt att redovisa denna slutsats. Jag kommer
att leva upp till det fortsättningsvis.