Herr talman! I detta betänkande finns en rad ge-
mensamma reservationer. Jag har inget direkt yrkan-
de. Min avsikt är att redovisa var Centerpartiet står i
dessa frågor. De berör i första hand bostadsrättslag-
stiftningen och hyreslagstiftningen. De är en del av en
samlad bostadspolitik.
Vår helhetssyn i bostadspolitiken bygger på två
viktiga principer. Den ena är valfrihet i fråga om
boendet. Man ska kunna välja var i landet man vill bo
och i vilken boendeform. Det viktigaste är då att det
finns tillräckligt med bostäder tillgängliga. Den andra
huvudprincipen är demokratin i boendet. Var och en
ska ha möjlighet att bestämma över sitt eget boende
och boendeplanering. I bostadsrättslagstiftningen och
hyreslagstiftningen sammanfaller de principerna väl.
Herr talman! För det första vill jag ta upp bostads-
rättslagstiftningen. Vi tycker att bostadsrätten är en
viktig boendeform. I den finns ett ägande. Att äga sin
bostad har ett värde i sig. I det här fallet är det frågan
om en kooperativ ägandeform, och den tycker vi är
riktig. Vi tycker också att det ska finnas kooperativ
hyresrätt. Det ska finnas ett brett spektrum av boen-
deformer att välja mellan.
Demokratin har kommit i kläm under den senaste
tiden när det gäller bostadsrätterna. Regeringen och
stödpartierna har infört regler som gör våld på demo-
kratin och försvårar i stället för att underlätta boendet.
I stället borde man främja en ökning av boendet i
bostadsrätter och av ägande.
Annelie Enochson pekade också på en annan
faktor som diskuteras nu. Principen en man en röst
ska inte längre gälla i fråga om kommunernas möjlig-
heter att själva besluta om boendeformer. Demokratin
på bostadspolitikens område sitter trångt hos majori-
teten i dag. Majoriteten försöker förhindra uppkoms-
ten av nya bostadsrätter. Det man egentligen gör är att
förhindra förändringar. Det har gjorts förr.
Den moderate statsministern Arvid Lindman ville
verkligen värna det bestående. Han hittade på demo-
kratiska regler som innebar att principen en man en
röst inte skulle gälla. På den tiden gick socialdemo-
kraterna kraftigt emot den politiken. Gäller inte den
principen i dag?
Här har man tydligen funnit varandra på samma
demokratifientliga barrikad. Det är inte särskilt trångt
i mitten av svensk politik, där vi värnar den breda
allmänhetens boende i dag. Hur känns det, Sten
Lundström, att prata om de sämst ställda på bostads-
marknaden och samtidigt, tillsammans med Miljö-
partiet, jaga socialdemokraterna så långt åt höger som
möjligt? Ni har kommit så långt åt höger att t.o.m. de
som stod där tidigare, tillsammans med Arvid Lind-
man, för länge sedan har flyttat sig mot principen
enkel majoritet och en man en röst.
Det får en rad konsekvenser när man inför krav på
kvalificerad majoritet vid ombildning av hyresrätter
till bostadsrätter. Segregationen tilltar. En väl balan-
serad och varierad bostadsmarknad är ett av de vikti-
gaste bostadssociala målen. Därför borde man upp-
muntra och inte förhindra tillblivelsen av nya bo-
stadsrätter, åtminstone i sådana områden där det en-
dast finns hyresrätter. Om man förhindrar det innebär
det att man konserverar situationen och försvårar för
dem som vill få bort segregationen.
Det är också svårare att bilda bostadsrätter på
landsbygden och i små orter, med de förhindrande
reglerna. Ska inte valfriheten för de boende väga lika
tungt där som i t.ex. centrala Stockholm?
Det är betydligt lättare att få två tredjedels majo-
ritet i attraktiva områden, som i Stockholms inner-
stad. Det är naturligtvis betydligt svårare att uppnå
två tredjedels majoritet ute i ytterområdena, där det
finns många hyresrätter. Man måste fråga sig var
kampen mot segregationen förs från Vänsterpartiet,
Miljöpartiet och regeringen.
Driver ni denna politik för att hjälpa de redan be-
suttna, som har råd att gå över till bostadsrätt i Stock-
holms innerstad? Eller är det verkligen för att hjälpa
de svagaste på bostadsmarknaden, ute i ytterområde-
na, som skulle vilja bo i bostadsrätt men inte har en
chans att göra det? De här förslagen försvårar ju för
dem. Det kunde vara intressant att få höra från Sten
Lundström, i stället för gammal retorik. Man måste
ha klart för sig hur systemet fungerar för att hitta de
rätta lösningarna.
