Fru talman! Jag skall precis som föregående talare
hålla mig till de motioner som vi har lämnat in, och
välja några av Miljöpartiets motioner som berör några
av de litet mer övergripande frågorna.
En motion gäller hur resursfördelningen till un-
dervisning och forskning sker via statsbudgeten. Efter
avregleringen och decentraliseringen av ansvaret ut
till universitet och högskolor slipper vi den gamla
detaljstyrning som fanns i det förra tilldelningssyste-
met. Då tog man i stort sett hänsyn till varje enskild
elev och lärare när man beräknade underlaget för
anslagen.
Nu har vi i stället hamnat i ett läge där vi använder
uppgifter om antalet undervisningsplatser i olika
grupper av ämnen vid en högskola. Detta blir under-
lag för beräkningen av anslaget storlek i statsbudge-
ten.
Anslaget går sedan som en klumpsumma till uni-
versitetet och fördelas på vetenskapsområden. I den
mån det finns fakulteter inom vetenskapsområdet
fördelas pengarna vidare till fakulteterna. Fakulteterna
beslutar sedan i sin tur hur fördelningen sker på de
olika institutionerna inom fakulteten. På institutions-
nivå kan man fatta beslut om fördelningen på olika
avdelningar, och inom avdelningarna kan man slutli-
gen fatta beslut om hur mycket pengar som skall gå
till olika kurser.
Detta är alltså en lång beslutskedja med mycket
stor frihet. Det som har hänt vet man inte så mycket
om. Systemet är inte genomlyst. Vi i Miljöpartiet ser
en nackdel med systemet när det gäller den fortsatta
planeringen, utbildningspolitiken som förs här i riks-
dagen och hur vi skall hantera budgetprocessen. Man
borde veta litet mer om frågan hur medlen används.
Stämmer det med de intentioner som ursprungligen
fanns i budgeten?
Vi i Miljöpartiet föreslår att man gör en under-
sökning av hur fördelningsflödet ser ut, och vi tror att
undersökningen bäst görs av Riksdagens revisorer.
En annan fråga av litet mer genomgripande bety-
delse har jag tagit upp flera gånger här i riksdagen.
Regeringen har ännu inte vidtagit några som helst
åtgärder för att lösa problemet. Det gäller den dåliga
rörligheten bland lärare och forskare vid svenska
universitet. Sverige är unikt när det gäller trögheten i
systemet. Lärare och forskare är ofta kvar livet ut på
det universitet eller den högskola där de började.
Detta är naturligtvis inte bra vare sig för återväxten -
möjligheten för unga forskare och lärare att komma in
i systemet - eller för möjligheten för kvinnor att
komma in.
Miljöpartiet har föreslagit att man i allt större ut-
sträckning skall ha visstidsförordnade tjänster, eller
anställningar som det heter numera, både för lektorer
och för professorer. Tyvärr har det kommit förslag
från regeringen som faktiskt går åt rakt motsatt håll.
Det gäller t.ex. förslaget att lektorer som har skaffat
sig professorskompetens skall kunna ansöka om att bli
anställda som professorer. Universitetet eller högsko-
lan kan då anställa dem som sådana. Detta bidrar
naturligtvis till en ökad tröghet. Tendensen att vilja
flytta till ett annat ställe blir ju ännu mindre hos de
här lärarna.
Jag skall också ta upp en annan fråga. En stor del
av svensk forskning binds numera upp i EU:s olika
forskningsprogram. Det handlar om ungefär 1 miljard
svenska kronor. Villkoren är sådana att den som får
ett anslag inom ett forskningsprogram från EU skall
betala ungefär lika mycket från svensk sida som mot-
prestation. Detta betyder alltså att pengar i storleks-
ordningen 1 miljard kronor skall anslås från olika
anslagsbeviljande myndigheter för att stötta den
forskning som sker inom EU:s program. Storleken av
detta anslag är av samma dignitet som den samlade
resursen för grundforskning vid alla våra forsknings-
råd sammantagna. Det är alltså inget litet problem.
Nu finns det skäl att tro att denna nya form av fi-
nansiering via EU:s forskningsprogram hämmar ut-
vecklingsmöjligheterna för svensk forskning. Man
kan misstänka att tidigare forskningsverksamhet med
utomeuropeiska länder har minskat. Man kan tro att
kvaliteten på den inhemska forskningen kan ha för-
svagats. Man kan tro detta - men man vet inte. Det
har inte undersökts vilka effekter på svensk forskning
denna samverkan inom EU:s forskningsprogram har
haft. Det är angeläget att få en utvärdering av dessa
effekter, inte minst därför att vi härifrån riksdagen har
möjlighet att styra medlen, dvs. motprestationspeng-
arna. Vi kan avgöra vilka projekt de skall användas
till och vilka faror som skall undvikas.
Vi i Miljöpartiet föreslår att det tillsätts en utred-
ning som granskar detta och gör en utvärdering. Vi
tycker också i det här fallet att Riksdagens revisorer
är bäst lämpade att göra detta.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 3 under
mom. 42.
Sedan går jag över till UbU13. Det andra betän-
kandet som vi skall diskutera. Vissa yrkesutbildningar
har under de senaste två decennierna förts över till
universitet och högskolor. Det har naturligtvis skett
med den tanken att det är bra att få yrkesutbildningar
forskningsanknutna. Kanske har det också varit litet
grand av en statushöjning att få en yrkesutbildning
flyttad in på universitet och högskolor.
