Fru talman! Jag tänker ta upp en fråga som rör
samarbetet mellan högskolan och näringslivet. Det här
är en fråga som jag kom i kontakt med på grund av en
händelse vid Örebro högskola. Det skapades där en
väldigt stark opinion mot ett avtal som hade skrivits
mellan högskola och näringsliv. Det var ett avtal
mellan Högskolan i Örebro och Nestlé om att man
skulle ha en gemensam doktorand och gemensam
forskning. Detta avtal väckte väldigt mycket reaktio-
ner, både bland studenter och bland lärare på högsko-
lan.
När jag började titta på den här frågan ringde jag
först runt till olika högskolor och universitet för att se
hur samverkan mellan olika högskolor och näringsli-
vet ser ut. Det första som hände var att en del högsko-
lor och universitet sade: De här uppgifterna är sekre-
tessbelagda. Tyvärr kan vi inte lämna ut de här avta-
len. Det visade sig också att de flesta högskolor och
universitet inte hade någon central kontroll över vilka
avtal som fanns på respektive högskola och universi-
tet. Man visste att det fanns avtal på vissa institutio-
ner, men man hade ingen lättillgänglig information
om hur samverkan mellan respektive högskola och
universitet och näringslivet såg ut.
Jag kontaktade även Utbildningsdepartementet.
Där hade man inte heller särskilt mycket information
om eller insikt i hur detta samarbete ser ut i dag. Jag
är också litet förbluffad över att även utbildningsut-
skottet, som det verkar, har släppt den här frågan vind
för våg. Inte heller här har man någon insyn i eller
kontroll över hur detta samarbete ser ut.
Jag vill ta upp den problematik som finns. Jag och
Miljöpartiet ser dock positivt på samarbete mellan
högskola och näringsliv. Det är en grundprincip och
någonting som vi vill utveckla.
För att inspireras litet grand ringde jag till högsko-
lor och universitet i andra länder. I t.ex. Norge finns
det statligt reglerat hur sådana här avtal mellan hög-
skolor och näringsliv skall se ut. Jag pratade också
med ett antal privata universitet i USA och i Tysk-
land, som alltså är finansierade enbart av näringslivet.
När jag berättade om hur våra avtal kunde se ut, dvs.
de sämre fallen av de avtal som finns i Sverige, trodde
de att jag skämtade med dem. Sådana här avtal skulle
vi aldrig acceptera här; vi skulle aldrig få trovärdighet
i forskningsvärlden, hette det.
Jag kan ge exempel på bristerna med de avtal som
finns. En brist är att högskolor och universitet tycker
att sådana här avtal kan vara sekretessbelagda. Det
offentliga kan alltså inte få tillgång till vilka avtal som
finns. Det här är en oerhörd brist! Men det är inte bara
det att avtalen inte är lättillgängliga och att det inte
finns någon kontroll över vilka avtal som finns; jag
har också sett flera avtal om att man skall utse t.ex. en
forskare i samråd med det företag som man är spons-
rad av. Institutionen själv måste alltså påverkas av det
företag som sponsrar. Det här är någonting som de
privata universitet i Tyskland och USA som jag pra-
tade med aldrig skulle acceptera. De accepterar peng-
arna från näringslivet, och de accepterar och samarbe-
tet. Där har man mycket att ge varandra, och där finns
det en utveckling. Men de skulle aldrig acceptera att
företagen lägger sig i vem man utser för att bedriva
forskningen. Sådana avtal finns i dag i Sverige.
Jag tycker också att det finns andra oklarheter i
avtalen, t.ex. vad gäller i vilken utsträckning företag
får använda sig av universitetens och högskolornas
lokaler och av deras logotyp. Det handlar helt enkelt
om att kunna marknadsföra företagen på högskolor
och universitet på ett sätt som jag tycker kan vara
påträngande, både för studenter och för allmänheten.
Här finns det i dag ingen diskussion.
Samtliga partier utom Miljöpartiet hänvisar i be-
tänkandet till utredningen Samverkan mellan högsko-
lan och näringslivet som NYFOR-kommittén tagit
fram. Det finns utredningar; jag har läst två av dem. I
de utredningarna säger man att mycket av samverkan
mellan högskola och näringsliv i dag sker i en gråzon.
I utredningarna tycker man också att det i någon mån
är acceptabelt. Men då skall man betänka att de här
utredningarna har gjorts av Näringsdepartementet och
inte av Utbildningsdepartementet. Det finns alltså
andra frågeställningar där.
Jag har mycket stor respekt för högskolorna och
universiteten i Sverige. Men jag vet, genom att jag har
haft direktkontakt med både studentkårer och högsko-
lestyrelser i Sverige, att man gärna hade velat se nå-
gon form av riktlinjer från riksdag och regering.
När den här frågan togs upp vid Örebro högskola
hade vi en paneldebatt. Man hade tillsatt en arbets-
grupp vid Örebro högskola som skulle undersöka de
här frågorna. Man efterfrågade gärna att riksdagen
skulle säga någonting, att det kom några direktiv,
några riktlinjer från riksdagen om hur samarbetet skall
utvecklas. Man känner sig handfallen. Högskolor och
universitet har i dag väldigt mycket att göra, de är
överbelastade. De har studenter, forskning och ut-
bildning att ta hand om och kanske inte själva kan
grubbla alltför länge på vilken policy man skall ut-
veckla i dessa frågor. Men utbildningsutskottet verkar
tycka att det är bra som det är.
Jag kan av egen erfarenhet säga att det i de här
frågorna finns en gråzon, och det är inte bra. Det
förekommer saker som inte är bra. Jag tycker att det
hade varit lämpligt att riksdagen hade agerat. Jag har
även sett önskemål om det både från studentkårer och
högskolor i Sverige och även från företagen.
Det som hände i Örebro ledde till att det inte blev
ett samarbete mellan högskolan i Örebro och Nestlé.
Varför? Diskussionen kring sponsring, kring hur
högskolan hade hanterat den här frågan ledde till
väldigt mycket uppmärksamhet i medierna, vilket
ledde till att samverkan faktiskt avslutades. Samarbe-
tet gav både positiv och negativ publicitet, men det
var inte sådan publicitet som det här företaget ville
ha. Det här kan naturligtvis hända med andra företag i
Sverige. Jag tycker helt enkelt att det är viktigt att se
över detta.
Jag yrkar i det här fallet bifall till reservation 3
under mom. 8 i utbildningsutskottets betänkande 12.