Fru talman! Detta är den första utrikespolitiska
debatten detta millennium. Vi hoppas att detta sekel
ska bli fredligare än det förra och att fattigdomen,
liksom de stora folksjukdomar som är ett hot mot
många av världens folk, ska minska dramatiskt. Hiv,
aids och tbc är några exempel.
Globalisering har blivit nästintill ett modeord som
används för att beskriva den allt snabbare internatio-
nalisering som pågår i hela världen. Det är egentligen
inget nytt. Handel och andra förbindelser, fredliga
och våldsamma, har pågått mellan världens folk inte
bara i århundraden utan i årtusenden. Skillnaden nu är
att allt går så fort och att många fler människor är
inblandade och berörs på gott och ont. Jag ska ägna
detta inlägg åt globaliseringen ur några olika aspek-
ter.
Globaliseringen inrymmer stora möjligheter - in-
tegration, ekonomisk tillväxt och social utveckling -
och ger förutsättningar för att nå fred, demokrati och
kulturella framsteg. Men globaliseringen ställer oss
också inför de ödesfrågor som följer av växande in-
komstklyftor, ökad belastning på miljön och den
potentiella risken för att länder eller regioner med
etniska och nationalistiska argument exploaterar vad
som uppfattas som globaliseringens hot. Därför krävs
ett starkare internationellt politiskt, ekonomiskt och
etiskt ramverk som prioriterar både uthållig ekono-
misk och mänsklig utveckling. Vi i Centerpartiet
menar att Sverige i alla internationella sammanhang
ska arbeta för att ett sådant ramverk utvecklas.
Det kan t.ex. handla om den internationella han-
deln. I slutet av förra året sattes fokus på globalise-
ringen och den ojämlika fördelningen genom förbere-
delserna inför Seattlemötet, som skulle blivit inled-
ningen till en ny WTO-runda om frihandel. Den
skulle ha kunnat ge de fattiga länderna större tillträde
till världshandeln. Nu blev det inte så. Enligt Oxfam
- den engelska biståndsorganisationen - skulle u-
ländernas inkomster kunna öka med 700 miljarder
dollar varje år om i-länderna öppnar sina marknader
för u-länderna. Hur mycket man skulle uppnått med
en vettig handelsrunda kan vi inte veta, men nog hade
det blivit något ändå. Nu gäller det att Sverige med-
verkar till att uppehållet blir så kort som möjligt och
att Sverige driver på för att ge u-länderna bättre han-
delsvillkor - detta samtidigt som de svåra frågorna
om miljö, biologisk mångfald och socialt ansvar be-
aktas.
Globaliseringen skapar ett omvandlingstryck som
påverkar både rika och fattiga länder och regioner
såväl som byar och kommuner. Insikten om att verk-
samheten i en del av världen får konsekvenser för
resten av världen ökar; vårt ömsesidiga beroende
ökar. Oroligheter i en del av världen får återverkning-
ar överallt. Vårt säkerhetspolitiska tänkande bör bli
alltmer internationellt och anpassat för att möta de
nya hot världen står inför, t.ex. internationell terro-
rism, miljökatastrofer, nya sjukdomar och droghan-
del. Dit hör också de ökande ekonomiska klyftorna i
världen.
Med den insikten är det lättare att dra slutsatser
om att vi ska öka vårt eget engagemang i det interna-
tionella freds- och säkerhetsarbetet, när det gäller
handel och samarbete, konflikthantering och förebyg-
gande insatser - både i närområdet och globalt - och
när det gäller behovet av bistånd och utvecklings-
samarbete för att minska klyftorna i världen, utrota
fattigdom och bidra till utjämning. Sist men inte
minst gäller det kampen för demokrati och de mänsk-
liga rättigheterna. Sverige får aldrig vara tyst när
mänskliga rättigheter kränks. Vi bör arbeta ännu
hårdare än tidigare med MR-frågorna.
