Herr talman! Vi debatterar nu ett motionsbetänkande som innehåller, som ledamoten Büser sa, hela 100 motionsförslag från allmänna motionstiden. Det är motionsförslag som rör naturvård och den biologiska mångfalden. Att motionerna och förslagen är många är ett starkt bevis på att engagemanget i denna kammare är mycket stort för dessa oerhört viktiga och fundamentala frågor. Det är bra och glädjande.
För alliansregeringen var arbetet med att förstärka naturvården och arbetet med den biologiska mångfalden högt prioriterat. Det var en prioritering som gav mycket tydliga resultat. Låt mig bara ta några exempel.
Alliansregeringen drev på för mer konkreta och ambitiösa mål på global nivå i förhandlingarna om konventionen om biologisk mångfald. Tack vare bland annat Sveriges insatser blev Nagoyaöverenskommelsen en framgång och ett viktigt steg framåt i arbetet med den biologiska mångfalden internationellt.
Alliansen tog ett samlat grepp om rovdjurspolitiken. År 2013 kom propositionen En hållbar rovdjurspolitik , som riksdagen gav sitt gillande och som därmed innebär att vi i dag har en beslutad och väl avvägd politik.
Under Alliansens tid bildades över 400 nya naturreservat som tillsammans motsvarar en yta större än Öland. Vidare fastställdes åtgärdsprogram för ett femtiotal hotade arter.
Dessutom tog Alliansen fram en samlad strategi för det fortsatta arbetet med den biologiska mångfalden och ekosystemtjänster. Den strategin antog riksdagen för ungefär ett år sedan, och därmed finns nu en bra grund för det fortsatta arbetet framåt. Tack vare strategin är nu förutsättningarna bättre för att nå några av våra 16 nationella miljökvalitetsmål. Det finns en plan för hur de tio etappmål som särskilt rör den biologiska mångfalden ska nås med konkreta åtgärder för att bland annat ytterligare utveckla miljöhänsynen inom skogsbruket, för att rädda hotade arter och naturtyper och för att lyfta fram betydelsen av den biologiska mångfalden och värdet av ekosystemtjänster.
Herr talman! Jag är övertygad om att en nyckel till framgång är just att tydliggöra värdet av den biologiska mångfalden och av de tjänster som vi har ekosystemen att tacka för, i form av allt från vattenrening till pollinering och virkesproduktion.
Det är min förhoppning att den nya regeringen prioriterar arbetet med naturvård och biologisk mångfald lika högt som alliansregeringen gjorde. Att ett helt enigt miljö- och jordbruksutskott vill göra ett tillkännagivande till regeringen om att stärka arbetet med den biologiska mångfalden lovar gott. Det är bra att regeringspartiernas ledamöter har gått samman med oss från Alliansen för att sätta press på regeringen.
Herr talman! Detta betänkande är mycket omfattande, och jag har därför tyvärr inte möjlighet att gå in på alla dess delar. Jag kommer särskilt att fokusera på de fem tillkännagivandena - ett har jag redan nämnt - som vi från utskottets sida vill göra och på några av reservationerna från Moderaterna och Alliansen.
Som jag nämnde i min inledning fattade riksdagen beslut om en väl avvägd rovdjurspolitik i och med att man biföll propositionen En hållbar rovdjurspolitik . Alla våra stora rovdjur har nu uppnått en gynnsam bevarandestatus. Men arbetet med att till exempel förstärka den svenska vargstammens genetik behöver fortsätta. Förvaltningen av vargstammen genom en selektiv jakt behöver också fortsätta för att stammen ska kunna hållas på en rimlig nivå. Därför är tillkännagivandet om att regeringen ska säkerställa en fortsatt selektiv jakt på varg viktigt.
Även tillkännagivandet om att förstärka viltförvaltningsdelegationerna är viktigt. Vi moderater menar att en lokalt accepterad rovdjurspolitik förutsätter en lokal förankring. I strävan efter att flytta beslut närmare dem som på allvar berörs av våra viltstammar i allmänhet och av våra rovdjursstammar i synnerhet tror vi att viltförvaltningsdelegationerna spelar en central roll. Delegationerna är helt enkelt viktiga verktyg för att regionalisera förvaltningen, vilket är en central målsättning för oss. Jag beklagar att regeringspartierna tyvärr motsätter sig detta.
Herr talman! Från Alliansens sida vill vi också se en förändring och en modernisering av EU:s art- och habitatdirektiv. Direktivet och dess annex är föråldrade och för statiska, vilket missgynnar naturvårdsarbetet. Det måste i större utsträckning bli möjligt för oss i Sverige att göra klassificeringar av hotade arter.
