Fru talman! Marianne Andersson talade mycket
sympatiskt om behovet av solidaritet och ett globalt
perspektiv. Hon pratade också om att det finns stora
möjligheter. Jag delar den uppfattningen, men jag har
några frågor.
Företagen, agerar ju med stor kraft och med väl-
digt mycket pengar. De bygger stora dammar, ofta
med bistånd från våra länder. De ägnar sig åt genma-
nipulation och försätter fattigbönder i Indien och på
andra håll i en utpressningssituation. När det gäller
frågan om fackliga rättigheter, som Marianne An-
dersson var inne på, måste det finnas en koppling
mellan det svenska perspektivet och det internatio-
nella. Det gäller att hålla upp de fackliga rättigheterna
och stärka de fackliga organisationerna här i Sverige
för att man ska ha sympatiåtgärder och en internatio-
nell solidaritet. Det gäller att kunna ställa krav på
företagen att de inte engagerar sig i just sådant som
Marianne Andersson talar emot. Vilka metoder, stat-
liga och fackliga, anser Marianne Andersson håller
emot de transnationella företagens härjningar?