Fru talman! Också jag skall hålla mig strikt till det
betänkandet handlar om. Jag skall börja med studi-
estödet, som jag tycker är den kanske mest angelägna
frågan för väldigt många.
Vänsterpartiet har flera gånger påtalat att det nya
aviserade studiestödet borde ha samordnats med den
kraftiga utbyggnaden av antalet utbildningsplatser,
både inom kunskapslyftet och den högre utbildningen.
Vi har också pekat på den uppenbara risken för att
många som deltar i kunskapslyftet kommer att tvingas
avbryta sina studier i förtid om de inte får behålla sina
särskilda utbildningsbidrag längre än ett år. Vi avsatte
pengar för detta i vår budgetmotion i höstas.
Nu verkar det glädjande nog som att statsministern
och regeringen också har insett att de här problemen
finns. Vi hoppas nu att det kommer att avsättas pengar
för detta ändamål i vårpropositionen. Det vore jätte-
roligt för alla deltagare i kunskapslyftet. Men jag
undrar om de också kommer att få möjlighet att läsa
även en fjärde termin med särskilt utbildningsbidrag.
Nu är det oerhört viktigt att regeringen är tydlig i
sina budskap. Den hittillsvarande bristen på framför-
hållning har skapat mycket osäkerhet och otrygghet
hos många, speciellt bland kunskapslyftets deltagare.
Jag har besökt många grupper under de senaste måna-
derna, och jag blir glad och rörd över den glädje och
optimism som deltagarna känner inför studierna och
den självkänsla som studierna ger dem.
Men det finns ett orosmoment - man är orolig för
hur man skall klara ekonomin i framtiden. Det gäller
framför allt kvinnorna, speciellt de som är ensamstå-
ende. De och deras lärare kan berätta att väldigt
mycket av energi har gått åt för att bekymra sig för
den framtida försörjningen. Mycket tid och energi
spills också på ideliga kontakter med CSN. På CSN
har man också varit mycket oklar i sin information om
bl.a. återbetalning av tidigare studieskulder.
Det är mycket viktigt att vi löser problemet med
den höga belastningen på CSN, och det bör göras
skyndsamt. Handläggningstiderna är på tok för långa.
CSN måste få tillräckliga anslag för att kunna utföra
sitt uppdrag. Även för CSN:s del är det bråttom med
det nya studiefinansieringssystemet. Det faktum att
det finns så många slags studiestöd i dag har gjort att
situationen har blivit ohållbar. Det är de enskilda
studenterna som blir lidande. Jag har fått många för-
tvivlade brev från studenter som tvingas låna pengar
från kompisar, föräldrar och släktingar för att kunna
överleva, därför att beskeden och pengarna kommer
så sent. Detta är inte rimligt, och jag tror att det kan
förstärka den sociala snedrekryteringen till studier.
Vi väntar alltså med spänning och undran på det
nya studiestödssystemet, och vi har kommit allt längre
i våra egna funderingar kring detta. Det är viktigt att
detta blir en fråga inför valet - hur skall ett sådant här
system utformas? Vi är beredda att lägga fram ett eget
förslag under våren. Vi vill se en trappstegsformation
med väsentligt ökade bidragsdelar. Även vi har talat
om fördelningen 50-50 om man läser på högskola. Ett
sådant system som vi funderar på blir både rättvist
och lättadministrerat.
Vi tror också att det kommer att ge goda rekryte-
ringseffekter. Det är ju mycket bättre att studenterna
får bidragen i början av livet, när man studerar, än att
bidragsdelen flyttas till dess de är fyllda 65 och inte
har möjlighet att betala tillbaka studieskulderna, som
då avskrivs. Vi är angelägna om att utformningen av
det nya studiestödssystemet skall bidra till att motver-
ka den sociala snedrekryteringen.
