Bordläggningsdebatt

Fru talman! Moderata samlingspartiet har begärt

den här debatten för att belysa handläggningen eller,

rättare sagt, den bristande handläggningen av Sveri-

ges säkerhets- och försvarspolitik. Den proposition

som i dag läggs på riksdagens bord är resultatet av en

av de underligaste beredningsprocesser som föregått

ett så för vår nationella säkerhet avgörande beslut. Att

försvarsministern inte är här för att svara för sitt fög-

deri och sitt förslag är bara att beklaga.

I våras antog mitt parti det erbjudande som för-

svarsministern gjorde om deltagande i en beredning

för att förbereda försvarsbeslutet. Vi var tveksamma,

inte minst med anledning av beredningens politiska

status som en arbetsgrupp i Försvarsdepartementet. Vi

såg redan då risken för den direkt- och detaljstyrning

som sedan blev anledning till att vi inte har deltagit i

arbetet sedan i början av april.

Att mitt parti inte givits vettiga villkor för ett del-

tagande i beredningsarbetet och därmed tvingats att

stå utanför är jag den förste att, liksom försvarsminis-

tern, beklaga. Skillnaden är att han kunde ha påverkat

situationen i stället för att låta tåget rulla på. För-

svarsministerns återkommande tal om samling och

samverkan har inte på något sätt motsvarats av en

konkret vilja att ta kontakt eller skapa förutsättningar

för vårt deltagande. Carl Bildts brev från den 6 april

ligger ännu obesvarat i en brevkorg på Försvarsdepar-

tementet. Talet om samverkan är säkert ärligt, men

den politiska potensen att omsätta viljan i handling

saknas. Därför klingar orden falskt.

Utifrån ett moraliskt perspektiv är jag besviken

och i viss mån kränkt av två delar av processen. Det

rör dels hanteringen av det utredningsuppdrag som vi

lämnade i våras, dels hanteringen av pliktfrågorna.

Vad gäller den process som ledde till moderat in-

träde respektive vårt beslut att inte delta i arbetet är

sanningen den att jag den 8 mars överlämnade de

moderata utredningsönskemålen till beredningen. Vid

ett möte med beredningens ordförande några dagar

senare överenskoms att en fristående utredare skulle

belysa det uppdrag som striden sedan kom att handla

om. Peter Lagerblad gav sitt okej samma dag, också

genom pressen.

Den 16 mars gavs jag tillfälle att studera mina ut-

redningsuppdrag, som redigerats av beredningens

sekretariat och gav okej till slutlig utformning. Det är

samma vecka som försvarsministern uttalar sig i Ekot

om utredningsuppdraget, efter att med skärpa ha

framhållit att den socialdemokratiska regeringens

hållning är att Sverige inte skall bli medlem i NATO.

Försvarsministern sade: "Men försvarsberedningen är

ju till för att man skall kunna ventilera olika uppfatt-

ningar och att man skall kunna få olika frågor utred-

da." Senare underströk han detta genom att säga: "I

en demokrati får vi acceptera att även det som rege-

ringen är emot undersöks och prövas."

Men senare samma dag gör han helt om och häv-

dar, efter det att regeringen haft frågan uppe vid tors-

dagens sammanträde, att frågan inte kan behandlas av

beredningen. Detta späs på genom ett uttalande ytter-

ligare några dagar senare, då han bryter fullständigt

med tidigare överenskommelser.

Röran blev total och förödande för försvarsminis-

tern. Jag menar att försvarsministern och statsminis-

tern genom sitt agerande har missbrukat sitt förhål-

lande såväl till sanningen som till det största opposi-

tionspartiet. Det blev helt uppenbart att beredningens

arbete - som förutsattes ske i kommittéliknande for-

mer - i stället skulle detaljstyras av försvarsministern,

som i sin tur tog order från regeringschefen.

Det hade varit ärligare att från början berätta det

här, eftersom deltagande i ett utredningsarbete där

slutsatsen är given på förhand tedde sig och fortfaran-

de ter sig ganska meningslöst för mitt parti.