Detta har förmodligen fört med sig försämringar
för flera olika yrkesutbildningar som vi inte har upp-
märksammat. Lärarutbildningen är ett exempel där jag
tror att man tydligt kan se att på vissa högskolor och
universitet har man fått en lärarutbildning som för all
del är forskningsanknuten, men splittrad. Lärarkandi-
daterna får springa mellan olika institutioner och höra
forskare på olika nivåer beskriva saker som visserli-
gen har med utveckling, pedagogik osv. att göra, men
som inte är särskilt inriktade på just det som en lärar-
kandidat behöver.
Praktiken har minskat. Närheten till övningssko-
lorna saknas och tiden i övningsskolan är kortare.
Andelen lärare på lärarutbildningen med ordentlig
egen yrkeserfarenhet som lärare är mycket mindre nu
än på de gamla lärarutbildningarnas tid. Vi tror att
detta skulle lösas genom att man frigör vissa yrkes-
utbildningar, t.ex. lärarutbildningen, och gör dem till
självständiga enheter, lägger dem nära praktikmöjlig-
heterna och formar utbildningen så att kandidaterna
redan från början får vistas i den miljö som den teo-
retiska kunskap som de får skall användas i. Det
handlar alltså om praktisk träning i skolmiljö.
Men vi tycker också att dessa enheter skall få ta
hand om forskningen inom sitt område. Skolforsk-
ningen skulle antagligen bli mycket bättre om den
växte fram i nära anknytning till de problem som finns
i skolans värld. Den pedagogiska forskningen har
säkert varit bra på många sätt, men den har inte varit
särskilt fokuserad på skolans problemställningar. Vi
har inte haft så mycket nytta av den när det gäller
utvecklingen av svenskt skolväsende.
I motionen föreslår vi att man skall utreda möjlig-
heterna att förbättra yrkesutbildningarna och titta på
vilka utbildningar som kan flyttas ut, göras självstän-
diga och få en bättre kvalitet. Jag yrkar därför bifall
till reservation 2 under mom. 4.
Sedan gäller det en fråga som vi har haft uppe här
en gång tidigare. Det är en fråga som man ställer med
en viss förundran. Varför har vi en hel lärarkår som
saknar en ordentlig professionell utbildning, nämligen
lärare på universitet och högskolor? Ingen skulle
komma på idén att vi skulle ha lärare i grundskolan,
på komvux eller i gymnasiet som inte hade en ordent-
lig utbildning. Men på universitet och högskolor be-
hövs det inte. Det är naturligtvis en tradition. Man har
kanske tyckt att pedagogiken inte har så stor betydelse
i universitetsutbildningen. Så har det varit tidigare.
Nu är läget helt annorlunda. Med den våldsamma
utökningen av antalet grundskoleplatser får vi in nya
elevkategorier som har ett behov av en ordentligt
genomtänkt, ny undervisningsmetod. Dessa grupper
måste möta professionell personal som kan ge dem
ordentlig hjälp och utveckla metoder som passar den
här nya gruppen för att de skall kunna få full utdel-
ning av satsningen på sina studier. Här har vi också
ett förslag på att man utreder hur en sådan utbildning
skall se ut.
Sedan har vi den fråga som kanske ligger Miljö-
partiet allra varmast om hjärtat. Den gäller miljö-
forskningen. Där har vi nu sett hur miljöforskningen
har fått kraftiga nedskärningar, inte minst i den senas-
te budgeten. Man har t.ex. tagit bort hela anslaget från
Statens naturvårdsverks forskningsverksamhet. Vis-
serligen är jag väl medveten om att man kan tänka sig
att vissa delar kan finansieras via någon av de gamla
löntagarfondsstiftelserna, i första hand MISTRA, men
det är naturligtvis helt orimligt att inte Sveriges riks-
dag skall ha det styrande och ekonomiska ansvaret för
svensk miljöskyddsforskning. Vi måste finansiera det
via budgeten och ange de riktlinjer för miljöskydds-
forskningen som vi, med hänsyn till alla andra saker
som vi har ansvaret för, ser är nödvändiga. Vi kan inte
låta stiftelsedirektiv styra den typen av verksamhet.
Jag yrkar därför bifall till reservation 4 under mom.
23. Där deklarerar vi klart att vi i fortsättningen vill
att finansieringen av miljöskyddsforskningen skall ske
via statsbudgeten.
Så till sist några ord om det bristfälliga studi-
estödssystem som nu gäller. Vi har alltså haft en par-
lamentarisk utredning där Miljöpartiet var med i arbe-
tet. Den utredningen har lagt fram sitt förslag i ett
betänkande. Utredningen föreslog bl.a. att bidragsde-
len i studiestödet skulle höjas och att amorteringstak-
ten skulle öka. Nu har vi väntat förgäves på en pro-
position från regeringen. Vi har fått besked om att det
inte kommer någon särskilt snart. Den kommer till
sekelskiftet. Det är inte acceptabelt. Det är ett dåligt
system som vi har i funktion nu. Det drabbar bara nya
kullar av studenter så länge det används.
De senaste dagarna har det dessutom i pressen cir-
kulerat en uppgift om att utbildningsministern funde-
rar på att höja amorteringstakten, dvs. höja den andel
av lönen som man skall betala in som amortering på
sitt studielån. Däremot skall bidragsdelen inte höjas.
Man skall naturligtvis inte tro på det man läser i tid-
ningen. Men jag skulle vilja fråga de socialdemokra-
tiska ledamöter som är närvarande om det ligger nå-
gonting i detta. Kan jag lita på att ni i alla fall ser till
att det inte blir den typen av förändringar? Det är
naturligtvis alldeles oacceptabelt att genomföra en
liten del av detta. Jag skulle t.o.m. kunna gå så långt
att jag ber er att, medvetna om de problem som vi har
i studiestödet, försöka påverka partikamraterna på
departementet så att vi får en proposition tidigare och
kan få det nya studiestödssystemet i funktion tidigare
än år 2000.