Herr talman! Nu var vi där igen! Stina Bergström påstår att Sverige bryter mot internationella förpliktelser. Men det är inte fastslaget någonstans, utan det är möjligen något som Stina Bergström tycker själv. Det har man all rätt att tycka, men man ska inte komma med felaktiga påståenden.
Stina Bergström har ägnat en stor del av sitt anförande åt att bygga upp något slags harm mot att vi vill modernisera art- och habitatdirektivet, ett direktiv som bygger på 50 år gamla fakta, där vi har helt andra arter som behöver skyddas. En del har vi inte lyckats förbättra situationen för. Det är sorgligt, och där behöver vi ta krafttag. Det är därför vi har ett annat tillkännagivande om att göra just det.
Men det är ändå så att nya arter behöver detta europeiska skydd. Det är arter som rör sig över gränserna. Jag har nämnt några, som lärkan och göken. De borde möjligen, på vetenskaplig grund, plockas in på listan, annexet, för skyddade arter. Men det är omöjligt att göra det i dag därför att reglerna inte medger det.
Jag vill ha en regering som aktivt ser till att de två direktiven blir uppdaterade på ett sådant sätt att man kan plocka ut det som har gått bra från annexlistorna och plocka in det som absolut behöver skydd.
Slutligen sägs det i majoritetstexten om artskydd: "Arbetet mot artskyddsbrott är också mycket angeläget." Det är bra. Jag skulle säga att det på sina håll är katastrof. Sedan sägs det: "Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att åtgärder vidtas globalt genom Citeskonventionen."
Jaha, det är alltså stor tillfredsställelse. Men vi ser hur det går till i andra länder, och vi ser att internationell polis inte följer upp detta. Det handlar om den tredje största intäktskällan för organiserad brottslighet. Jag tycker inte att detta är tillfredsställande. Jag yrkar bifall till den reservation som vi har lämnat om artskyddsbrott.