plik
Fru talman! Anders Svärd lyckas inte göra det tro-
värdigt vilka meriter som ligger till grund för Center-
partiets stöd till propositionen.
Moderaterna är självfallet öppna för konstruktivt
samarbete. Anders Svärd vet lika väl som jag att den
process som ledde till att vi lämnade Försvarsbered-
ningen var försvarsministerns och statsministerns
fullkomliga rigiditet i rädsla för sin egen partiopinion.
Det var anledningen till att vi inte längre kunde vara
kvar i beredningsarbetet.
Mitt anförande byggde inte på någon total miss-
uppfattning av propositionens innehåll. Tvärtom är
allt det som Anders Svärd har sagt sådant som har
kommit till min kännedom. När det gäller frågan om
felavvägningar och det bristfälliga underlaget är åter-
tagningsproblematiken inte tillräckligt studerad och
analyserad.
Det är positivt att värnpliktsfrågan och pliktfrå-
gorna över huvud taget är framskjutna till år 1996.
Jag hoppas på en politisk samsyn. Den frihetsin-
skränkning som en plikttjänstgöring innebär kräver
enligt min mening en politisk samsyn. Däremot kan
det aldrig vara rimligt för mig och mitt parti att på det
sätt som angavs i beredningens direktiv under våren
så uttryckligt och krampaktigt leta efter utbildnings-
platser till människor, vilket sedan har blivit bered-
ningens resultat.
De civila insatsstyrkor som talas om i propositio-
nen har inget med civilförsvaret att göra, tvärtom. De
är till för vår beredskap i fred. Man kan dessutom ha
allvarliga tvivel om de verkligen på ett meningsfullt
sätt skulle bidra till att öka den civila säkerheten i
fred.
Precis som när det gäller den militära utvecklingen
är det här mycket tydligt alltifrån Napoleonkrigen och
framåt att det är den tekniska förnyelsen och föränd-
ringen som har den allra mest avgörande betydelsen
för vilken försvarseffekt vi skall kunna uppnå.