Fru talman! Jag ska kanske uppfatta det Karin Nilsson säger som att det fortsatt finns gränsdragningsproblem som inte är utredda och att det alltid kommer att finnas gränsdragningsproblem. Varför man ska man då göra den här förändringen om vi inte reder ut och klarlägger alla gränsdragningsproblem?
Vad som har skett här är att den läxhjälp som förut gick under hatten "barnpassning" nu så att säga har fått en egen hatt, "läxhjälp", när det gäller både grundskolan och gymnasiet. Då får vi nya gränsdragningsproblem.
Det här är en felriktad reform. Antagligen har det inte funnits någon stor svart sektor bland läxhjälpsföretagen, och de läxhjälpsföretag som kan växa i dag när man betalar de 440 kronor i timmen som det kostar får väl leva. Det är väl jättebra. Men vi behöver pengar till den allmänna skolan. Vi behöver riktade insatser till de elever som inte har de här möjligheterna. Vilka familjer kan betala 220 kronor i timmen efter RUT-avdrag? Det är ju ganska mycket pengar.
Vi hörde tidigare i radiodebatten i dag att om alla svenska elever skulle få RUT-avdrag för två timmar i veckan skulle det kosta 12,5 miljarder i skattepengar och 25 miljarder totalt sett för samhället. Är det verkligen en riktig prioritering? Är det inte tvärtom ett exempel på dels att man ger bidrag eller avdrag till väletablerade familjer, dels att man urholkar vårt skattesystem? Varför stöder Centerpartiet en sådan utveckling?