Fru talman! Patrik Norinder är yvig i sina gester
och i sina åsikter i vanlig ordning. Jag träffade Patrik
Norinder första gången 1995. Då berättade han enga-
gerat för mig och några till om hur stolt och glad han
var att en björn hade sprungit över hans gräsmatta
och in genom granhäcken för att sedan transportera
sig vidare ut i skogen. Det är mitt första minne av
Patrik Norinder.
Mitt andra minne kom alldeles nyss. Patrik säger
att man i trakten sett en varg och att den vargen nu
skulle göra så att folk flyttar från Kilafors, som är
Patrik Norinders hembygd. Det tror inte jag. Jag tror
att det är flera av de människor som bor i den här
glesbygden som inte vill ha en Patrik Norinder-
förvaltning av vargstammen. Jag tror att folk i Kila-
fors också vill ha möjlighet att kanske se en varg.
Men de ska känna trygghet. De ska känna möjlighet
till utveckling. Man ska kunna vara med och förvalta
vargstammen i framtiden.
Då kan vi inte ha en Patrik Norinder-förvaltning,
utan vi måste ha en förvaltning där vi når vårt etapp-
mål om 200 vargar i Sverige. Det går inte att i Kila-
fors bestämma sig för att ta bort den föryngringen. Då
får man ingen helhet. Då får man en Patrik Norinder-
förvaltning, och det vill vi inte vi ha.