Fru talman! Snart har vi debatterat färdigt betänkande AU11 om diskriminering. Fokus i mitt tal blir på arbetsmarknaden eftersom det är arbetsmarknadsutskottet som behandlar ärendet, men diskriminering pågår självklart i hela samhället, och det är något som vi behöver fokusera på i den allmänna debatten.
Vi verkar rörande överens om att vi ska göra allt för att minska diskrimineringen i samhället. Frågan är bara när och var och hur omfattande vi ska jobba med frågan.
Diskriminering innebär en orättvis särbehandling av individer eller grupper. I det betänkande som vi behandlar i dag finns olika grupper som berörts i motioner från allmänna motionstiden i höstas. Motionerna berör diskriminering av äldre, funktionshindrade, personer med annan etnisk bakgrund och transpersoner.
I betänkandet markerar vi att diskriminering är ett brott mot grundläggande mänskliga rättigheter och mot principen om alla människors lika värde. Vi menar vidare att diskriminering inskränker människors lika möjligheter att forma sina egna liv. Diskriminering styrs av mekanismer som är likartade, oavsett grunden för den.
Diskrimineringskommitténs förslag om en sammanhållen diskrimineringslagstiftning och en samlad ombudsmannafunktion speglar ett sådant förhållningssätt, nämligen att diskriminering har samma grunder oavsett om det gäller ålder, kön eller så.
Att slå ihop JämO, DO, HO och HomO är ett bra förslag enligt mitt sätt att se det. Som vi skriver i betänkandet bereds nu förslagen i utredningen i Regeringskansliet. Vi skriver också att vi avvaktar en proposition i ärendet. Då säger Ulf Holm från Miljöpartiet att det tar lång tid. Arbetsmarknadsdepartementet har tidigare inte varit känt för att vara särskilt långsamt i sin hantering av frågor, så Ulf Holm kommer nog inte att behöva vänta så länge.
Det s, v och mp skriver i sin reservation, till skillnad från majoriteten, är att man vill ha en ny lag snarast. Det är precis det som vi också vill ha. Vi vill också ha en ny lag snarast, så den kommer.
Vi har flera olika lagar som har till syfte att motverka diskriminering. Jämställdhetslagen och lagen om åtgärder mot diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning är två viktiga lagar för arbetslivet. Dessa två lagar ställer nämligen krav på arbetsgivarna och kräver att det finns upprättade handlingsplaner för att motverka diskriminering. Har man fler än tio anställda måste man ha en skriftlig handlingsplan.
Lagarna anger också nödvändigheten av aktiva åtgärder på arbetsplatsen. Det betyder att arbetsgivaren varje år måste utvärdera sina handlingsplaner på området och vidta åtgärder som är nödvändiga utifrån utvärderingen. Arbetsgivaren ska vidta åtgärder som utbildning och information till personal och sätta upp mål för hur man ska minska diskrimineringen på arbetsplatsen. Många arbetsgivare försöker på olika sätt att öka sina aktiva insatser för att förändra sina rekryteringsrutiner så att man inte ska diskriminera. Men det finns naturligtvis mer att göra än det som i dag görs på arbetsmarknaden. Trots en bra lagstiftning är all diskriminering inte undanröjd.
Jag har den senaste tiden träffat unga personer med funktionshinder som har så kallade neuropsykiatriska funktionshinder som adhd, Asperger med mera. De upplever att det är oerhört svårt att komma in på arbetsmarknaden.
I dag på morgonen träffade jag klassmorföräldraföreningen i Stockholm. De tycker att äldre diskrimineras på arbetsmarknaden.
I måndags besökte jag en verksamhet för invandrare som vill komma in på arbetsmarknaden. De tycker också att de diskrimineras.
Det är självfallet så att diskrimineringen fortsätter trots att vi har en lagstiftning på området. Så länge inte alla känner sig välkomna på arbetsmarknaden får vi inte slå oss till ro.
