Fru talman! Majléne Westerlund Panke talade om
kvalitet och kvantitet i utbildningen, däremot inte så
mycket om utbildning efter behov. När det t.ex. gäller
läkarutbildningen kan vi ganska hyggligt beräkna
vilket behov vi har framöver. Men det finns många
andra områden där vi i dag inte vet något om behoven
och alltså måste vara beredda på det oväntade och det
oplanerade. Därför har vi i Folkpartiet tagit upp det
här med pensions- och utbildningskonton. Jag skulle
vilja ha en kommentar om hur socialdemokraterna
tänker sig att möta de här oförutsedda utbildningsbe-
hoven.
Britt-Marie Danestig tog upp frågan om CSN, och
jag tror tyvärr inte att vi kommer längre i den.
Sedan var det forskningens frihet. Jodå, det är
väldigt bra att vi har offentliga medel. Men de klarar
ju bara att bekosta en ringa del av alla de forsknings-
projekt av hög kvalitet som det ansöks för. I Kvinno-
och jämställdhetsforskningskommittén, som jag är
ordförande för, kan vi dela ut medel i 10 % av an-
sökningarna, och det finns många andra bra. Då är det
för väl att det också finns en del privata fonder som
man kan söka i. Vad vi gör nu är att analysera vad
som har hänt med alla goda idéer som inte har fått
några pengar. Jag undrar om Majléne Westerlund
Panke har några idéer om hur vi kan öka friheten i
forskningen med tanke på de här icke tillgodosedda
forskningsidéerna.