Fru talman! Äntligen! All diskriminering är enligt min mening ett brott mot de mänskliga rättigheterna, precis som flera talare har sagt här i dag. Rätten att bli sedd och bemött för
den
man är, inte
vad
man är, är grundläggande.
Diskriminering är ett stort problem som vi verkligen måste ta på allvar. Det är oacceptabelt att diskriminera människor, oavsett om det gäller ålder, ursprung, kön eller, som vi har talat så mycket om här i dag, sexuell läggning.
Alla ska behandlas lika och med lika värde och värdighet. Utan den grundläggande värderingen får vi ett värdelöst samhälle. För min egen del kan jag dra fram det faktum att vi fortfarande inte behandlar våra ungdomar lika utan diskriminerar vid till exempel värnpliktsuttagningen, vilket jag också talade om i föregående debatt. Pojkarna för att de måste, flickorna för att de inte måste. 2007 är det oacceptabelt. Flickor och pojkar ska behandlas lika.
Ett av de största problemen är kanske det som möter våra invandrare när de försöker slå sig in på den svenska arbetsmarknaden. Vi är alla medvetna om den mängd problem som uppstår. En sista utväg är att helt enkelt byta efternamn, vilket många invandrare vittnar om. Detta får inte fortgå. Det är en stor förlust för alla inblandade: för människor personligen, för företagen och för samhället. Om man kunde sätta en prislapp på diskrimineringen är jag övertygad om att den skulle bli stor. Det är ett gigantiskt slöseri med kompetens och kunnande, precis som Ulf Holm sade tidigare i debatten.
Den nya regeringen vet om allt detta. Arbetet pågår för fullt för att man ska kunna lägga en diskrimineringsproposition på riksdagens bord i höst. Det vore inte seriöst att inte invänta propositionen. Men även regeringens vårproposition har ett antal åtgärder riktade åt rätt håll, till exempel instegsjobben, som innebär att staten subventionerar anställningar för nyanlända flyktingar. Minister Sabuni har även givit besked om att man kommer att utreda så kallad
situation testing
för att bättre kunna se i verkligheten hur invandrare bemöts. Folkpartiet och regeringen ser positivt på att testa detta verktyg för att få fram diskrimineringen i ljuset.
Sanktioner mot arbetsgivare har vi pratat om tidigare i dag. De måste bli kännbara för dem som diskriminerar på etniska grunder. Det sänder en signal om att detta beteende inte är acceptabelt. En person ska också ha rätt att söka skadestånd om hon eller han har utsatts för diskriminering.
Vi hörde tidigare kritik mot vår minister för att hon inte har kommit med tillräckligt många egna propositioner. Precis som i den förra debatten om jämställdhet kunde vi visa på att Nyamko Sabuni som minister även arbetar genom alla andra ministrar och departement. Jag nämner nu bara att skadestånd som har tilldömts kvinnor inte ska delas vid bodelning. Det kommer förslag, men genom andra departement, om man ska vara alldeles sanningsenlig.
Fru talman! Att alla myndigheter ska ha särskilda handlingsplaner mot diskriminering, vilket föreslås i reservation 1, ligger väldigt nära Diskrimineringskommitténs förslag om att införa generella likabehandlingsplaner, som ersätter bland annat dagens jämställdhetsplaner. Många arbetsgivare är i dag uppgivna över floran av planer som man ska hantera i vardagen. Vi kan vara stolta över att det var vi i Folkpartiet som införde en modern diskrimineringslag genom jämställdhetslagen och JämO, som började redan under folkpartiregeringen 1978. Men vi erkänner också att man måste tänka efter noga när det gäller de praktiska strukturerna, så att man inte låser arbetsgivaren i byråkrati. Det är därför klokt att invänta propositionen.
För några år sedan stod Företagarna vid Drottninggatan och läste upp 20 000 sidor med lagtext. Det tog över två veckor, tror jag, bara att läsa igenom dem. Den byråkrati, det träsk, den djungel av lagar och regler som pressar våra företagare kostar dem ungefär 70 miljarder per år. För samhället kostar det ännu mer, som Ulf Holm var inne på tidigare. Nutek har räknat fram att samhällets kostnader blir 140 miljarder per år. Ska vi inte göra något åt detta? Självklart ska vi inte ta bort bra lagar och regler, men de måste samordnas. Vi måste till exempel ta bort dem som inte används.
Här får jag säga till Ulf Holm, som kanske tar replik eller inte, att vi är väldigt tacksamma över att just Miljöpartiet gick med oss i den borgerliga alliansen att genomföra kravet på att ta bort 25 procent av onödiga regler fram till år 2010. Jag tycker att Ulf Holm ska vara stolt över detta.
Vi kan väl gemensamt se till att det absolut inte drabbar någon verksamhet, vilket ju inte är tanken. Vi ska underlätta, göra det tydligare och göra verktygen bättre. Det måste alla vara stolta över, och särskilt vi som tog fram underlaget.
Fru talman! Att ålder ska ingå i diskrimineringslagen har vi drivit sedan länge. Det är bra att tänka ett varv extra innan ålder inkluderas i diskrimineringsförbudet när det gäller till exempel varor och tjänster. Vi kan bara nämna pensionärsrabatten på tågen.
Jag är mycket glad för att min mamma och pappa får denna rabatt när de ska upp och passa min lilla son här i Stockholm, till exempel. All olikbehandling kanske inte är av ondo. Men låt oss tänka efter ett slag till innan vi genomför en förändring.
Det är också svårt att rakt av ta förslag från andra länders diskrimineringslagstiftning. Alla de lagstiftningarna är uppbyggda på olika sätt. Det kan finnas goda förslag. Men man ska tänka sig noga för innan man tar enskilda delar som kan störa helheten.
Fru talman! Sammanfattningsvis tycker jag att det finns intressanta frågeställningar, men vi behöver bereda det ytterligare. Det görs nu i Regeringskansliet. Vi vet att det arbetet pågår för fullt. Vi avvaktar därför arbetet med en proposition till hösten.
Jag har full förståelse för att man som opposition klagar på detta och säger att vi bara avslår saker och ting. Vi är väl bekanta med detta. Men så ser verkligheten ut.
Vi ser fram emot en samlad diskrimineringslagstiftning och en samlad organisation. Sverige ska gå i frontlinjen för dessa frågor, allt annat är icke godkänt. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.
(Applåder)