När det gäller alla dessa frågor har egentligen alla
medborgare ett ansvar, liksom näringslivet och alla
våra frivilligorganisationer, och givetvis vi som riks-
dagsledamöter och Sverige som nation. Likaväl som
det är viktigt att våra företag, vårt IT-kunnande, våra
artister, vår design och vår kultur är framgångsrika
ute i världen är det viktigt att vi är framgångsrika när
det gäller internationellt arbete för utjämning och
konfliktförebyggande.
Globaliseringen gynnar de rika länderna. Samti-
digt som pengar rör sig med Internethastighet över
världen och näringslivet globaliseras står en stor del
av världens befolkning utanför allt det som sker. Det
är så i dag att världens rikaste femtedel har 74 gånger
så hög inkomst som världens fattigaste femtedel,
jämfört med 30 gånger så hög 1960. Mer än 1,3 mil-
jarder människor lever på mindre än en dollar per
dag. De har ingen social trygghet och ett minimum av
sjukvård, och de lever i ruckel, om ens det. Ingen i
Sverige kommer ens i närheten av en så låg siffra.
Detta är viktigt att komma ihåg när röster höjs för att
vi måste klara av våra egna problem innan vi visar
solidaritet med andra.
Det är bra att vi nu ska utreda biståndet. Det ska
vara effektivt, och det ska leda till uthållig utveckling
och utjämning av klyftorna. Men förändring av in-
riktning får aldrig tas till intäkt för att vi kan minska
eller låta bli att öka biståndet. Behoven är oändliga.
Låt oss snarast gå tillbaka till enprocentsmålet. Till
regeringen vill jag - även om det inte finns någon
representant här - rikta en mycket stark uppmaning:
Låt den skamliga nedskärning av biståndet som sked-
de förra året vara något som endast kunde ske på
1900-talet. Under 2000-talet ska detta inte upprepas.
Fru talman! Måtte 2000-talet bli fredens sekel -
det sekel då världens ledare inser att ingen framgång
kan vinnas genom att man ser bakåt och förstorar
gamla oförrätter. Ingen framgång kan nås genom
hatpropaganda såsom Hitler gjorde, såsom Milosevic
gjort och gör, såsom skett i Afrika i den stora sjöregi-
onen, såsom sker i Mellanöstern och i Kashmir, för
att ta några exempel, där religionen används som
verktyg för hatpropaganda som utlöser våldshand-
lingar.
Vi ska självklart lära av historien, visa vad som
skett och visa det om och om igen så att det inte
glöms, såsom kommer att ske här i Sverige i nästa
vecka med konferensen och manifestationen med
anledning av Förintelsen. Det är mycket bra. Vad som
måste bli lärdomen för världens ledare och för alla
folk är att man, som t.ex. Nelson Mandela gjort i
Sydafrika, måste se framåt för att åstadkomma något
bra för sitt land. Man måste försonas, och man måste
leva vidare. Man kan inte gräva i gamla oförrätter.
Det gäller också i vardagslivet för oss alla.
Det är så viktigt att vi i världen reagerar mycket
tidigare än vi förmått hittills när vi ser tecken på be-
gynnande konflikter, när hatet sprids. Det är då åtgär-
der måste sättas in. Det är då det förebyggande arbe-
tet ska sättas in. Världen måste helt enkelt gå från att
reparera i efterhand till att förebygga konflikter. Tidig
varning måste följas av tidig handling. Hittills har
världssamfundet reagerat för sent eller inte alls. Vi
måste komma till ett system där världssamfundet kan
ingripa i tid.
Globalisering handlar om många frågor. Jag har
berört en del. Det handlar om miljön. Det handlar om
ekonomin. Det handlar naturligtvis om EU-frågor,
som Agne Hansson kommer att beröra här lite senare.
Det handlar om kontakter mellan människor, och det
handlar om resor. Det handlar om Internet och nät-
verk. Till slut vill jag också säga följande: Låt oss
inte glömma den del av mänskligheten i denna IT-
värld som inte är uppkopplad. Det är faktiskt den allra
största delen.