Fru talman! Det är många bollar och puckar som har passerat när man kommer upp som näst sista talare i det här ärendet. Man vet inte riktigt om man ska skratta eller gråta i vissa sammanhang när det gäller de argument som används för en detaljfråga i justeringen av skattelagstiftningen.
Som framgått av tidigare inlägg tycks läxhjälp nu ha fått en helt annan dimension än vad skatteutskottets betänkande handlar om. Själva förslaget i betänkandet är ett förtydligande av definitionen av läxhjälp inom RUT och en viss utvidgning till det som vanligen betecknas som åldergräns för barn, alltså ungefär 18 år. Möjlighet till läxhjälp finns redan för familjer med barn i grundskolan. I propositionen anförs att det finns gränsdragningsproblem oavsett var man befinner sig men också att dessa blir mindre genom att man nu kan definiera själva läxläsningsdelen.
Nettokostnaden, enligt svar från statsrådet vid hearingen, var ca 5 miljoner kronor. Det kan bli lägre. Det kan också bli något högre. Det är svårt att uppskatta.
Häromkvällen råkade jag titta på ett nyhetsinslag i tv. Frågan om läxhjälp togs då upp. En representant från Skolverket medverkade. En undersökning som man hade gjort utgjorde underlaget för själva programinslaget. Undersökningen, som byggde på ett begränsat antal intervjuer, utföll så att 75 procent inte ansåg att de tänkte använda möjligheten, och andelen helt klart positiva var 4 procent.
Kommentarerna i inslaget var att det inte finns något särskilt intresse av läxhjälp med RUT-avdrag samtidigt som representanten från Skolverket inte ville se en utveckling av mycket omfattande utbildning vid sidan om skolan.
Slutsatserna från inslaget är alltså att få tänker använda möjligheten till läxhjälp och att det därmed kan bli ett hot mot skolan. Att en möjlighet som används av ett fåtal kan bli så dyr och dessutom urholka skolan blir väldigt svårt att leda i bevis.
Det skulle innebära att man får ha förbud mot hjälp från lärarna och deras barn och andra studerande föräldrar. Några sådana förslag har jag inte hört. Man försöker använda den här argumenteringen som en bricka i spelet om skolans resultat. Det lär vara väldigt svårt.
För tio år sedan gjordes en studie om elevernas resultat i skolan. Det visade sig att det på flera håll i landet var fler än hälften av eleverna som gick på det särskilda programmet, för de klarade inte av det allmänna programmet. Det är väl inget gott betyg till hur skolan har varit tillbaka i tiden.
Fru talman! Det är knappast överskottet av kunskap och läxläsning som är den svenska skolans största problem och utmaning. Tvärtom kan man välkomna insatser som förbättrar möjligheterna. Man kan också tolka liggande förslag som en liten men dock möjlighet att underlätta lärarnas undervisning i skolan när det gäller att ge dem som har svagare förutsättningar lite mer stöd.
Alla insatser från exempelvis ideella organisationer tycker jag är väldigt viktiga och välkomna. Det är också något som behöver uppmuntras och stödjas i samhället. Det har också gjort att vi har infört ett avdrag med möjligheter för skattereduktion för gåvor till ideella organisationer av olika slag.
Återigen: Förslaget i betänkandet handlar inte om skolans ansvar och undervisning utan om ett förtydligande av avgränsningar i RUT-tjänsterna. Jag ser inga problem med detta.
Med det yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.