Fru talman! Det var en sorglig drapa av en gnäll-
sjuk stand-in för oppositionsledaren. Den berörde mig
ganska illa. Jag har jobbat i 20 år inom industrin,
sysslat med strukturfrågor och under lång tid för-
handlat om internationalisering från ett fackligt per-
spektiv. Jag känner inte igen den diskussion som Lars
Tobisson försöker att ta upp.
Vi skall diskutera ökad tillväxt. Låt oss då disku-
tera vad tillväxt är. Låt oss diskutera vilka drivkrafter
som tillväxten har nytta av. I stället för tillväxt skulle
jag hellre tala om utvecklingskraft, att dra nytta av
alla människors kapacitet i ett produktivt och repro-
duktivt arbete, dvs. en balans mellan den offentliga
sektorn och den marknadsstyrda sektorn, en balans
mellan stora företag och små företag, en balans mel-
lan exportinriktning och hemmamarknad.
I det sammanhanget har Sverige problem. Den re-
gionala obalansen är ett tecken på att vi inte har lyck-
ats att få en jämn ström av små företag att växa. Vi
har snarast problem med det stora oerhörda beroende
som vi har haft av stora företag som bygger på råva-
ror, basindustri och/eller mycket gamla uppfinningar.
Vi har duktiga sådana företag, men sådana företag i
mogna branscher har en tendens att göra sig av med
folk när de investerar. Där bygger konkurrenskraften
på att konkurrera inom en mindre sektor på världs-
marknaden.
Utvecklingskraft tar hänsyn till ekonomisk till-
växt, sysselsättningstillväxt och välfärdstillväxt. När
jag hör Lars Tobisson låter det så gammalt och natt-
ståndet. Enligt honom är det kärnkraften och den
elintensiva industrin som står för Sveriges framtid.
Den elintensiva industrin är viktig. Vi värnar om den.
Därför tänker vi oss en differentierad elskatt.
Men framtiden ligger i spjutspetsverksamheter.
Det är den kunskapsintensiva delen av svenskt nä-
ringsliv som växer, både på varuproduktionssidan och
framför allt på tjänsteproduktionssidan. Detta framgår
väldigt tydligt i NUTEK:s bilaga till långtidsutred-
ningen, som publicerades häromdagen. Där kan man
också läsa om alla fördelar som Sverige har haft.
Sverige ökar exporten. Sverige har haft en bättre
produktivitetsutveckling än andra länder. Men vi har
också problem. Vi har sämre kompetensförsörjning i
vårt näringsliv än vad man har inom de flesta OECD-
länder - ett allvarligt memento.
Vi i Vänsterpartiet anser att det skall finnas en
balans mellan regional tillväxt, den offentliga sektorn
och marknadssektorn. Vi måste få bort de ökande
klyftorna. Löntagarnas inflytande måste öka. Vi
måste förstärka den politiska sfärens inflytande, om
vi över huvud taget skall vara trädgårdsmästare som
ser till Sverige blommar i rabatten även på 2000-talet.
Den produktiva rättvisan är vad Vänsterpartiet vill ha.
Den bygger på rättvisa mellan människor och mellan
regioner, men den bygger också på att vi värnar om
en ekologiskt hållbar utveckling. Det är motsatsen till
vad moderaterna vill.
Strukturproblemen är branschproblem, som jag
sade. Strukturproblem ställer väldiga krav på förnyel-
sekraft. Det handlar inte bara om att vräka på med en
tillväxt som i många fall inte alls leder till ökad sys-
selsättning, som i många fall kan leda till att vi explo-
aterar naturresurser och försämrar miljön. Vi får en
sämre social sammanhållning. Hur är det med kvin-
nor och deras deltagande i näringslivet? Ibland är det
som om man förordar ökad tillväxt - mera bruk i
baljan, boys - utan någon tanke.
Det finns analyser av vad utvecklingskraft bety-
der, och de pekar inte i den riktning som moderaterna
förespråkar.
Vi pratar om utflyttning. Tobisson pratar om
varslen. Ja, det har varit många varsel i Sverige. Det
är till stor del beroende på de brister som jag har
pekat på, dvs. bristande ansvar från stora företag. Se
på Ericsson i Norrköping - jag hinner inte gå in på
det i detalj - men det var inte oväntat. Framförhåll-
ning, personalutveckling, kompetensutveckling, stra-
tegier för att bibehålla krafter i de investeringar som
man har gjort och i de orter där man har förlagt sin
verksamhet, vad hände med det? Ingenting. Vad har
moderaterna för synpunkter? Inga. Låt marknaden
göra vad den vill.
Volvo och Astra är bolag som säljs. Vem säljer?
Jo, svenska intressen. Antingen är det Investor, ett
storföretag som representerar storkapitalet, eller små
ägare som finns i olika fonder. I Volvo har de små
ägarna majoritet. Redan nu har man ett stort ägande
utomlands. I övrigt har svenska småägares pengar -
pensionspengar, löntagarpengar, aktiespararpengar i
fonder - majoritet. Är det bra eller dåligt?
