Fru talman! Debatten i dag handlar inte om huruvida diskriminering finns eller inte finns. Den finns.
Ibland drabbar den äldre. Inte minst ser vi det i arbetslivet där man, när man kommit till åren, inte får samma chans att behålla ett jobb eller komma tillbaka till ett jobb som andra. Det är därför arbetslösheten bland äldre är högre än bland yngre.
Ibland drabbar den kvinnor, just bara därför att de är kvinnor. Andra gånger drabbar den funktionshindrade på grund av fördomar, eller så drabbar den människor som har ett konstigt namn eller ett lite annorlunda utseende.
Det finns bara ett fåtal människor och organisationer som ifrågasätter om diskriminering över huvud taget finns. Några förvirrade själar i Svenskt Näringsliv försöker publicera rapporter där de hävdar att diskriminering över huvud taget inte finns och att det finns andra orsaker till att det ser ut som det ser ut i vårt land.
Debatten i dag handlar inte heller om en tävlan i hur illa vi tycker om diskrimineringen. Den är fruktansvärd, oavsett vem den drabbar. Den innebär en kränkning, en kränkning av det grundläggande människovärdet.
Fru talman! Det debatten handlar om i dag är vad vi vill göra, vilka politiska ambitioner vi är beredda att förverkliga för att komma åt den diskriminering som finns i vårt land. Vi socialdemokrater menar att den borgerliga regeringen på bred front gör reträtt i det viktiga arbetet mot diskriminering. Vi ser det i vårpropositionen, som presenterades av Anders Borg för ungefär en vecka sedan. Det enda av betydelse som fanns där var att man ska slå samman lagstiftningen och ombudsmännen till ett ämbete. Det är bra, tycker vi.
Vi ser de faktarapporter som skickas ut från Regeringskansliet, där man i höstas hade diskriminering som en av de viktigaste och första rubrikerna. Nu har den trillat ned, längst ned.
Vi ser det också i dag, när vi behandlar dagens betänkande. Det finns 21 motionsyrkanden som är väckta under den allmänna motionstiden. Den borgerliga regeringens företrädare här i riksdagen avslår samtliga. De avslår dem som handlar om åldersdiskriminering, dem som handlar om funktionshinder och alla dem som handlar om lika villkor för människor födda i ett annat land. Vi står givetvis bakom alla de här yrkandena, men jag vill särskilt lyfta fram och yrka bifall till reservation 7.
Jag ska citera ur betänkandet vad utskottsmajoriteten skrivit där. "Utskottet vill dock betona att staten inte i onödan ska pålägga företagen ytterligare reglering". Lite längre ned står det: "Utskottet kan därför inte ställa sig bakom motionsförslagen och vill i sammanhanget påminna om att regeringen i budgetpropositionen . meddelat sin avsikt att på fyra år minska de svenska företagens regelbörda med 25 %."
Där går skiljelinjen. I de där meningarna avslöjar borgerligheten sin ambition på det här området. Häri ligger skillnaden: människovärdet eller marknadsvärdet.
Alliansen väljer marknadsvärdet. När man pratar om diskriminering hänvisar man till krångliga regler för företag. Vi tycker att det är pinsamt.
Vi socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister har flera olika förslag här där vi driver på och säger: Låt människovärdet gå före marknadsvärdet!
När ni senare i debatten får höra våra borgerliga kolleger från arbetsmarknadsutskottet komma upp här och prata sig varma om hur fruktansvärd diskrimineringen är, eller när de går upp här och berättar om de insatser som de är beredda att vidta på det här så viktiga området, kom då ihåg de här två meningarna. Kom då ihåg att man "inte i onödan ska pålägga företagen ytterligare reglering". Kom då också ihåg att man ska minska på regelkrånglet. Vi säger att människovärdet alltid går före marknadsvärdet.
Vi socialdemokrater yrkar bifall till reservation 7.
I detta anförande instämde Ann-Christin Ahlberg, Lars Lilja och Jennie Nilsson (alla s).