Fru talman! Det är inte lätt att vara Miljöpartiet till lags, sades det. Nej, det är det kanske inte, men det finns några lätta förslag.
Ja, Miljöpartiet kommer att kritisera nedskärningen i a-kassan. Det borde inte ha skett så snabbt, men det finns möjlighet att ändra sig.
Ja, ni borde ta initiativ i antidiskrimineringsfrågorna och inte bara låta det hela rulla på. Det finns saker man kan göra. Man kan avsätta mer pengar till antidiskrimineringsbyråerna. Man kan också ge mer pengar till exempelvis HomO.
Ja, man kan ta initiativ i EU för en HBT-pakt.
Ja, man kan se till att om idrottsföreningar ska få statliga medel, vilket de ska, måste de ha en HBT-handlingsplan för hur man motverkar diskriminering av HBT-personer i idrottsrörelsen.
Det är exempel på några konkreta förslag. På punkt efter punkt väljer ni dock att säga att det inte är aktuellt, att ni skjuter det framför er, att ni inte vill ta tag i det. Tvärtom anför ni som ett viktigt argument för att avstyrka en motion - eller kanske påminner, i all välmening - att regeringen på fyra år vill minska de svenska företagens regelbörda med 25 procent.
Om ni i detta sammanhang, som handlar om antidiskrimineringslagstiftningen, lyfter upp att ni vill förenkla reglerna med 25 procent börjar man faktiskt fundera över om det är på det området ni anser att regelförändringar ska göras och regler tas bort. Det är nämligen vad det betyder, och då börjar jag bli orolig, fru talman.