Fru talman! Under debattrubriken Högskole- och
studiestödsfrågor ingår tre betänkanden från utbild-
ningsutskottet. Det är UbU12 med rubriken Högsko-
lefrågor, UbU13 med rubriken Vissa utbildnings- och
forskningsområden och UbU14 som behandlar Studi-
estödsfrågor. Alla betänkandena bygger på motioner
från den allmänna motionstiden.
Det är litet svårt att på basen av dessa spridda äm-
nesområden och alla de motioner som har väckts att
få en bra helhetsbild i debatten. Jag skall försöka.
Av alla de motioner som väcktes under den all-
männa motionstiden berörde 832 utbildningsfrågor.
Detta tolkar jag som ett bevis för den betydelse som
utbildningsfrågorna har i dagens samhälle. Många ord
har skrivits och talats om samhällets strukturomvand-
ling. Kunskapssamhället blir ett alltmer etablerat
begrepp. Den närmare innebörden av detta begrepp är
dock långtifrån klar. Begreppet används för att be-
teckna en rad fenomen och förändringar i det moderna
samhället. Gemensamt för dem är att kunskap i alla
former tillskrivs väsentligt större betydelse än tidiga-
re.
I land efter land görs nu politiska uttalanden om
behovet av dels en höjning av den totala utbildnings-
nivån, dels en kvalitetshöjning inom utbildningen. Det
ena motsäger inte det andra. Det talas inte om anting-
en-eller. Det talas om både-och. Behovet av fler
personer med högskoleutbildning uttalas samtidigt
med nödvändigheten av fler utbildningar med högsko-
lekaraktär.
I debatten återkommer vi alltid till kontrabegrep-
pen kvantitet och kvalitet. Jag ser inte att det finns en
motsatsställning mellan de två begreppen. Jag delar
inte riktigt den utbildningssyn som gång på gång
framförs i talarstolen av framför allt Moderaterna,
dvs. att om vi ökar antalet studenter så minskar vi
kvaliteten på utbildningen. Jag har aldrig riktigt för-
stått den uppfattningen.
Det är klart att om man diskuterar i investering i
kunskap från individens synvinkel, för det naturligtvis
med sig att om fler innehar samma kunskap som jag
själv måste den kunskapen på något sätt minska i
värde.
Konsekvensen måste då bli, att om man utbildar
1 000 läkare i stället för 100 måste de 900 läkarna ha
en betydligt sämre kvalitet på sin utbildning, eller
också har de första 100 läkarnas utbildning plötsligt
sjunkit i värde. Det betyder i stort sett att den som har
en akademisk grundutbildning på så sätt skulle bli
dummare och dummare ju fler som fick en akademisk
grundutbildning. Den utbildningssynen kan jag inte
dela.
Högre utbildning och forskning är centrala delar i
samhällets tillväxtmöjligheter. Rätt utbildning i rätt
tid på rätt plats utgör också en allt viktigare trygghets-
faktor för den enskilda individen. Låt oss också någon
gång diskutera utbildning med utgångspunkt från den
enskilda individen. Vi svänger oss väldigt ofta med
begrepp om näringslivets krav på fler högskoleutbil-
dade. Det kravet finns, och det behovet finns. Men vi
kan någon gång diskutera med utgångspunkt från den
enskilda människans krav på trygghet i det nya kun-
skapssamhälle som växer fram. Den tryggheten består
alltså i rätt utbildning i rätt tid på rätt plats. Vi politi-
ker måste alltså ge varje enskild person förutsättning-
en att skaffa sig den utbildningen.
Samhällets satsningar på utbildning och forskning
blir ett mått på ett samhälles framtidstro, och ett sam-
hälles framtidstro baseras på varje enskild människas
framtidstro. Varje människa som i dag i vuxen ålder
sätter sig på skolbänken och tar studielån visar på det
sättet att hon har en stark tro på sig själv och en stark
framtidstro att den utbildning hon skaffar sig skall
försäkra henne en plats på den framtida arbetsmark-
naden.
Därför upplever jag det i dag som ett stort privi-
legium att få syssla just med utbildningsfrågor, därför
att de har på något sätt hamnat i frontlinjen i det poli-
tiska arbetet.
Fru talman! Under de senaste åren, under den tid
som jag har suttit i utbildningsutskottet, har många
viktiga beslut fattats för att möta kraven på tillväxt
inom utbildningsområdet. De följer en grundlinje.
Grundlinjen är att vi skall ge fler människor möjlighet
till högre utbildning. Det stora kunskapslyftet möjlig-
gör för flera hundra tusen människor att skaffa sig
grundläggande högskolebehörighet. Det kommer med
säkerhet att innebära ökade krav på högskoleplatser.
Samtidigt hoppas jag att det här kommer att bred-
da rekryteringen till den högre utbildningen, så att vi
äntligen får grepp om det som vi så många år har
diskuterat, nämligen den sociala snedrekryteringen.
