Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Jakt och viltvård

CARL G NILSSON (m), 2002-04-05 (riksmöte 2001/02).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! Betänkandet som vi ska behandla nu

omfattar många av jaktens och viltvårdens aspekter,

men jag ska begränsa mig till att kommentera ett par

saker, dels vikten av förståelse för jakt över huvud

taget, dels vill jag säga några ord om rovdjurspoliti-

ken.

Det finns ca 300 000 aktiva jägare i vårt land.

Betydligt många fler är intresserade av vår rika fauna.

De vill gärna uppleva och se älgar, hjortdjur, rovdjur

och kanske en tjäder eller andra fåglar som inte är

självklara på det vanliga fågelbordet. Breda attityd-

undersökningar visar att den vilda faunan är ett av de

viktigaste naturvärdena för en stor majoritet av vår

befolkning.

Finns det då ett motsatsförhållande mellan dessa

grupper, jägarna å ena sidan och de naturintresserade

i största allmänhet å den andra? Enligt min mening

borde det inte finnas det, och det är i varje fall vår

uppgift som lagstiftare och som opinionsbildare att

medverka till förståelse för sambandet mellan vården

av våra viltstammar och jaktens betydelse. Den vikti-

ga beståndsdel i viltvården som jakten och beskatt-

ningen av viltet utgör måste framhållas och förklaras

pedagogiskt.

Mot den här bakgrunden är det viktigt att de ten-

denser som finns till ett allmänt motstånd och de

antijaktrörelser som förekommer bemöts med saklig

information om jaktens betydelse för starka och ut-

hålliga viltstammar. Härvidlag, Michael Hagberg,

som är regeringens talesman i dag, tycker jag att

regeringen sköter sig dåligt.

Jakt är en urgammal svensk tradition, och det

finns därför anledning att erinra om att förutsättning-

arna för jakt och viltvård är mycket olika i EU:s olika

delar. Skillnaderna härvidlag mellan t.ex. Spanien

och Portugal å ena sidan och Sverige och Finland å

den andra är stora för att inte säga enorma. På före-

kommen anledning måste slutsatsen av det resone-

manget bli att EU inte ska lägga sig i angelägenheter

som bäst sköts på nationell nivå. Även här måste

regeringen enligt min uppfattning bli bättre på att ta

till vara svenska intressen.

Lika dålig tycker jag att regeringens rovdjurspoli-

tik är. Vi måste ha balans i våra viltstammar. Den

nuvarande mycket ensidiga förbudspolitiken mot jakt

på rovdjur i allmänhet tenderar att orsaka att annat

jaktbart vilt, t.ex. rådjur, utrotas av sina fyrbenta

fiender. Det finns områden i vårt land där detta redan

har skett. Jag vill inte utrota någon art, men jag upp-

repar att jag vill ha balans i naturen.

Det finns andra exempel på obalans. Tycker Mi-

chael Hagberg t.ex. att det är rimligt med en så explo-

siv utbredning av skarv i våra kustområden att den

biologiska mångfalden onekligen hotas, eller att vi

har så mycket säl utefter våra kuster att de utgör ett

stort avbräck för våra redan förut ansträngda yrkes-

fiskare?

Men för att återgå till rovdjuren i allmänhet och

till vargen i synnerhet vill jag påminna om att riksda-

gen har beslutat att vi ska ha varg eller kanske snarare

tillåta en livskraftig vargstam i Sverige. Även vi mo-

derater har deltagit i det beslutet. Men vi har gjort det

med några bestämda förbehåll.

Utbredningen av varg lokalt får inte ske okont-

rollerat. Inom sådana områden där vargstammen

växer snabbt, och så är fallet på flera håll i vårt land,

t.ex. i Värmland, ska det kunna ges tillstånd till av-

skjutning. Vi kan inte ha det på det sättet att männi-

skor på dessa platser inte vågar låta sina barn vara ute

ensamma eller att en jägare inte vågar släppa sin hund

vid jakt. Sådana beslut, som jag menar måste finnas,

om tillstånd till kontrollerad avskjutning av en eller

annan varg måste kunna ske på lokal eller regional

nivå. Det är orimligt att sådana ärenden ska behöva

gå ända upp på regeringsnivå. I detta sammanhang

har för övrigt Folkpartiet väckt en mycket klok mo-

tion.

Likaså är det naturligtvis viktigt att ägare av tam-

boskap och hundägare ska ha rätt att skydda sin

egendom vid rovdjursangrepp. Vi föreslår en utvid-

gad rätt till skyddsjakt på rovdjur. Enligt vår mening

är det oacceptabelt att tvinga djurägare att bevittna

hur djur rivs eller skadas utan att de har möjlighet att

kunna ingripa. Vad tycker regeringens representant

om det resonemanget?

Fru talman! Jakt- och viltupplevelser utgör i dag,

som jag förut nämnde, en omfattande folkrörelse men

har också, tror jag, en ännu större potential. De

svenska viltstammarna av älg, rådjur, björn m.fl. har

en stark dragningskraft. De utgör en icke föraktlig

exportprodukt i form av tillresta såväl jägare som de

som endast kommer för att uppleva mötet med det

vilda. Fru talman! Låt oss vårda och utveckla denna

rika svenska tillgång.

Utan att värdera de olika reservationerna yrkar jag

som vanligt från vår sida bifall till reservation nr 1.

Vi står naturligtvis också bakom våra övriga reserva-

tioner.

Debatten

Hämtad sida: 46

46 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

CARL G NILSSON (m): Jakt och viltvård (2002-04-05) — PRESS0