Fru talman! Det är ett stort problem med diskrimineringen för samhället, för företagen men också för människorna. Vilken besvikelse och frustration det måste vara att söka ett arbete som invandrare och bara bli ratad gång på gång.
Då hamnar man kanske till sist som egen företagare inom taxinäringen i Malmö. Så svårt kan det inte vara att köra taxi i Malmö att man behöver en akademisk utbildning. Det är möjligt, jag vet inte. Men jag tror inte det.
Vi måste ständigt återkomma till detta. Man hänvisar till att vi behöver ett större personligt ansvar. Det är det ansvaret som i stort sett finns i dag. Det finns inga ekonomiska sanktionsmöjligheter mot företag som faktiskt diskriminerar.
Det är därför vi har tagit initiativet till att vi ska avidentifiera ansökningshandlingarna. Det är ett sätt att styra och uppmärksamma människor på att det finns en diskriminering som vi måste åtgärda.
Genom att införa mångfaldsplaner och sanktionsmöjligheter pekar vi på att det här finns någonting som vi måste åtgärda. Förhoppningsvis ska vi inte behöva det. Det håller jag med om. Men så är det. Diskriminering förekommer överallt i samhället.
Det är bekymmersamt att man för fram att regelförenklingar är så viktigt. Jag är helt och hållet med på regelförenklingar inom jordbrukspolitiken,
no problem
. Det är inga problem. Där är jag helt med noterna.
Men man tar upp det i detta sammanhang, när det gäller antidiskriminering. Där vet vi av erfarenhet att det är svårt med det personliga ansvaret. Om man hade tagit ett personligt ansvar skulle vi inte ha några problem. Men de finns.
Vi måste ha regler att sätta fingret på. Det är vad som är så bekymmersamt. Jag tror att Eva Flyborg förstår den saken, eftersom vi har diskuterat den så mycket.