Fru talman! Det är alldeles uppenbart att Henrik
Landerholm inte har hunnit att läsa propositionen. Det
får man ha förståelse för. Han argumenterar utifrån
sådant som har funnits i diskussionen i berednings-
sammanhang osv.
Jag kan ta ett exempel. Henrik Landerholm säger
att vi inte skall utbilda fler än vad som behövs. Det
skall vi självfallet inte göra. Men utbildningsbehovet
baserar sig på det vidgade säkerhetspolitiska begrepp
som finns med i beredningen. Jag tycker som Britt
Bohlin att det är bättre att ta den diskussionen när
Henrik Landerholm har läst det som står.
Centerpartiet står tillsammans med Socialdemo-
kraterna bakom propositionen. Vi delar de bedöm-
ningar och stöder de förslag som återfinns i proposi-
tionen. Centerpartiet har inte agerat och förhandlat i
lönndom. Uppgörelsen är inte heller en del av ett
större paket utan lever helt på sina egna meriter.
Centerpartiet orkade fullfölja beredningsarbetet
hela vägen ut. Samtliga partier inbjöds att påverka
den framtida försvars- och säkerhetspolitiken på be-
redningsstadiet. Jag vill poängtera att regeringen har
visat en betydande öppenhet och beredvillighet att
tillmötesgå förslag från andra partier i Försvarsbe-
redningen. Det tror jag att mina kolleger från kds,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet kan skriva under på.
Jag hoppas att även Moderaterna och Folkpartiet nu
inser påverkan och inflytande nås bäst genom kon-
struktivt samarbete.
Jag vill med några ord kommentera den proce-
durdiskussion som förts angående Försvarsberedning-
ens arbete. Den bild som moderater och folkpartister
gav av arbetet under våren rimmar väldigt dåligt med
verkligheten. På grund av att Moderaterna inled-
ningsvis tvekade om sitt deltagande kunde Försvars-
beredningen inte inleda sitt arbete när det var tänkt.
Det rådde ingen oklarhet om det givna ramarna för
beredningens arbete. Det fanns i kretsen av partileda-
re inget stöd för att låta Försvarsberedningen utreda
ett svenskt NATO-medlemskap. Den militära allians-
friheten skulle utgöra grund för arbetet. Det torde inte
ha varit någon nyhet för folkpartister och moderater.
Däremot fanns full frihet att studera exempelvis kon-
sekvenser av en utbyggnad av NATO österut, och det
gjordes också.
Mitt råd till Henrik Landerholm och Moderaterna
är att gripa chansen att bli delaktiga i arbetet med
försvarsbeslutet i stället för att driva en orealistisk och
populistisk löftespolitik. När t.ex. Henrik Landerholm
skriver Svenska Dagbladet att Sveriges militära för-
svar skall dimensioneras också för att klara ett isolerat
stormaktsanfall mot Sverige tycker i varje fall jag att
han slängt den tidigare moderata säkerhetspolitiken
överbord och styrt ut på grumligt vatten.
Fru talman! Genom samarbete med regeringen har
Centerpartiet fått gehör för viktiga delar av vår för-
svars- och säkerhetspolitik. Det säkerhetspolitiska
läget medger besparingar inom totalförsvaret. Vår
saneringsplan för den svenska ekonomin fullföljs
genom att försvarsutgifterna minskas med 4 miljarder
kronor t.o.m. budgetåret 2001.
För mig och Centerpartiet har några centrala frå-
geställningar varit avgörande för arbetet. Vi vill hålla
en fast kurs i säkerhetspolitiken. Sveriges militära
alliansfrihet är fortsatt den position där fred och sä-
kerhet i Sverige och i vår del av världen bäst värnas.
Det är det säkerhetspolitiska läget som skall styra
totalförsvarets omfattning, inte dagsekonomin, men
inte heller gamla traditioner eller förlegade strukturer,
utan den faktiska hotbilden.
Genom Centerinitiativ innehåller det kommande
försvarsbeslutet särskilda säkerhetspolitiska kontroll-
stationer. Den första finns inbakad i den nu presente-
rade propositionen. Nästa infaller år 1996 i samband
med etapp 2, och den sista kontrollstationen är inlagd
år 1998. Om det någonsin rått tveksamhet om kon-
trollstationernas betydelse tycker jag att sådana tvivel
nu helt kan avfärdas. De har en reell innebörd. Den
säkerhetspolitiska utvecklingen kan givetvis innebära
behov av ökade resurser år 1998. Varför skulle vi
annars kalla det kontrollstation?
Skrivningarna om anpassning av försvaret till en
förändrad hotbild och planeringen för en återtagning
inom ett år är inte enbart stolta ambitioner utan skall
regleras och konkretiseras i planer och program. För-
svarsmakten och ÖCB får i förslaget i propositionen
ansvar för att en sådan planering upprättas.
Det är viktigt att den materiella och kvalitativa
förnyelsen av försvaret fortsätter. Ökad rörlighet,
ökad kraft och ökat skydd för våra brigader skall vara
vägledande för planeringen. På vårt initiativ kommer
detta att bedömas samtidigt som slutlig ställning tas
till försvarsbeslutet hösten 1996.
För Centerpartiet har också omsorgen om den
svenska försvarsindustrin varit en viktig komponent
för ett samarbete med regeringen. På samma gång har
det varit viktigt att den allmänna värnplikten inte
fortsätter att urholkas. De som ställer materiel och
människor i motsatsställning förstår inte att ett försvar
med folklig förankring kräver mångas delaktighet, en
relevant och effektiv utbildning men också modernt
materiel.
Det finns därför i propositionen initiativ till ut-
redningsuppdrag för att utreda möjligheten att organi-
sera en längre värnpliktsutbildning för civilförsvaret
men också en kortare militär värnpliktsutbildning med
inriktning mot skyddsuppgifter och bevakning. Dess-
utom behöver den militära värnpliktsutbildningen ses
över för att förbättra effektiviteten och kvaliteten i
utbildningen.
Jag tycker att det är positivt att minskade behov av
värnpliktiga till det militära försvarets brigadorgani-
sation äntligen gör det möjligt att uppgradera eftersat-
ta utbildningsområden inom resten av totalförsvaret.