Fru talman! Svensk tillväxtdebatt har två allvarli-
ga brister som mycket tydligt illustrerades i Lars
Tobissons och Mats Odells anföranden. Den är ensi-
dig och miljöblind - ensidig eftersom den nästan
uteslutande handlar om sänkta kapitalskatter, miljö-
blind eftersom den sällan eller aldrig berör tillväxtens
innehåll. Tillväxt är inte bara en fråga om att produ-
cera och konsumera mera, utan också, och då i första
hand, en fråga om vad och hur vi producerar. Vi
måste komplettera bilden av "kakan som måste växa
för att vi skall ha något att fördela" med bilden av den
snabbt minskande globalt gemensamma kaka som
utgörs av våra naturresurser.
Sedan länge har tron på storföretag och storska-
lighet varit dominerande i Sverige. Stordrift och
marknadsdominans har stått i centrum. Fusioner och
fusionsplaner har backats upp i offentlig debatt av
politiker, fackföreningar och andra politiska aktörer.
Det har gynnat framväxten av en ekonomisk struktur,
dominerad av ett fåtal internationellt inriktade storfö-
retag, som under 90-talet blivit alltmer problematisk.
För det första gör storföretagsberoendet svensk
ekonomi mycket sårbar. Om ett storföretag försvinner
- eller flyttar utomlands, som det ofta hotas med - får
det allvarliga konsekvenser för sysselsättningen.
För det andra har de svenska storföretagen upp-
hört att växa i Sverige. Nästan samtliga svenska stor-
företag har under 90-talet flyttat ut produktion, skurit
ned svenska verksamheter samt slimmat och åter
slimmat.
Tidigare var de stora företagen sist med att avske-
da. Så länge företaget gick med vinst flyttade man
personal inom koncernen eller satsade på utbildning.
Nu är storföretagen först med att avskeda, oavsett om
verksamheten går med vinst eller inte. Tydliga exem-
pel är Ericsson, som trots en vinst på 19 miljarder
kronor sparkar många anställda, och Scania, världens
mest lönsamma lastbilstillverkare som under perioden
1989-1995 minskade sin sysselsättning i Sverige från
17 000 till 11 000. De här personalminskningarna
fortsätter på grund av ökad datorisering, automatise-
ring och kostnadsjakt.
Trots den här sysselsättningsstagnationen behåller
storföretagen sin strategiska dominans, vilket tydligt
framgår av sammansättningen av näringsministerns
tillväxtgrupp. Det var ett misstag av Björn Rosengren
att inte inkludera åtminstone en representant för små-
företagarna i tillväxtgruppen. Det är också ett misstag
att ge storfinansen tolkningsföreträde när det gäller
att definiera vad som gör ett bra företagsklimat.
Avskaffad dubbelbeskattning och andra skatte-
lättnader för kapitalet är skenmanövrer som inte
kommer att leda vare sig till fler jobb eller till att
företagen stannar i Sverige. Det finns viktigare saker
att göra för sysselsättningen och tillväxten.
Ibland, och i en ökande utsträckning - i synnerhet
inför valet i höstas var det så - diskuteras också små-
företagandets villkor. Men även då tenderar diskus-
sionen att kretsa kring löner, skatter och räntor, trots
att en mängd andra faktorer lyfts fram i Småföreta-
gardelegationens förslag till förbättringar för småfö-
retagen och trots att en mängd studier visar att det är
annat som avgör konkurrenskraft och utvecklings-
förmåga. Ericssons konkurrensförmåga avgörs inte av
den svenska marginalskatten eller av dubbelbeskatt-
ningen utan av om Sverige tillsammans med Finland
fortsätter att vara en dynamisk telekomindustriell
miljö med avancerade konsulter och leverantörer,
högutbildad och specialiserad arbetskraft, avancerade
forskningsinstitut, intensiv hemmamarknadskonkur-
rens och krävande kunder.
I en forskarrapport från Rådet för arbetslivsforsk-
ning med titeln Från Italien till Gnosjö avfärdas på-
ståendena om att lägre skatter och löner och mindre
statlig byråkrati är det enda som kan få fart på före-
tagsamheten och tillväxten i Sverige. En grupp fors-
kare har studerat Europas mest framgångsrika småfö-
retagarregion, i nordöstra Italien. Där är löner och
skatter höga, inhemska råvaror sällsynta, energipri-
serna avsevärt högre än i Sverige, kapitalmarknaden
outvecklad och byråkratin svårforcerad. Ändå blomst-
rar småföretagandet!
