Fru talman! Det är ett betänkande om diskriminering vi debatterar i dag. Det vi från utskottet framhåller i betänkandet är att diskriminering är ett brott mot grundläggande mänskliga rättigheter och principen om alla människors lika värde. Diskriminering inskränker människors lika möjlighet att forma sina egna liv, och den styrs av mekanismer som är likartade oavsett grunden för isolering. Den kränkning som en diskriminerad människa känner får förmodas vara likartad oavsett diskrimineringsgrund.
Vi har Diskrimineringskommitténs förslag om en sammanhållen diskrimineringslagstiftning och en samlad ombudsmannafunktion som speglar just ett sådant förhållningssätt. Det pågår ett arbete i regeringen. Till skillnad från oppositionen vet vi att arbete pågår, och vi kan därför delta i att ta fram de skarpa förslagen i stället för att här i kammaren i dag yrka på olika reservationer.
Det som är viktigt att ha med sig som en grundläggande princip är just synen på lagstiftning kontra personligt ansvar. Den lagstiftning som finns i dag på området är i stuprör. Man har varje enskilt område för sig. Det är inte helt enkelt, varken för en företagare eller för andra människor, i vardagen att veta om det är den ena eller den andra lagstiftningen som gäller.
Arbetet med att ta fram en sammanhållen lagstiftning är enormt viktigt både för att vi ska veta vad som gäller och för att människor inte ska falla mellan stolarna. När vi pratar om regelförenkling kan oppositionen säga: Nu ska de ta bort all diskrimineringslagstiftning! Men så är inte fallet. Vårt arbete med att sammanföra de olika lagstiftningarna i en sammanhållen lagstiftning är en del i arbetet med att minska ned de 20 000 A 4-sidor med regler som styr företagarnas vardag i verkligheten i dag.
För varje steg som Sverige har tagit fram där man har identifierat olika grunder för diskriminering tror jag att det har varit enormt viktigt att man har flyttat fram positionerna och satt ned i lagtext att det inte är okej att diskriminera kvinnor och inte okej att diskriminera någon för att han eller hon har en annan etnisk bakgrund, sexuell läggning, tro och så vidare.
I de här delarna kommer hela tiden nya grupper upp. Det är inte rätt att diskriminera vid något enda tillfälle. Det är det som är på gång i arbetet med att faktiskt ta fram en sammanhållen lagstiftning där det blir tydligt och klart att diskriminering är helt fel, vilken grunden eller orsaken än är.
För varje definierad grupp har varje grupp som inte finns definierad i diskrimineringslagstiftningen inte haft något lagskydd. Därför är det så viktigt att vi nu ser till att göra det här stora omtaget, där det blir tydligt att det faktiskt är diskriminering över huvud taget som är förbjudet.
I detta arbete gäller det att hitta system och metoder som gör företagen på det klara med att de har ett ansvar för att arbeta aktivt. Vi har hört här under dagen att det är tur att det är s som driver på så bra. Då är det ju märkligt att det finns någonting att reservera sig emot, eftersom man under tolv år innehaft regeringsmakten.
Kritiken från Miljöpartiet är också lite märklig. Det händer inte nog, säger ni. Vi stod i en debatt här för inte så länge sedan, och då hette det att det händer för mycket. Det är inte helt enkelt att vara Miljöpartiet till lags i den här frågan. Men jag kan försäkra Ulf Holm att det pågår ett arbete med en sammanhållen lagstiftning på området. Vi kommer också att se över ombudsmannafunktionen.
Det har också framförts kritik mot styrningen av myndigheter. Återigen är det så att vi också kritiserade detta förut. Vi gör nu ett omfattande arbete med att förtydliga styrningen till våra myndigheter för att använda den drivkraft som finns för att förändra verkligheten även där.
Man kan undra om det bara är lagstiftning som gäller. Är det bara via lagstiftning vi kan komma åt diskriminering? Det är ett jätteviktigt verktyg. Det är enormt viktigt att vi härifrån kammaren talar om vad som är rätt och fel. Vad är okej? Vad får man inte lov att göra? Men diskriminering är ju så mycket mer.
En lagstiftning kan leda till att man bara intar ett passivt förhållningssätt. Man bryter inte mot några lagar. Men en lag i sig är inte någon garanti för att man faktiskt har ett aktivt förhållningssätt. Här ligger det ett ansvar på oss enskilda människor, var vi än befinner oss - i skolan, på arbetsplatsen eller i hemmet. Därför är det så enormt viktigt att man tar diskussionen om detta - att det också handlar om ett personligt ansvar. Det är ett personligt ansvar för hur vi bemöter varandra i vardagen och i arbetet.
Jag ser fram emot att vi under kommande år kommer att lägga fram det här förslaget från den borgerliga regeringen. Det ska innehålla en sammanhållen diskrimineringslagstiftning, och den ska göra det tydligt att diskriminering aldrig kan vara rätt.
(Applåder)