Frågan var den säkerhetspolitiska analysen skall

göras om inte i beredningen kvarstår efter beredning-

ens första rapport, som nu har förvandlats till propo-

sitionstext. Man utesluter medvetet en del av verklig-

heten genom att inte analysera de olika handlings-

möjligheter som faktiskt står Sverige till buds. Jag

menar att det är vanskligt att fatta beslut på så skral

grund och att det gör beslutet av mindre värde.

Vi moderater har en delvis annorlunda syn på den

säkerhetspolitiska utvecklingen. Men vi föreslår inget

övergivande av den alliansfria linjen så länge den

stöds av ett tillräckligt starkt försvar. Däremot vänder

vi oss fortfarande med kraft mot det tankeförbud som

beredningen belades med. Det var ovärdigt för den

demokratiska processen.

Den säkerhetspolitiska kompetensen i regeringen

och regeringskansliet har visat sig vara skral. Många

gamla sanningar tas för givna, och ingen har tagit

ansvar för handläggningen av säkerhetspolitiken som

helhet. Då blir det som det blir: andefattigt och delvis

ofullständigt. Nu återstår - det är min ärliga och upp-

riktiga mening - ett förhoppningsvis konstruktivt

arbete i försvarsutskottet för att hindra att nationen

splittras i synen på säkerhetspolitiken och vår säker-

hetspolitiska linje.

Jag vill gärna ge försvarsministern en eloge för

samarbetsviljan och tillmötesgåendet vid beredning-

ens tillkomst. Samtidigt konstaterar jag att denna

öppenhet var som bortblåst så fort det började hetta

till i sakfrågorna. Att stå för sitt ord är en av de vikti-

gaste mänskliga egenskaperna, som också borde vara

av avgörande betydelse för politiskt förtroendevalda.

Den andra frågan vilken, vid sidan om anledning-

en till att vi kom att stå utanför detta arbete, har han-

terats lättvindigt och i strid med ingångna avtal är

pliktfrågan. Vi har haft en enhällig pliktutredning -

där jag själv var ledamot - under förre vice ordföran-

den i försvarsutskottet, socialdemokraten Roland

Brännström, och ett enhälligt beslut i denna kammare

den 14 december förra året, men nu har man gjort helt

om. Partierna gav och tog en lång och smärtsam pro-

cess, som försvarsministern genom sin proposition nu

underkänner. Också här handlar det om att stå för

ingångna överenskommelser mellan partierna. För-

svarsministerns käpphäst att alla måste få någon sorts

utbildning, oavsett om det skadar försvaret av Sveri-

ge, har också blivit beredningens, även om Vänster-

partiet och Miljöpartiet sprattlar en del i frågan.

Det vore djupt olyckligt om vi inte skulle kunna

komma överens i pliktfrågan. Den frihetsinskränkning

som värnplikt och civilplikt innebär för unga männi-

skor borde enligt min mening bygga på en samsyn

mellan de politiska partierna, eftersom plikttjänstgö-

ringen är ett så fundamentalt ingrepp i den enskildes

livsföring. Jag undrar verkligen hur ni har resonerat

när ni är beredda att själva, utan politisk enighet, ta på

er ansvaret för att med tvång ta ut 15 000- 20 000 fler

till grundutbildning varje år än vad som egentligen

behövs. Jag undrar hur den som tänker så vill försvara

det för de unga människor som faktiskt drabbas.

Beredningens tankar på pliktområdet är ett mora-

liskt och ekonomiskt moras. De är moraliskt tvivelak-

tiga, eftersom de inte tar hänsyn till det verkliga be-

hovet utan forcerat letar upp varje utbildningsplats

som kan uppbringas, för att se till att alla får någon-

ting att göra. Ekonomiskt är det ett moras därför att

kostnaderna i miljardklassen i stort sett inte ger nå-

gonting i försvarseffekt.

Det är också på det här området min förhoppning

att överläggningarna i försvarsutskottet genom ett

givande och ett tagande mellan partierna skall kunna

ge en så balanserad lösning att alla partier kan stå

bakom den. Jag välkomnar att pliktsystemets slutliga

omfattning och utformning skjutits upp till nästa års

beslut.

