Herr talman! Vad Stina Bergström och Miljöpartiet vill vet jag inte riktigt, men nu görs en utvärdering och vi ska från svensk sida arbeta för att få en del beslutsprocesser flyttade över till nationell nivå. Motionsinstrumentet innebär inte att man kommer med fullständiga lösningar, utan man lyfter upp frågan och har ett slags idé om vart man är på väg.
Det är mycket tydligt att vi tycker att art, habitat- och fågeldirektivet har varit stelbent och centralstyrt. Den utveckling vi vill se är att det tas hänsyn till de nationella särdragen. Det betyder definitivt inte att vi ska ha ett sämre skydd utan att vi ska ha anpassade skydd. Det kan till och med bli ett bättre skydd.
Det exempel som Lena Ek gav tas ofta upp just för att visa på problemet. Fågeln skarv är inte utrotningshotad i Sverige. När jag var yngre var det en ganska ovanlig fågel, och vi blev glada när vi såg den. Vi kallade den ålkråka. Nu finns den överallt. Om vi då har regler på Europanivå som inte är anpassade till en sådan spridning måste vi kunna ändra reglerna på ett enkelt sätt. Det är det som det handlar om.
Definitionen av strandnära lägen kan vi hålla på att diskutera. Alla kanske inte tycker att 200 meter är strandnära läge, utan då gäller det vanliga strandskyddet. Det är det som egentligen gäller överallt. Vi behöver ha en process så att det kan byggas i strandnära lägen utan att de syften som strandskyddet har riskeras.