Herr talman! Eftersom Stina Bergströms anförande var sprängfyllt med felaktigheter, misstolkningar och överdrifter finns det mycket som vi behöver reda ut i det här replikskiftet. Jag får dock erkänna att jag själv gjorde ett misstag i mitt anförande. Jag sa nämligen fel på de reservationer som jag yrkade bifall till. Jag vill yrka bifall till reservation 14, om artskyddsbrott, och reservation 19, om vattenskyddsområden, och inga andra.
Nu åter till replikskiftet med Stina Bergström. Låt mig börja med att fråga: Varför säger Miljöpartiet nej till att skärpa straffen och lagstiftningen när det gäller artskyddsbrott? Det är en fråga jag skulle vilja börja med.
När det gäller skyddet och skötseln av värdefull natur redogjorde ledamoten Bergström för att den nya regeringen nu vill satsa mer resurser på skötseln av naturområden. Det är lovvärt och bra, men varför inte stödja det förslag som vi i Moderaterna har om att börja med att utvärdera hur skötseln fungerar i dag?
Som jag sa i mitt anförande tycker jag att det ibland blir lite väl mycket fokus på att jaga ytterligare hektar att skydda. Vi behöver skydda värdefull natur, men vi behöver också sköta den natur som är avsatt för naturvårdande syften på ett bra sätt.
I dag finns det krav på att man vid bildandet av naturreservat ska ta fram en skötselplan, men sedan utvärderas den inte. Vi tycker att det är viktigt med en bra uppföljning innan man går vidare. Varför motsätter sig regeringspartierna detta förslag, som faktiskt handlar om att utveckla skötseln av våra naturreservat?