Jag vill så säga litet grand om studenternas rätts-
säkerhet. Enligt min mening är frågor som rör studen-
ternas rättssäkerhet alltför viktiga för att riksdagen
skall invänta resultatet av den verksamhet som Hög-
skoleverket nu planerar. Rätten för en student som
blivit underkänd att genomgå nya prov bör inte längre
lämnas oreglerad. Det oklara rättsläget i fråga om
lokala föreskrifter som lärosäten meddelat utan att
hänvisa till något bemyndigande kan inte få bestå.
Högskoleförordningen bör uttryckligen bemyndiga
högskolorna att meddela föreskrifter på vissa områ-
den.
Utskottsmajoritetens hållning i frågor som gäller
studenternas rättssäkerhet är alldeles för passiv. Det-
samma gäller rådgivning till studenterna. Enligt ut-
skottsmajoriteten finns det inte underlag för en be-
dömning av huruvida föreskrifterna är otillräckliga.
Jag vet att det finns brister här. Jag hoppas och vill att
utskottet medverkar till att ta fram en sådan här be-
dömning.
När jag pratar om studenterna, deras rättssäkerhet
och deras situation vill jag också betona vikten av att
sjuka studenter får stöd för att återgå till sina studier.
Det är lika angeläget att sjuka studenter snabbt kan
återgå till studier som att förvärvsarbetande kan åter-
gå till sitt arbete. De utbildningsansvariga borde ta en
betydligt mer aktiv del i rehabiliteringen av de som är
sjuka.
Synen på studenterna måste ändras. De har blivit
en grupp som nästan känner utanförskap. Det är också
en grupp som har fått sin standard sänkt och sina
möjligheter kraftigt minskade under de senare åren.
Lagstiftningen måste förändras.
Frågor som kräver ett snabbt svar är dels den om
den framtida studiefinansieringen, så att vi verkligen
vet vad som händer, kan ha framförhållning och pla-
nera. Men det är också frågan om bostadssituationen.
Vi har ett otroligt högt hyresläge för studentbostäder-
na.
Detta gäller också föräldraförsäkringen, rehabili-
teringen vid sjukdom, som jag pratade om, och ar-
betsskadeförsäkringen.
Till sist vill jag säga att Vänsterpartiet också har
motionerat om att det är viktigt att öka antalet stude-
rande på C- och D-nivåer. Vi tror att detta kan höra
ihop med en satsning på distansutbildning. Resurstill-
delningssystemet är utformat på det sättet att det blir
olönsamt för högskolorna att erbjuda många platser
på C- och D-nivå, speciellt på de enstaka kurserna.
Vänsterpartiet tycker att frågan om hur man skapar
incitament för högskolorna att öka antalet utbild-
ningsplatser på C- och D-nivå borde utredas.
Jag har en reservation som gäller dramapeda-
gogutbildningen på några av våra folkhögskolor. Vi
skulle vilja ha en utredning om att göra dramapeda-
gogutbildningen vid en folkhögskola till en högsko-
leutbildning.
Man pratar mycket om det vidgade språkbegrep-
pet i skolan. Man pratar om musiken, dansen och
bilden och om det icke-verbala språkets betydelse för
kommunikationsförmågan. Då är det viktigt att det
finns människor som har de här kunskaperna. Det har
dramapedagogerna, och det råder brist på dramapeda-
goger. Folkhögskolan har en mycket god tradition när
det gäller denna utbildning. Utbildningen håller en
hög kvalitet, och lärarna är duktiga och engagerade.
Folkhögskolemiljön är också lämplig för denna typ av
utbildning.
Dessutom tror jag att dramapedagogerna också
skulle kunna vara en lämplig rekryteringsbas för vissa
typer av lärare på grundskolan om de skulle få tillgo-
doräkna sig vissa delar av den tidigare genomgångna
dramapedagogutbildningen.
Med detta vill jag yrka bifall till reservation 4 un-
der mom. 11 och 32 i UbU12, till reservation 5 under
mom. 16 i UbU13 samt till reservation 4 under mom.
2 i UbU14.