Fru talman! Vi har i dag haft en utbildningsdebatt
som har tangerat en allmänpolitisk debatt och en
allmän utbildningsdebatt. Jag kommer mer att kon-
centrera mig på de reservation som Folkpartiet har till
de tre betänkanden som vi nu debatterar.
Låt mig först i inledningen säga att högre utbild-
ning och forskning är en strategisk fråga för Sverige.
Vi ser i dag tyvärr att vi inte kan tillgodose näringsli-
vets behov av personer med högre utbildning och
forskningserfarenhet. Jag tycker inte att det är trevligt
att se hur den svenska läkemedelsindustrin får lov att
etablera sig utomlands på grund av att vi inte har
tillräckligt med kompetent personal som kan arbeta i
industrin inom Sveriges gränser.
Det är en rad olika delar som behöver förbättras
för att vi skall få en bättre situation. Det vi i Folkpar-
tiet har tagit upp i en reservation är lärarförsörjning-
en. Vi anser att frågor om kvalitet och kvalitetsut-
veckling måste ställas inte minst inom grundutbild-
ningen eftersom antalet studenter ökat i en tidigare
aldrig skådad takt.
Enligt uppgift kommer högskolan att behöva ca
3 000 nya lärare under den kommande fyraårsperio-
den. Därtill kommer stora pensionsavgångar. Dess-
utom behöver industri, administration och andra ar-
betsgivare personer med den här kompetensen. Vis-
serligen fattade riksdagen i höstas ett beslut om att
öka antalet examinerade doktorer under de två kom-
mande treårsperioderna, men det kommer inte att
räcka.
Därför vill vi på olika sätt säkra basen. Där ser vi
som en väg att använda invandrade akademiker. Man
brukar säga att vi i Sverige har världens mest välut-
bildade lokalvårdare. Här finns en resurs att ta av. Vi
skulle också kunna spara lärarkraft i högskolan genom
att flytta över basåret till komvux så att basåret sker
inom den kommunala vuxenutbildningen.
Andra frågor som vi tar upp är handikappanpass-
ningen av våra universitet och högskolor. Jag har i
denna talarstol mest talat om sociala frågor. Jag kän-
ner att det är oerhört viktigt att alla elever och unga
människor oavsett handikapp har en möjlighet till
tillträde till universitet och högskolor. Så är inte fallet
i dag. Detta borde kunna gå att ordna.
En annan sak som vi tar upp och som vi har tagit
upp i många vändor är kårobligatoriet. Man kan tycka
att det inte är en så jättestor fråga. Men för oss libera-
ler och folkpartister är det en principiellt väldigt vik-
tig fråga. Det gäller principen om föreningsfrihet. Det
är en av de grundläggande fri- och rättigheterna enligt
regeringsformen. Den är ett skydd mot att genom
tvång tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund,
förening, rörelse eller annan sammanslutning.
Vi tycker därför att det är grundlagsstridigt att
studenter tvingas tillhöra en studentkår, nation eller
fakultetsförening som villkor för att få studera. Moti-
vet år 1994 när man fattade beslut om att kårobliga-
toriet skulle bibehållas var att det var praktiska förde-
lar med det som övervägde de principiella skälen. Det
tycker inte vi i Folkpartiet. Vi tycker precis tvärtom.
Sedan några ord om uppdragsutbildningen. Kun-
skap skulle kunna vara en bra exportvara för Sverige,
t.ex. via distansstudier. Australien säljer utbildning
över hela världen för så där en 8-9 miljarder svenska
kronor varje år. England är också framgångsrikt här.
Vi noterar att regeringen i november, efter det att
motionen väcktes, kom ut med en förordning om att
universitet och högskolor kunde åta sig uppdragsut-
bildning inom EU, men inte i andra delar av världen.
Vi i Folkpartiet tycker att man kan lägga ansvaret för
uppdragsundervisning i länder utanför EU på uni-
versitet och högskolor. Men nu krävs ett regeringsbe-
slut.
Sedan har vi studiestödsfrågan. När jag nämner
studiestödet hemma exploderar våra fyra ungdomar.
Det är nu endast den yngste som studerar. Då och då
kommenterar han det hela: Det är tur att ni har så bra
inkomster, pappa och mamma. På det sättet har jag
kunnat välja fritt när jag har velat vara Erasmusstu-
dent och när jag velat studera hemma. Men hade ni
inte haft de där slantarna i plånböckerna, då hade inte
jag klarat att läsa i Helsingfors eller i Delft.
Trots att denne unge man har sökt pengar i tid,
kom nämligen besluten om studiebidrag så sent att
han hade måst tacka nej till platsen för att inte finan-
sieringen var klar. Det var många som stod i kö till
utbildningarna. Hade vi inte haft pengar hade han fått
avstå helt. Detta tycker jag är fel. Det är en jämställd-
hetsfråga att ungdomarna i tid skall få veta vilken
ekonomi det handlar om. De skall inte behöva låna av
föräldrar, syskon eller andra för att klara sig i väntan
på beslutet.
När den här unge mannen studerade utomlands
fick jag också personligen en hel del erfarenhet av att
försöka nå Centrala studiestödsnämnden. Precis som
Rune Rydén nämnde, har vi väntat och väntat. Det är
negativt för studenterna. Men det är också negativt för
den personal som arbetar på CSN. Det kan inta vara
en bra arbetsmiljö där man ständigt får höra att man
inte är anträffbar på telefon och lyssna till alla arga
unga människor och deras föräldrar.
Under tiden vi väntar och väntar vore det bra om
regeringen kunde ta fasta på våra förslag och det
nytänkande som finns kring studiemedlen. Vi anser att
fördelningen mellan lån och studiestöd bör ligga runt
50-50 och att studenterna skall kunna göra medvetna
val när det gäller lånen.
Vi har föreslagit att man skall ha ett kompetens-
och utbildningskonto för det livslånga lärandet. Det
påminner litet om det som Centerns Andreas Carlgren
tog upp här. Man skall ha ett pensions- och utveck-
lingssparande med avdragsrätt, som ökas med från ett
halvt till ett basbelopp per år. Under livet skall man
kunna ta ut pengar från systemet för utbildning eller
start av eget företag. Det skall man göra när man är i
åldern 30-55 år. Ålderspensionen skulle då minskas
med motsvarande belopp, men man skall också kunna
återställa nivån om man vill göra inbetalningar och
kompensera för uttagen.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion 5 i UbU12 och till reservation 6 under mom. 3 i
UbU14. Givetvis står vi bakom alla reservationer där
Folkpartiet finns med, men vi vill värna om kamma-
rens tid och minska antalet voteringar.