Fru talman! Jag trodde att det var ett viktigt ämne
som skulle diskuteras, men det blev otidigheter. Det
borde Gunnar Hökmark hålla sig för god för.
I går läste jag en artikel av Världsbankens chef,
Wolfensohn. Han hade mycket att andra om vårt
ömsesidiga beroende i globaliseringens tecken, om
ansvaret vi har för att klara miljön och säkerheten för
människor, för att bekämpa fattigdomen och för att
återupprätta demokratin eftersom marknadskrafterna i
många avseenden fullständigt har sopat bort den. Men
Hökmark har ingenting att säga.
Han har ingenting att säga om fördelningsfrågorna
där klyftorna ökar eller om den internationella eliten
som har klippt av banden med nationalstaterna och
folkgemenskapen. Han har ingenting att säga om
svensk konkurrenskraft, BNP-tillväxt, låg inflation
eller arbetsproduktivitet. Det är bara klagomål.
Gunnar Hökmark säger ingenting som tar fasta på
de riktigt långsiktiga frågorna om demokrati, miljö-
hänsyn och minskade klyftor i Sverige, Europa och
världen.
Nej, Gunnar Hökmark, detta var verkligen gam-
maldags och dåligt tänkt.