Herr talman! Vi har nu hört flera debattörer säga
att regeringen måste gå från ord till handling. De
efterlyser propositioner med tillväxtförslag från rege-
ringen.
Jag vill då i all enkelhet meddela att det kommer
en vårbudget i mitten av april i år. Därefter kommer
en budgetproposition i oktober. Jag vill också i all
enkelhet meddela att det kommer en vårbudget i mit-
ten av april även nästa år. Därefter kommer en bud-
getproposition i oktober. Jag vill också, bara för att
påminna, meddela att regeringen avser att komma
med en vårbudget även år 2001, liksom med en bud-
getproposition samma höst. Jag vill även göra tydligt
att regeringen avser att lägga fram en vårbudget även
valåret 2002, liksom en budgetproposition.
Tillväxtarbetet är ett fortlöpande arbete, och rege-
ringen kommer att lägga fram många propositioner
med många förslag under mandatperioden. På denna
punkt kan Lars Tobisson, Mats Odell och Karin Pil-
säter känna sig helt lugna.
Herr talman! Jag vill avslutningsvis tacka mina
meddebattörer för dagens debatt. Ytterst handlar den
här debatten om de hundratusentals svenskar som inte
har ett jobb att gå till. Det handlar om deras vardag
och verklighet, om deras möjlighet att få göra en
insats, om deras vilja att vara med och bygga Sverige
starkt, om deras önskan att försörja sig och sin familj.
Ofta glömmer vi detta. Vi förlorar oss i retorik, siffror
och tabeller. Vi glömmer vad kampen mot arbetslös-
heten ytterst handlar om, nämligen något så stort och
fint som människovärdet.
Alla vill ha och har rätt till ett arbete. Alla vill och
har rätt att kunna försörja sig och sin familj. Alla vill
och har rätt att kunna utvecklas på en arbetsplats och
växa med uppgiften. Detta, herr talman, får vi aldrig
glömma bort.
Jag tycker att debatten tydligt visar på behovet av
en hel politik för att man skall kunna öka tillväxten
och sysselsättningen. Sveriges förmåga att klara sys-
selsättningen bestäms av möjligheten till konstruktivt
samarbete mellan politik, näringsliv och fackföre-
ningar. Sveriges förmåga avgörs av vår möjlighet att
bättre utnyttja vårt lands möjligheter och resurser.
Sveriges förmåga avgörs av vår kraft att se helheten,
att föra en samlad, inte splittrad, politik för fler jobb.
Därför hoppas jag på ett fortsatt starkt engagemang
för tillväxten och sysselsättningen i denna kammare.
Jag hoppas att alla konstruktiva krafter i politiken och
på arbetsmarknaden ser till Sveriges bästa, inte till det
egna partiets, den egna plånbokens eller den egna
organisationens bästa. Det har faktiskt hela svenska
folket, och då inte minst de arbetslösa, rätt att kräva
av oss.