Till nästa år skall också de försvarsindustriella

prioriteringarna skjutas upp. Det är naturligtvis bra att

skaffa sig ett säkrare underlag innan man går till be-

slut. Problemet är bara att riksdagen redan nu av-

tvingas besked om stora besparingar, innan vi vet

konsekvenserna av de beslut som Centern och rege-

ringen föreslår. Innan försvarsindustrifrågorna och

pliktfrågorna är lösta och innan återtagningsproble-

matiken är ordentligt studerad och utredd finns det

egentligen inte underlag nog för att fatta beslut i den

stora frågan om försvarspolitikens inriktning. Man

kan alltså med fog ifrågasätta om propositionen är

tillräckligt underlag för det beslut som riksdagen

förväntas fatta den 6 december, det beslut som hand-

lar om totalavvägning av olika försvarsfunktioner och

när det gäller ekonomin. Denna fråga har vi för avsikt

att återkomma till efter ett detaljstudium av proposi-

tionen, som ju har delats ut något sent.

Klart är emellertid även vid ett ganska ytligt studi-

um av förslaget att försvaret av vårt land urholkats

kraftigt. Vid sidan av den totala omvälvningen av

totalförsvarets uppgifter begår regeringen och Center-

partiet en motorsågsmassaker på Sveriges militära

förmåga. Det räcker inte med 8 brigader för försvaret

av Sverige. De beslut som kan bli följden av regering-

ens förslag är långsiktiga. De skulle, om de genom-

förs, allvarligt skada vår försvarsförmåga och därmed

enligt vår mening säkerhetspolitikens trovärdighet för

mycket lång tid framöver.

Att ha 4 brigader i malpåse är, oavsett vad man

kallar påsen, en ständig källa till osäkerhet - inte en

grund för trygghet. 12 divisioner JAS är ett luftförsvar

på den absoluta nedre gränsen av vad som kan kallas

för trovärdigt luftförsvar och innebär ett högt riskta-

gande, inte minst med tanke på de begränsade base-

ringsmöjligheter som föreslås.

På marinsidan är konsekvenserna av de låga nivå-

er som föreslås i propositionen enligt vår mening inte

ordentligt utredda - detta trots att man i propositionen

trycker mer på betydelsen av Östersjöområdet än vad

som görs i beredningens avvägningar.

En fråga som hittills inte kommit upp i den all-

männa debatten är frågan om förändring av uppgifter

för totalförsvaret. De föreslås ändras ganska radikalt.

I stället för att låta det väpnade angreppet vara hu-

vuduppgiften lyfts deltagande i internationella insatser

och avhjälpande av nationella katastrofer upp på

samma nivå som försvaret av vårt land. Jag menar att

det bygger på en allvarlig felsyn.

Det vidgade säkerhetsbegrepp som beredningen

föreslår är i sig utmärkt och ger en tydlig signal åt alla

myndigheter att förbereda sig väl både för enstaka

händelser, kriser och krig. Däremot får det vidgade

säkerhetsbegreppet inte få sådana konsekvenser att

det tillåts urholka vår värnkraft mot den yttersta onds-

kan. Det väpnade angreppet måste alltjämt vara di-

mensionerande för Försvaret - både på lång och kort

sikt.

Många har undrat varför 10-procentiga reduktio-

ner ger 25-procentiga reduktioner. Sanningen är att

besparingarna är långt större än 4 miljarder av 40,

som försvarsministern har hävdat är rimligt i ett inter-

nationellt perspektiv. Dess värre är det inte hela san-

ningen. För det första kommer i stort sett hela bespa-

ringen att tas ut på det militära försvaret. Det är inte

40 miljarder utan 38,5.

Till detta skall föras de förluster i försvarseffekt

som kommer av övriga förslag och av tidigare fattade

beslut. "Det svarta hålet" skall finansieras med 1,3

miljarder om året, fullt ekonomiskt arbetsgivaransvar

skall finansieras med 150 miljoner, överföring av

värnpliktiga till civila insatsstyrkor - från det militära

till det civila - skall finansieras med 400 miljoner och

extra kostnader för värnplikt utöver Försvarets behov

skall finansieras med i storleksordningen 500-700

miljoner; det är inte ordentligt utrett.

Utöver de planlagda besparingarna på 4 miljarder

som ständigt anges i debatten kommer ytterligare

besparingar på mellan 2 och 3 miljarder. Det handlar

totalt sett om förluster i militär försvarseffekt på när-

mare 7 miljarder.

