Fru talman! Att utveckla och stärka lagstiftningen är bra. Jag delar uppfattningen att vi bör sträva efter en sammanhållen diskrimineringslagstiftning. Det får inte spreta så mycket som det gör i dag. Jag är helt med på de noterna. Där finns inga problem. Tvärtom lovordar vi de initiativ som jag hoppas att ni ganska snart kommer med. Det får dock inte innebära att regelförändringarna ändrar politiken och de krav som vi måste ställa.
Jag blir orolig när det sägs att vi måste låta människor ta större ansvar i diskrimineringsfrågor. Visst, det är jättebra att försöka påverka den allmänna opinionen och föra den diskussionen, men det måste också kosta för de företag som faktiskt diskriminerar. Det är oerhört viktigt att vi inte lägger över allt på individen och säger att det ska vara ett personligt ansvar. Då finns nämligen risken att vi åker på en ordentlig backlash genom att diskrimineringen ökar. Det kan inte vara syftet. Jag tror inte heller att det är det Annika Qarlsson menar.
Sedan tycker jag att det är olyckligt att blanda ihop EU:s förbaskade jordbrukspolitik och alla dess regelverk med diskrimineringsfrågan. Det är ju ingen som säger emot att regelverket rörande EU:s jordbrukspolitik måste förenklas, men att ta upp regelförenklingar i ett sammanhang som gäller antidiskrimineringslagstiftningen är olyckligt. Det sänder fel signaler.