Ja, jag är inte så säker på att det är dåligt. Kons-
tigt, säger ni, en vänsterpartist som gillar Ford. Nej,
jag tar inte ställning. Det är en fråga som är för svår
för mig som inte kan bolagens interna förhållanden.
Jag har suttit i motsvarande diskussioner när det
handlade om ASEA och Brown Boveri.
Det är ynkligt att höra Carl Bildt och Alf Svens-
son tala om dubbelbeskattningen. Det är som att vara
onykter och hicka när man har ett helt annat problem.
Om det nu blir en affär, går Volvo in i ett stort for-
donsföretag. Det finns strukturfördelar. Volvo passar
in i nischen - vad vet jag - men problemet är ett in-
flytandeproblem. Har moderaterna eller kristdemo-
kraterna någonsin väckt frågan om inflytande för
svenska politiker, för fackföreningsrörelsen?
Det första som hände med Stora och Enso var att
Pappers och tjänstemannaorganisationen förlorade
styrelserepresentation. Var det bra? Tja, ni bryr er
inte om det. Men vi bryr oss om Sverige i den me-
ningen att vi vill ha sysselsättning i svenska regioner
där människor bor. Vi vill att man skall dra nytta av
svenska företags kompetens, konkurrenskraft och
tekniska landvinningar. Vi vill att människor skall
känna trygghet och ha sin beskärda del av inflytande.
Vi slåss oavbrutet för förstärkt arbetsrätt, bättre ägar-
bild, löntagarfonder, bevarande av statligt ägande, ett
produktivt utnyttjande av de besparingar som löntaga-
re och pensionärer har för en produktiv långsiktig
utveckling, också regionalt.
Vad är den borgerliga synpunkten? Tja: Heja Sve-
rige, Volvo Amazon var en bra bil! Det är ynkligt,
Lars Tobisson hur ni har fört denna debatt. Och jag
tycker att det är ynkligt att den politiska debatten
skall vara sådan även här i Sveriges riksdag.
De krav som vi driver bygger på att sysselsätt-
ningsmålet och arbetslöshetsmålet skall uppfyllas, det
kan Lars Tobisson vara övertygad om. Vi har ett
oerhört stort problem i Sverige. Det finns 450 000
människor som är arbetslösa eller i åtgärder. Det är
ett misslyckande utan like, särskilt i en situation,
Björn Rosengren, när det är överskott i budgeten. Låt
inte utgiftstak och den typen av manipulationer för-
hindra bra insatser.
Vad behöver vi? Vi behöver gynna småföretagen.
Varför inte ta bort arbetsgivarinträdet, sjuklöneperio-
den för små företag? Vi har föreslagit detta i tio olika
versioner. Svaret har varit nej. Vi tar upp frågan på ny
kula. Även om tidningarna tror att det är hemligt, kan
jag väl avslöja en del av vad vi diskuterar. Det är
bland det bästa ni kan göra för att gynna små företag
och nyföretagande.
Kompetensutveckling i arbetslivet: Vi kom över-
ens om och det står i finansplanen att det skall kom-
ma en proposition och att det skall gälla fr.o.m. den
1 januari 2000. Låt det vara en sådan skattereform
som vi kommer överens om, att ge möjlighet till
avdrag för arbetsgivaravgifterna när man genomför
bra kompetensutvecklingsinsatser för personal. Det
gynnar personal på arbetsmarknaden, och det gynnar
företagens produktivitet.
Selektiva arbetsgivaravgiftssänkningar för lång-
tidsarbetslösa - bra. Vi har diskuterat det - bra, men
gör det bättre än det som vi kritiserade mycket, det
som kallades för RAS. Det måste riktas hårdare och
ha en annan utformning.
Riskkapitalfonder behöver vi som har kompetens
och som har ansvar och social bas inom regioner där
näringslivet skall utvecklas, för att få upp flera små-
företag och för att få upp förädlingsgraden.
Om man nu säljer Pharmacia och Telia - vi är inte
helt övertygade om att man skall göra dessa försälj-
ningar - då, Björn Rosengren, skall man använda
engångsbelopp, inte för att konsumera på lång sikt
och inte för att sänka skatten, utan för att använda det
till grundkapital som kan förräntas i ett aktivt struk-
turomvandlingsarbete i våra utsatta regioner.
Vattenkraften som produceras i våra mest utsatta
skogslän: Förslag finns att återföra. Vi har ofta dis-
kuterat det i riksdagen.
Jordbruket, en näring som finns i varenda län, li-
der av mycket stora problem just nu lönsamhetsmäs-
sigt.
Miljöomställningsprocesser med miljöcertifiering
och ekonomiska styrmedel gör att vi får in etanol som
drivmedel i vårt trafiksystem etc.
Jag återkommer senare med en mängd förslag
som gynnar företagande, arbete, ekologiskt uthållig
utveckling, men också jämställdhet och social sam-
manhållning. Däri ligger Sveriges framtid.
(Applåder)