För att möta de ökade önskemålen om och kraven
på högskoleutbildning har vi fattat beslut om 60 000
nya permanenta platser på universitet och högskolor.
Vi har beslutat om nya regler för tillträde till högsko-
lan. Vi har, som några uttryckte det här, centraliserat
antagningssystemet.
Det som framfördes av Tuve Skånberg som något
negativt är samtidigt något väldigt positivt för den
enskilde studenten. Det uppfyller just det som Krist-
demokraterna också framför, nämligen rättssäkerheten
för den enskilde studenten. Detta innebär att man vet
att varje enskild högskola inte år för år, eller t.o.m.
termin för termin, ändrar sitt antagningssystem eller
sorterar bort studenter på grund av att de har skaffat
sig sin kompetens på annat håll än i gymnasieskolan -
vilket var fallet ett tag, när man förklarade folkhög-
skolestudenter inte önskvärda vid universitet och
högskola.
Vi har fattat beslut om en ny ledningsstruktur för
universitet och högskolor. Tjänstestrukturen inom
högskolan har moderniserats. Forskarutbildningen har
moderniserats. Allt detta har vi gjort för att möta de
nya krav som ställs på den högre utbildningen i sam-
band med den snabba expansion som den i dag befin-
ner sig i.
Andra viktiga beslut förbereds. Kommittén
Forskning 2000 skall utarbeta ett brett underlag för
framtida forskningspolitiska beslut. Återigen kommer
vi inom en snar framtid att här i kammaren diskutera
forskningens frihet och vad vi menar med begreppet
forskningens frihet.
Jag anser nog att svensk forskning i dag har en
mycket stor frihet, på grund av att offentligheten har
varit grundfinansiären för verksamheten. Jag kan inte
dela den uppfattningen att så fort den offentliga delen
av samhället får insyn och inblick i forskning och
högre utbildning är det en icke önskvärd styrning,
medan man samtidigt mycket väl kan tänka sig ledan-
de personer från svenskt näringsliv som styrelseleda-
möter i forskningsstiftelser och högskolor. Forskning-
ens frihet baserar sig framför allt på offentlighet.
Ett annat viktigt beslut som ligger framför oss är
beslut om en ny lärarutbildning. Vi har en parlamen-
tariskt sammansatt lärarutbildningsutredning, som
riksdagen har initierat, som kommer att utarbeta ett
brett underlag för modernisering av lärarutbildningen.
Den kommer därmed att motsvara de krav som i dag
ställs på lärare.
Under åren denna mandatperiod, med de begrän-
sade ekonomiska ramar som vi har haft, har vi blivit
tvingade att prioritera utbyggnaden av högskolan när
det gäller antalet platser. Men nu är vi beredda att
även ta steg nr 2: en förändring och modernisering av
studiestödssystemet.
I vårpropositionen 1997 meddelade regeringen sin
avsikt att återkomma avseende ett nytt studiestödssys-
tem för beslut 1999. Det bekräftades också i budget-
propositionen 1998. Jag anser att riksdagen bör utgå
från att regeringen kommer att lägga fram ett förslag
till nytt studiefinansieringssystem för vuxna under
nästa riksmöte som kan träda i kraft år 2000.
Basen för det här beslutet kommer att bli Studi-
estödsutredningen, som byggde på en mycket stor
enighet. Såvitt jag förstår är det bara Moderaterna
som har avvikande mening.
Jag vill till Gunnar Goude säga att jag utgår från
att inga beslut om enskildheter i nuvarande studi-
estödssystem kommer att läggas fram för antagande i
riksdagen under tiden fram till att ett förslag om ett
nytt studiestödssystem kommer.
Fru talman! Med hänvisning till beslut som nyli-
gen fattats, till utredningar som pågår och till det
förslag till nytt studiestödssystem som förväntas yrkar
jag avslag på samtliga de motioner som finns i de tre
betänkanden som sorterar under denna debatts rubrik.
Några motioner som jag nyss yrkat avslag på kräver
dock en egen mässa, eftersom de väcker frågor som
kräver svar.
Jag har några frågor till Rune Rydén från Modera-
terna. Jag tycker att en återkommande formulering i
ett par moderata motioner kräver ett tydliggörande.
Vad menar ni med formuleringen att den offentliga
utbildningsfinansieringen bör styras över från produ-
centerna till elever och studenter? Innebär det ter-
minsavgifter vid universitet och högskolor?
Vad menar moderaterna med formuleringen att
teknisk utbildning bör prioriteras framför en allmän
expansion? Vilka utbildningar och högskolor skall vid
ett sådant förslag till beslut stå tillbaka?
Moderaterna skriver i samma motion att ett livs-
långt lärande inte kan planeras av staten, utan det
gäller i stället att skapa förutsättningar för andra att
möta behoven. Vilka är dessa andra?
Jag och många med mig väntar på besked om vil-
ka konkreta förändringar som döljer sig bakom dessa
kluriga formuleringar. Jag utgår ifrån att begreppen
klarnat betydligt efter denna riksdagsdebatt.