Fru talman! Jag funderar lite på barnen som Peter Persson talar om. Vi vill ju alla att de ska få en bra skola. Förtydligandet i skattelagstiftningen innebär att även föräldrar med barn som går i gymnasiet ska få rätt till skattereduktion, alltså skattelättnad. Det är ingen subvention utan en skattereduktion i den bemärkelsen att pengarna i stor utsträckning går tillbaka till staten.
De barnen har även gått i grundskolan, Peter Persson. I grundskolan hade det varit rätt för föräldrarna att ansöka om och få reduktion för kostnaden, detta inom ramen för barnbassningen. Det har Socialdemokraterna inte haft särskilt mycket emot, närmare bestämt ingenting. Jag har därför lite svårt att känna mig riktigt träffad av den indignation som nu strålar mot mig. Den känns rätt konstlad och för dagen skapad, om jag ska vara ärlig.
Jag förstod att Peter Persson var uppe tidigt i morse och lyssnade på radiodebatten mellan skatteutskottets ordförande och nationalekonomen med ungefär samma politiska hemhörighet som Peter Persson. Det är klart att man kan tala om vad en reform kostar, men det handlar också om att i den intellektuella hederlighetens namn se vad den drar in i form av intäkter till statskassan, till exempel inkomstskatt och moms. Det bortser Peter Persson från, vilket är tråkigt.
Jag tycker att det är alldeles för tidigt att döma ut reformen. ROT och RUT går i princip ihop med statskassan.