Uppenbarligen är det någonting som saknas i den
gängse svenska debatten om företagsamhetens vill-
kor.
Svenska Arbetsgivareföreningen har kanske hår-
dast av alla drivit kraven på skattelättnader för företa-
gen som en förutsättning för tillväxt och arbetstillfäl-
len. Men i sina senare strukturrapporter har SAF
börjat uppmärksamma att det finns andra, mer svår-
fångade, faktorer av betydelse för den ekonomiska
vitaliteten. Man talar i strukturrapporten från 1998
om "en faktor x", som avgör mycket av hur företag-
samheten utvecklas. Man nämner sådant som
"förankring i lokal kultur" och "tillvaratagande av
existerande sociala plattformar" i sina försök att ringa
in denna okända faktor.
Författarnas slutsats, som jag delar, är att den
svenska debatten om tillväxt och sysselsättning måste
kompletteras med nya perspektiv; perspektiv som
betonar den lokala och regionala friktionen, de fasta
ekonomiska förbindelserna, snarare än den globala
friktionslösheten; perspektiv som uppmärksammar
det sociala snarare än det finansiella kapitalets roll
som utvecklingsmotor. Och det sociala kapitalet har
till skillnad från det finansiella ett värde i sig. Det
sociala kapitalet kan ses som både mål och medel.
Dessutom har det den trevliga egenskapen att ju mer
man använder det, desto starkare blir det.
I Norditalien råder en samarbetsekonomi, där fö-
retagen ofta, trots att de konkurrerar, går samman om
gemensamma inköp och marknadssatsningar, delar på
order och gemensamt möter en kund. Detta beteende,
påpekar författarna, är något som inte kan förstås
utifrån en nationalekonomisk marknadsanalys utan
kräver att nationalekonomin möter andra samhälls-
vetenskaper, som ekonomisk geografi och sociologi.
Tyvärr har det varit ett svagt intresse i vårt land
för nätverk och samarbeten mellan små och medelsto-
ra företag som en avgörande aspekt i en lokal-
regional dynamik. Studier som gjorts visar en allvar-
lig brist på regional förankring och nätverksbildning
inom svensk industri. Inslaget av regionala leverantö-
rer är litet, och samarbetet med företag på nära håll
tillhör undantagen.
Det är därför mycket viktigt att stimulera fram-
växten av en stark lokal kultur, av identitet och stolt-
het och av en gemensam kompetensbas. Detta finns i
alltför få regioner i Sverige. Det råder också brist på
lokalt förankrat kapital, som kan skapa en stabilitet i
ägandet.
Vi måste inrikta oss på att få till stånd ett funge-
rande samspel mellan offentliga satsningar på regio-
nala högskolor och de lokalt förankrade industriella
utvecklingscentrumen. Här finns goda möjligheter att
skapa en positiv samverkan med svensk storindustri
genom kraftfulla och profilerade högskolesatsningar
som knyter an till och bygger vidare på ett befintligt
regionalt näringsliv.
En central fråga måste bli hur dynamiska ekono-
miska relationer mellan små- och storföretag och
mellan småföretag inbördes gradvis kan stimuleras,
utvecklas och stödjas.
Fru talman! Vill vi ha tillväxt och fler jobb, måste
vi börja tala om annat än sänkningar av kapitalskatter.
Det vi behöver är en starkare fokusering på de små
och medelstora företagens situation och på tillgången
till genuint riskkapital. Det vi behöver är en satsning
på utbildning, regionala högskolor, industriella ut-
vecklingscentrum och snabba och miljövänliga trans-
porter. Det vi behöver är ett ökat socialt kapital, hori-
sontella nätverk som bygger på ömsesidigt förtroende
mellan människor, på ett samarbete mellan företag,
fack och samhälle.
Om allt detta också relateras till en ekologisk om-
ställning av Sverige, kommer en enorm och långsik-
tigt hållbar tillväxt och utvecklingskraft att väckas till
liv.
(Applåder)