Fru talman! Jag vill under några minuter under ru-
briken En hållbar samhällsutveckling på längre sikt
begränsa mig till att diskutera utbildning, i allmänhet
och i synnerhet.
Jag är övertygad om att en hållbar samhällsut-
veckling på längre sikt förutsätter ekologisk balans,
regional balans, grundtrygghet och delaktighet. I detta
hållbara samhälle finns mycket få i dag färdiga lös-
ningar. Utveckling, utbildning, samarbete och flexi-
bilitet kommer att vara några av de nödvändiga in-
strumenten i det hållbara samhället, som med nöd-
vändighet, enligt min mening, måste vara ett decent-
raliserat samhälle, där olika resurser och där allas
resurser tas till vara i ett brett och flexibelt arbets-,
närings- och samhällsliv. Det måste vara ett samhälle
där olikheter respekteras och kompletterar varandra
till en hållbar helhet.
Dagens samhälle och morgondagens samhälle
kräver mycket utbildning, mycket forskning, många
högskole- och spetsutbildade, men det kommer också
att kräva mycket mer av återkommande utbildning,
varvad utbildning, flexibel utbildning, utbildning i
samverkan - ett livslångt lärande; utbildning för alla.
Men bl.a. mina mer än 30 års erfarenhet som lära-
re och skolledare styrker mig i mitt påstående att vi i
dagens utbildningssystem inte förmår tillgodose alla
våra ungdomars skiftande anlag, intressen och förut-
sättningar. Varför? Jo, bl.a. därför att det sedan tidigt
1970-tal har förekommit en viss övervärdering av
teoretiska studier, medan de mera praktiska studierna
har nedvärderats.
Vi människor utvecklas, tack och lov, i olika takt
och i olika riktningar, och inte minst gäller detta un-
der ungdomsåren. Differensen mellan de elever som
lämnar årskurs nio i grundskolan är betydande. Anla-
gen, förutsättningarna och intressena är skiftande,
men de är för mig lika mycket värda. Det betyder att
utbildningssystemet efter grundskolan måste kunna
erbjuda alla en möjlighet till adekvat utbildning. Jag
påstår att så inte är fallet i dag.
En varvad utbildning där teori och praktik förut-
sätter varandra är för många, men inte alla, oftast den
bästa grunden i ett livslångt lärande och för en plats i
arbetslivet.
I dag står alltför många ungdomar utanför arbets-
livet efter gymnasieskolan, mycket beroende på att de
valt fel utbildning eller inte fått den kontakt med
arbetslivet som är nödvändig för en ung människa. En
väl upplagd och planerad lärlingsutbildning bör kunna
vara en effektiv bro mellan många ungdomar och
arbetslivet/näringslivet. En sådan utbildning utnyttjas
inte i dag och är ofta, för såväl elever som för föräld-
rar, en närmast okänd variant. Varför vet jag inte med
säkerhet, men jag tror att det har med marknadsföring,
status och övertro på enbart teoretiska studier att göra.
I dag vet vi, även genom forskningen, att bägge
hjärnhalvorna behövs, som komplement till varandra
och som en förutsättning för den hela individen. I
andra länder, som exempelvis Norge, Danmark,
Tyskland, Österrike, Frankrike och Australien, är
lärlingsutbildningen officiellt accepterad och ingår
som ett naturligt led i landets utbildningsväsende.
Även om uppbyggnaden av utbildningen i dessa
länder ser något olika ut är följande faktorer gemen-
samma:
- utbildningen börjar efter eller i anslutning till
fullgjord grundskoleutbildning,
- teori och praktik varvas alltid,
- utbildningsanordnaren och näringslivet samverkar,
- utbildningen är som regel fyraårig,
- eleverna kan välja mellan ett mycket stort antal
yrken/inriktningar,
- omfattningen på lärlingsutbildningen är relativt
stor, exempelvis i Norge 17 000 platser per år,
- lärlingsutbildningen skall medverka till att ge
eleverna en väg in i yrkeslivet.
Jag menar att det nu även i vårt land är dags att
officiellt erkänna lärlingsutbildningen och att satsa på
en bred och mångfasetterad sådan utbildning, för
individens men också för arbetsmarknadens och för
det hållbara samhällets skull.
Olika varianter av lärlingsutbildning pågår och
planeras i landet. Näringslivet har vid åtskilliga tillfäl-
len uttalat sig positivt, och jag förutsätter att det borde
finnas ett visst intresse även från vår regering att i
samverkan diskutera morgondagens flexibla och olika
utbildningsformer i ett snabbt föränderligt samhälle -
ett samhälle där allas olika anlag, intressen och förut-
sättningar, så långt möjligt, tillgodoses och tas till
vara.
Tyvärr har utbildningsministern gått hem, så det
får vi diskutera senare.
Även om flexibilitet är, och kommer att vara, ett
nyckelbegrepp i det hållbara samhället tror jag att en
återskapad lärlingsutbildning bör vila på vissa grund-
stenar, varav följande, enligt min mening, är de vikti-
gaste:
- teori och praktik skall varvas
- utbildningen får inte begränsa individens möjlig-
het vare sig till vidare studier eller till rörlighet i
arbetslivet
- utbildningen skall ske i samarbete och samverkan
mellan utbildningsanordnare och arbetsliv
- utbildningstiden bör vara tre fyra år, där teoretisk
och arbetsplatsförlagd yrkes- och hantverksut-
bildning varvas
- utbildningssystemet skall innehålla ett brett och
stort antal yrken/inriktningar.
Med denna inriktning på lärlingsutbildningen -
eller om det skall kallas något annat - skapas flera
möjligheter att tillgodose, utveckla och ta till vara
människors olika anlag, intressen, förutsättningar,
begåvningar och möjligheter.
Utbildningen kommer också att medverka till att
fler ungdomar får en naturlig kontakt med arbetslivet
och därmed också en fastare fot i tillvaron. Arbetslös-
het är ett gissel för alla som drabbas men alldeles
speciellt för en ung människa i början av sin aktiva
medborgartid.
Jag förutsätter och hoppas, fru talman, att rege-
ringen och berörda departement, bl.a. mot bakgrund
av de många signaler som i dag kommer också från
andra håll i denna fråga, tar till sig råden och mycket
snart initierar en bred diskussion och ett samarbete
syftande till en återskapad/nyskapad flexibel lär-
lingsutbildning. En sådan kan vara ett bidrag i den
flora av åtgärder som fordras för att skapa ett hållbart
samhälle - ett samhälle för alla, med livskvalitet.