Apropå hotade arter är handeln med just hotade djur och växter i dag ett stort problem. Mycket bra arbete görs, bland annat inom ramen för EU och inom ramen för Cites, konventionen om internationell handel med utrotningshotade djur. Arbetet behöver dock utvecklas, både i Sverige och internationellt. Inte minst behövs tuffare tag mot dem som skor sig på våra hotade djur och växter genom till exempel tjuvjakt och illegal handel. Därför vill Alliansen skärpa lagstiftningen om artskyddsbrott.
Jag måste tyvärr konstatera att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna vill stoppa ett tillkännagivande om att regeringen ska verka för att ekosystemtjänster ska värderas bättre utifrån den nytta de bidrar med, att den svenska lagstiftningen om artskyddsbrott ska stärkas och att det internationella samarbetet för att bekämpa handeln med hotade arter ska prioriteras. Jag hoppas dock att regeringspartierna kommer på bättre tankar och röstar ja till reservation 13, som jag härmed vill yrka bifall till.
Herr talman! Det femte tillkännagivandet som detta betänkande innehåller handlar om att utveckla strandskyddsreglerna. Alliansen reformerade strandskyddet 2009, och så sent som 2014 gjordes vissa ytterligare justeringar. Syftet med reformerna var att skapa ett mer ändamålsenligt regelverk, ett regelverk som verkligen skyddar värdefull natur och känsliga naturområden men som samtidigt gör det möjligt att bygga strandnära där miljön så tillåter.
Trots de regelförändringar som har gjorts och trots att Sverige har minst sagt gott om stränder är det inte många som får lov att bygga strandnära.
Bara i mitt eget hemlän, Kronobergs län, finns det omkring 1 100 små och stora sjöar. Runt dessa sluter sig mer än 1 000 mil stränder. I Sverige har vi totalt 38 500 mil stränder. Det motsvarar tio varv runt jorden.
Dagens strandskyddsregler, och kanske framför allt tillämpningen av dem, bromsar bostadsbyggande och landsbygdsutveckling. För oss moderater är det självklart att en landsbygdskommun måste kunna dra nytta av sina möjligheter att erbjuda ett attraktivt och naturskönt boende genom att bygga i strandnära områden. Vi är övertygade om att det är möjligt att förena med ett starkt skydd av områden som är verkligt känsliga. Jag hoppas därför att regeringen tar till sig det tillkännagivande som utskottet gör om att utveckla strandskyddet, så att det blir mer ändamålsenligt i hela landet i syfte att förbättra förutsättningarna för byggande, boende och näringsverksamhet i strandlägen. Detta borde regeringen göra om man menar allvar med sina fagra ord om att öka bostadsbyggandet. Ett mer ändamålsenligt strandskydd hade bidragit till bättre förutsättningar för ett ökat bostadsbyggande, och då särskilt utanför våra större städer.
Herr talman! Just nu pågår en intensiv och ganska infekterad debatt om de förslag till åtgärdsprogram som våra fem vattenmyndigheter har lämnat när det gäller att nå vattendirektivets målsättningar. Känslorna är mycket starka på grund av att många av dem som berörs inte känner att man lyssnar på dem och inte känner sig delaktiga i processen. Samma starka känslor riskerar att rivas upp när man ska bilda olika vattenskyddsområden eftersom det också är beslut som i mycket stor utsträckning påverkar markägarna.
Därför är det oerhört angeläget att försöka skapa en välfungerande dialog och en delaktighet i de processerna, herr talman, och därför yrkar jag bifall till reservation 18, som handlar om att finna dialogmodeller och om att kostnaderna för vattenskyddet måste kunna fördelas på ett rimligt vis.
Avslutningsvis - jag ser att min talartid börjar rinna ut - vill jag lyfta fram reservation nr 16, som handlar om skötseln av naturreservat. Naturvårdsarbetet reduceras ibland i den politiska debatten till att nästan bara handla om en jakt på nya hektar att skydda. Det är djupt olyckligt. Grunden för en rik biologisk mångfald är ett hållbart brukande av mark och vatten. Vi behöver också skydda mark och undanta mark från produktion, men då är det centralt att vi sköter den på ett bra sätt för att bibehålla och utveckla höga naturvärden. Vi moderater vill att staten bättre följer upp hur vi sköter redan avsatta områden och utvecklar en central uppföljnings- och utvecklingsstrategi.
För tids vinnande yrkar jag dock inte bifall till den reservationen, utan jag nöjer mig alltså med att yrka bifall till reservationerna 13 och 18.
(Applåder)
I detta anförande instämde Gunilla Nordgren (M).