Fru talman! Sverige har ju tillskansat sig rätten att
ha en högre nivå på koldioxidutsläpp och inte lägre,
trots att en del i Kyotoöverenskommelsen är att vi
successivt ska minska dessa. Det är ett klart brott mot
detta åtagande som vi har gjort internationellt.
En annan sak är att man, innan man vidtar en åt-
gärd, enligt EU:s regler ska genomföra en miljökon-
sekvensbeskrivning i det faktiska fallet och gå ige-
nom det ganska noggrant. Vi begär av enskilda aktö-
rer att de innan de vidtar en åtgärd ska gå igenom och
se vad den får för effekter. Detta har inte skett. Det är
någonting som en majoritet inte vill genomföra trots
åtagandet. Det är det tragiska i den här frågan.
Jag vill dessutom ta upp en annan mycket intres-
sant punkt i Martin Nilssons anförande som gäller
besluten på skatteområdet. Jag vill dock erinra om att
det parti som han själv företräder ju var mycket noga
med att vi inte skulle ha majoritetsbeslut vad det
gäller skattefrågor inom EU. Hans parti och det parti
som jag företräder var dessutom ense om att det hel-
ler icke skulle ske på miljöområdet. När verkligheten
ska redovisas talar han inte för sitt parti utan snarare
mot sitt parti, för en central del i den noggranna ge-
nomgång som vi hade inför Amsterdamförhandling-
arna var hur vi skulle förfara i denna fråga. Det rådde
bred enighet om att vi inte skulle ha majoritetsbeslut i
skattefrågor, men det rådde inte en bred enighet när
det gällde miljöfrågor. Men då hade våra två partier
samma ståndpunkt.