Fru talman! Jag fortsätter min forskning om var svartarbeten inom läxhjälpssektorn egentligen fanns tidigare. Det är de ni vill få bort. Vi vill alla få bort svartarbeten.
Jag har en fråga till Gunnar Andrén. Mig påminner detta påstående om svartarbete inom läxhjälpsbranschen om följande. Gunnar Andrén är tillräckligt gammal för att komma ihåg debatten på 90-talet när det var en bostadsrättsförening i Malmö som själv städade sina trappor. Det påstods att det var svartarbete.
Är det så myten om svartarbete om läxhjälp kom fram? Det är när bekantas bekanta hjälper varandra med läxor. Det är när grannar hjälper varandra, och så vidare. Jag tycker att det är en ganska fin bit av den ideella sektorn. Jag skulle snarare vilja kalla det den familjära sektorn.
Var fanns denna svarta sektor? Jag passade på att googla på Brottsförebyggande rådets sida, efter ett tips från Maria Abrahamsson. Men inte heller där stod det. Den ena läxhjälpen som fanns där var den som Brottsförebyggande rådet använde i förebyggande syfte för att förhindra kriminalitet.
Min fråga är: Vad ligger bakom talet från regeringen att man gör en svart sektor vit när det gäller läxhjälp? Jag vill påstå att det helt enkelt är struntprat.