Dessutom - det tycker jag också är allvarligt -

förvandlas de 4 miljarder som tidigare var "tak" för

besparingarna till "golv". Helt plötsligt skall vi inte

göra de avvägningarna på kontrollstationen, utan där

skall det avvägas om man kan spara ytterligare pengar

utöver de 4 miljarder kronorna. Det skulle naturligtvis

ge än värre effekter.

Tillsammans med de osäkerheter som kvarstår av-

seende det framtida priskompensationssystemet och

bl.a. räntebetalningar på JAS-lånen i Riksgälden kan

slutresultatet bli ännu värre än de närmare 7 miljarder

jag talar om. Envisa rykten gör gällande att ÖB dess-

utom skall finansiera 1,5 miljarder i nästa års för-

svarsbudget som är lånade från framtiden. Läggs de

till "det svarta hålet" blir årseffekten ytterligare flera

hundra miljoner kronor i mindre resurser.

Sammantaget ger detta 20-procentiga besparingar

eller överflyttningar av försvarseffekt från det militära

försvaret till det civila - från det militära till sådant

som inte ger någon nämnvärd försvarseffekt.

År 1996 skall det slutgilitiga beslutet fattas. Låt

oss då verkligen hoppas att vi har ett bättre underlag.

1996 är också den första kontrollstationen. För att

kunna fatta ett annat beslut efter parlaments- och

presidentval i Ryssland krävs förberedelser. Därför

krävde jag vid gårdagens partiledaröverläggningar att

ÖB ges i uppdrag att till våren redovisa ett förslag

som innebär att 1992 års försvarsbeslut fullföljs vad

gäller uppgifter och försvarskraft. Utan ett sådant

underlag, som ger reell möjlighet att fatta ett annat

beslut, ljuder hänvisandet till kontrollstationer mycket

ihåligt.

Centerns stöd till den omvälvning av Försvaret

som bryter mot partiets försvarsvänliga linje omöjlig-

gör på sikt en fortsatt alliansfrihet, som partiet hittills

har värnat. Vad har det centerparti som representerats

av försvarsvänner som Thorbjörn Fälldin, Gunnar

Björk, Torsten Gustafsson och Gunhild Bolander tagit

vägen? Centerns nya linje har enligt vad vi moderater

erfar runt om i landet knappast något nämnvärt stöd

hos ryggraden bland landsbygdsbefolkningen.

Den fråga som jag måste ställa till Centern redan i

dag gäller dels hur man kan acceptera en besparing

som gör fortsatt alliansfrihet allt vanskligare, dels hur

mycket man egentligen har påverkat förslaget. Med

tanke på att förslaget har sådana begränsningar och är

så pass dåligt som det är undrar jag hur det såg ut

innan, när det var ren socialdemokratisk politik. Vad

har Centern fått ut av det hela annat än att få vara

med? Att ta ansvar kan väl ändå aldrig innebära att

bara få vara med och fatta dåliga beslut?

Problemet med regeringens förslag, som i dag fö-

reläggs riksdagen, är inte bara helheten. Också i de-

larna görs felavvägningar som skadar försvarseffek-

ten.

Vi moderater söker inte strid vare sig vad gäller

säkerhetspolitiken eller Försvaret. Vi söker sam-

stämmighet mellan Sveriges säkerhetspolitik och vår

försvarsförmåga, och vi motsätter oss alldeles bestämt

att vårt land förvandlas till en lekboll för andra mak-

ters intressen.

Fru talman! Sanningens ögonblick för samar-

betsklimatet i försvars- och säkerhetspolitiken kom-

mer redan under de närmaste veckorna. Socialdemo-

kraternas och Centerns agerande i försvarsutskottet är

avgörande för möjligheterna till samsyn. Än finns tid

att lämna låsta positioner. Menar regeringen allvar

med sina återkommande men hittills endast verbala

samverkansinviter finns chansen att visa det i utskot-

tet. För att vi moderater skall se det meningsfullt att

delta och kanske t.o.m. återvända till det berednings-

arbete vi lämnade i våras krävs ett annat innehåll i

riksdagsbeslutet den 6 december än vad som skisseras

i regeringens proposition.