Fru talman! Jakten har en oerhört stor betydelse
för många människor i vårt land och inte minst för
boendet på landsbygden. Dessutom är den en viktig
pusselbit för att människor över huvud taget ska bo
kvar, leva och verka på landsbygden. Jakten är också
en viktig del i människors rekreation, friluftsliv och
friskvård. En jakt och viltvård grundad på naturens
biologiska villkor innebär ett tillämpat förvaltarskap
och ett ansvar för en naturlig och förnyelsebar natur-
resurs. Ett medvetet förvaltaransvar, en god viltvård,
är förutsättningen för att både den resurs som jakten
utgör och den biologiska mångfalden bevaras till
kommande generationer.
I huvudsak fungerar förvaltningen och den admi-
nistrativa organisationen väl, bortsett från att regel-
verket kring jakten är komplicerat och borde kunna
förenklas. Samtidigt är det viktigt att de människor
som är direkt berörda av jakten också blir delaktiga i
arbetet. De som lever nära naturen och står för kun-
skapen om jakt och viltvård är sannolikt också lämp-
ligast att ansvara för att detta sköts på ett bra sätt.
Naturvårdsverkets roll upplevs ofta som ett onö-
digt och påtvingat förmyndarskap ovanifrån, fjärran
från det underifrånperspektiv som är nödvändigt om
acceptans för regelverket ska skapas bland vanliga
människor på markplanet. Inriktningen måste vara att
åstadkomma ett bättre samarbete lokalt mellan samt-
liga som har jakt- och fiskerätt vare sig det gäller
äganderätt till mark eller rätt som en del av t.ex. ren-
skötselrätten.
När det gäller småviltsjakten i fjällområdet är det
viktigt att regeringen påskyndar tillsättandet av den
utredning som aviserats för att klarlägga sameby-
medlemmars och markägares rätt till jakt och fiske
inom de olika delarna av renskötselområdet. Den
förvirring som råder när det gäller dubbelregistrering-
en av älgjakten måste också i det sammanhanget
redas ut.
Här kommer också de känslomässigt starka rov-
djursfrågorna in och komplicerar situationen på flera
håll i landet. Det är naturligtvis frustrerande när den
ökande rovdjursstammen, och då inte minst vargens
utbredning, inte bara skapar rädsla för att gå ut i mar-
kerna utan också kraftigt reducerar jaktlagens tilldel-
ning av älg. Tillspetsat hör vi skriet från vildmarken:
älg till jägarna eller älg till vargen? Naturligtvis är en
reducerad tilldelning också ett ekonomiskt avbräck,
både för den enskilde jägaren och när det gäller in-
komster på fällavgifter.
Naturvårdsverket har ett stort ansvar att lyssna på
fotfolket i de vargtäta områdena i Värmland och Da-
larna när det gäller att få till en spridning av vargen
över vidare områden och när det gäller att lokalt få
tillstånd till viss avskjutning. Jag är fullt medveten
om att det här är en balansgång med den målsättning
vi har antagit, men uppenbarligen ökar vargstammen
fort.
Fru talman! När det gäller skador av vilt säger ut-
skottet att den grundläggande principen är att detta i
första hand ska förebyggas och att det huvudsakligen
ska ske genom jakt. Utskottet konstaterade också för
ett år sedan i betänkandet 2000/01:MJU9 att bidrag
till rovdjurssäkra elstängsel i områden med fast varg-
förekomst har haft och har en avgörande betydelse för
tamdjursägarnas syn på förekomsten av varg och
björn. Ska vi få acceptans hos lokalbefolkningen för
livskraftiga rovdjursstammar enligt tidigare fattade
beslut är det naturligtvis viktigt att vanliga människor
hålls skadeslösa genom ersättning för skadegörelse.
Det ska naturligtvis gälla även skador som kan hänfö-
ras till näringsverksamhet.
De här frågorna tas upp i två reservationer som är
gemensamma för flera partier. Jag kan redan här yrka
bifall till reservation 9.
Några kristdemokratiska motioner berör huvud-
sakligen problemen med de skador på fisket som
förorsakas av skarv och säl. Vid flera besök hos fiska-
re på "ostkanten", i Östergötland och Småland, har
jag mött den oro som breder ut sig över ökningstakten
för just skarvbeståndet.
Liknande är situationen när det gäller sälbestån-
det. I ett tillkännagivande till regeringen redan för två
år sedan påpekades att regeringen bör ta ett övergri-
pande ansvar för att motverka ekonomiska förluster
och andra olägenheter som åsamkas fiskenäringen när
det gäller just säl och skarv. De motioner vi i Krist-
demokraterna väckt betonar vikten av att skärgårds-
fiskarna ges möjligheter att hålla skarv- och sälbe-
ståndet på en för näringen acceptabel nivå.
Det är bra, som det står i betänkandet, att Natur-
vårdsverket nu tydligen arbetar med de här proble-
men.
Till sist, fru talman, beslutades med anledning av
betänkandet Jaktens villkor, som behandlades för
cirka två år sedan, om ett tillkännagivande till rege-
ringen som innebar att regeringen borde återkomma
till riksdagen med en samlad redovisning av rege-
ringens arbete med jaktfrågor och vilka åtgärder som
planerades för bl.a. de nämnda frågorna.
Vi förväntar oss att regeringen snarast kommer till
skott med den skrivelsen.
Med detta yrkar jag bifall endast till reservation
nr 9.