Varför vill inte majoriteten och Vänsterpartiet att
vanligt folk ska kunna bo i bostadsrätt? Man går ju
emot förslag som skulle underlätta bildandet av bo-
stadsrätter. Det finns motionsförslag från Centerparti-
et och flera andra, som ni nu avslår. Varför ska man
inte få göra det? Det är en fråga som det vore intres-
sant att få svar på.
Herr talman! För det andra tänker jag beröra hy-
reslagstiftningen och bruksvärdessystemet. Hyresrät-
ten kommer tyvärr inte till sin rätt i dag. Det beror på
flera saker. För det första börjar vi få orimligt höga
hyror och besittningsskyddet håller på att försvagas,
på grund av svår bostadsbrist i attraktiva områden.
Bostadsbristen drabbar i första hand de svaga männi-
skorna på bostadsmarknaden. Det är de som får lida
mest när inte bostadspolitiken fungerar.
Bruksvärdessystemet kom en gång till för att stär-
ka besittningsskyddet, framför allt för de svaga hy-
resgästerna, och för att förhindra höga hyror i en
bristsituation. Det var då det. Men tiderna förändras,
och man måste rätta politiken därefter. I praktiken
verkar systemet fortfarande mot hyreshöjningar i
bristområden. Framför allt konserverar det dock ett
golv i hyressättningen i de mindre attraktiva område-
na. Systemet medverkar alltså till att över lag pressa
upp hyror. Man får inga möjligheter till variation i
boendet.
Bruksvärdessystemet motverkar också nybyggna-
tion. Jag menar inte att hyrorna skulle vara så höga
som den nivå de pressas upp till på den svarta bo-
stadsmarknaden i dag. Men med intäkter från högre
hyror skulle fastighetsägarna kunna bygga nya bostä-
der, nya hyresrätter.
Pengarna hamnar alltså hos dem som nu har råkat
få en förstahandslägenhet. Det är andrahands- och
tredjehandshyresgästerna som får betala. Och pengar-
na hamnar på den svarta marknaden i stället för att
hamna i fastighetsbranschen och därmed komma till
nytta vid tillskapandet av nya bostadsrätter.
Jag måste fråga majoriteten om detta också är ett
utslag av sociala inslag i bostadspolitiken. I och med
att systemet är oförändrat hissas hyrorna över mark-
nadsnivå i attraktiva områden. Det konserverar också
en hög hyresnivå i andra områden där man skulle
kunna sänka hyrorna och samtidigt få kapital till att
bygga nya bostäder och ta bort bostadsbristen.
Från Centerpartiets sida vill vi modifiera
bruksvärdessystemet på fyra punkter.
Vi vill för det första ta bort den kommunala le-
dande rollen i bruksvärdeshyressättningen.
Vi vill för det andra att förstahandshyran i ny-
byggnationen inte ska omfattas av bruksvärdessys-
temet.
Vi vill för det tredje stärka besittningsskyddet ge-
nom att oskäliga hyror ska kunna prövas i hyres-
nämnd eller domstol.
Vi vill för det fjärde öppna möjligheten för hyres-
gästen att kunna teckna längre hyresavtal med en
hyresvärd.
De flexibla hyresavtalen tar vi upp i reservation
nr 4 i betänkandet, som Centerpartiet ensamt står
bakom. Jag yrkar, herr talman, bifall till reservation
nr 4. En utredning bör se över detta och komma med
förslag till sådana ändringar att det blir en rimlig
avvägning ur hyressynpunkt och tidssynpunkt.
Herr talman! Vi har i dag en besvärlig situation på
bostadsmarknaden där de svaga stämplas ut. De soci-
ala inslagen i bostadspolitiken får vika eftersom de
som sitter i majoriteten vill bevara de system som vi
har i dag och som har överlevt sig själva.
De förslag från Centerpartiet och från flera partier
om ändringar i bostadsrättslagstiftningen och i hyres-
rättslagstiftningen som vi här har att behandla löser
inte alla problem. Men det är ett steg på vägen mot en
betydligt bättre fungerande bostadsmarknad för alla.
Ju förr det blir verklighet desto bättre. Jag kan ba-
ra uppmana Sten Lundström och även Miljöpartiet att
börja jaga socialdemokraterna i rätt riktning för att få
verkligt sociala inslag i bostadspolitiken. Bl.a. Sten
Lundström talade så vackert om det här. Men det är
tyvärr bara ren retorik i dag.