Fru talman! Det sista, att de här sakerna inte är
jämförbara, får väl Åke Sandström stå för. Jag anser
naturligtvis att också de andra hotfaktorerna finns i
väldigt stora delar av för att inte säga överallt i vårt
samhälle.
När det gäller ripan och jaktfalken sade jag att
ripjakten kan hota jaktfalkens population och att man
behöver tillämpa en försiktighetsprincip vid dessa
överväganden. Jag är medveten om att det finns en
synpunkt som innebär att om man skjuter av ett visst
antal ripor, ökar överlevnaden för andra ripor. Kul-
larna kan bli större och få en bättre överlevnad, och
därmed skulle populationen inte påverkas. Det är
möjligt att det är så, men det är också möjligt att
ripjakten kan hota jaktfalkens population. Man får
bedöma om den risken är så stor att man anser att
försiktighetsprincipen i detta fall ska råda.
Jag anser inte att mina punkter är uppfyllda i dag.
Jag hoppas att det framgick av det som jag sade. Man
jagar för närvarande arter som finns på Artdataban-
kens hotlista. Man jagar djur under häckningstid.
Man har inte i alla fall anpassat jakten efter storleken
på populationerna när dessa har minskat kraftigt un-
der en kortare period. Man har då, som vi ser det, inte
vidtagit de åtgärder som har behövts. Alla jaktformer
är inte etiskt och miljömässigt acceptabla i dag, t.ex.
grytjakten, som vi har tagit upp i en reservation.
Tyvärr uppfylls alltså inte dessa punkter. Man kan
säga att det går åt rätt håll, och det beror bl.a. på
Miljöpartiet. Vi har drivit de här frågorna väldigt hårt,
bl.a. genom den tidigare ledamoten av miljö- och
jordbruksutskottet Gudrun Lindvall.