Fru talman! Nej, det blev ingen debatt. Lars To-
bisson svarar inte på frågor, inte ens de frågor som
moderaterna själva har rest när de tidigare begärde ett
initiativ med den undermåliga motionen. Varken Lars
Tobisson eller Moderaterna har svarat på frågor och
uttalat sig någorlunda professionellt om de struktur-
problem som vi har.
Kristdemokraterna vill inte vara så bundna till det
kristna längre, men att de så till den milda grad förli-
tar sig på mammon och mammons kraft när det gäller
att sänka skatter, öka klyftorna, beröva löntagarna
arbetsrätten och försämra tryggheten i a-kassan för-
vånar mig.
Till Centern vill jag säga att det var jag som först
nämnde jordbrukspolitiken. Jag driver de frågorna,
men inte hur som helst. Det är statsfinansiella frågor
när det gäller skatteintäkter och miljöfrågor. Vi gör
allt för att försöka lätta på den börda som Sveriges
bönder har och som spelar så stor roll i regionalpoli-
tiken. Vad Centern lyckades med vad gäller regional-
politik under sina stödår skall vi nog begrava i ett
mörker, Lennart.
Till Folkpartiet vill jag säga att vi visst tycker att
arbetslöshetskassan skall vara en omställningsförsäk-
ring, men den skall vara effektiv och hjälpa männi-
skor till jobb. Den skall inte innehålla en bortre pa-
rentes som bara slänger ut dem i ett ingenting.
Det riktigt stora problemet är de varsel som i dag
sker och att sysselsättningen inte ökar mer. Det
handlar om att de demokratiska organen - det politis-
ka systemet - och fackföreningsrörelsen har allt
mindre kraft och allt färre instrument att sätta in när
marknadskrafterna verkar. Då förvånar det mig att de
som gråter krokodiltårar över utflyttning och struktur-
förändringar alltid motarbetar förstärkt arbetsrätt,
alltid motarbetar statligt ägande, alltid motarbetar
löntagarägande och alltid motarbetar initiativ som
både nationellt och internationellt faktiskt skulle
verka för en bättre utveckling i Sverige.
Ökad tillväxt i meningen ökad utvecklingskraft
över hela Sverige har Vänsterpartiet en politik för.