Många arbetsgivare gör i dag både jämställdhetsplan och mångfaldsplan, men allt fler börjar nu slå ihop det här till en plan. Då är det rimligt att vi underlättar för företagen att göra handlingsplaner på det här området, om vi nu vill minska regelbördan. När de här olika diskrimineringsombudsmännen slås samman förutsätter jag att man också ser till att man får göra en handlingsplan så att arbetsgivarna inte behöver göra en handlingsplan för varje diskrimineringsområde. Det är att underlätta för företagarna. Redan i dag gör man de handlingsplaner man måste göra, nämligen på mångfalds- och jämställdhetsområdet. Där har man redan börjat slå ihop dem, och det har man sagt är okej. Alltså förutsätter jag att man också kan lägga in de andra diskrimineringsgrunderna i en och samma handlingsplan. Det kan inte vara rimligt, och jag tror inte att det är särskilt vettigt, att göra flera olika handlingsplaner med olika diskrimineringsgrunder. En arbetsgivare måste jobba för att ta bort alla diskrimineringshinder.
Fru talman! Jag vill återgå till de personer i vårt samhälle som har en annan etnisk bakgrund. Ett mångkulturellt samhälle fungerar inte utan en gemensam etisk grund som respekteras av både majoritetsbefolkningen och minoritetsgrupper. En del av denna etiska och historiska grund är just respekten för andra individers och folkgruppers värde och särdrag. Den som har en stark identitet och kunskap om sin egen historia har bättre förutsättningar att vilja och våga möta det annorlunda och främmande.
Det svenska samhället måste göra allt för att nya svenskar ges en möjlighet att snabbt lära känna Sverige. Vi måste möta dessa nya svenskar i arbetslivets vardag. Därför har regeringen vidtagit flera olika åtgärder för att snabba på invandrares insteg på arbetsmarknaden.
I regeringens vårproposition kom flera förslag, bland annat de nya instegsjobben, som ska underlätta inträdet på arbetsmarknaden för personer som nyligen fått uppehållstillstånd. Regeringen säger också att man vill fokusera på diskriminering i arbetslivet och varför man inte kommer in på arbetsplatserna. Regeringen har lagt ett fokus på diskrimineringsarbetet.
Många personer med annan etnisk bakgrund har inte det nödvändiga kontaktnät som ofta krävs för att få ett jobb. Vi tror därför, precis som regeringen skriver i vårpropositionen, att arbetsförmedlingen särskilt måste fokusera på denna grupp där coachning behövs på ett speciellt sätt.
I måndags besökte jag, som sagt var, ett center för nya svenskar som har kommit till vårt land. Det bedrivs i bland annat Rinkeby och Skärholmen. Det drivs av en eldsjäl, Ahmed Egal, vars namn jag tycker kan lyftas fram här. Han har tagit initiativ till den verksamheten. Han tycker att det är viktigt med ett personligt stöd till den enskilda individen och att se individen. Det gäller att få stöd för att hitta praktikplats, att få rätt utbildning som förstärker den kompetens man har och att få utbildning i språket. Det är i dag väldigt svårt för många att få jobb på grund av att man inte talar perfekt svenska. Då tror jag att det är oerhört viktigt att vi försöker hitta kombinationsmöjligheter.
Han hittar en praktikplats, han utbildar i det yrket och han utbildar också i svenska. Har han hittat ett vårdjobb utbildar han i vårdsvenska samtidigt som man får möjlighet till praktik inom det området.
Jag tror att vi på det här sättet får med alla ingredienser och att det kommer att gå bra för många invandrare att komma in på arbetsmarknaden. Flera personer som gått arbetslösa länge får här en möjlighet att få ett jobb.
Det är naturligtvis genom olika arbetsmarknadsinsatser som vi kan åstadkomma en förändring för många av dem som står utanför samhället i dag. Om vi vill försöka ta vara på dessa personer behövs det olika åtgärder på arbetsmarknaden. Det kommer i sin tur att minska diskrimineringen. Om vi får en ökad mångfald med olika personer ute på arbetsplatserna minskar risken för diskriminering, och olikheter blir det normala. Den norm vi lever med hindrar många att komma in i det svenska samhället. Det är inte acceptabelt.
Vi i alliansen ser nu en möjlighet att försöka ändra på de system som den tidigare regeringen fastnade i. Det var system som ökade utanförskapet i stället för att minska det. Nu har vi en ny regering, och det finns goda förhoppningar om att vi går från ord till handling. Då kommer vi att se att fler och fler människor med annan bakgrund än den vanliga normen i Sverige får möjlighet till delaktighet i arbetslivet och att diskrimineringen på så sätt kommer att minska i det svenska samhället.
Fru talman! Med det vill jag yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande.
(Applåder)